Rätt nyligen hemkommen från Stockholm efter Lidingölöpande, diverse pubinventerande, Dramatenbesök bland annat funderar jag i ikväll kring den globala finanskris som seglat upp och vars omfattning ännu inte går att bedöma. En professionell historiker som Peter Englund noterade redan 2005 att vi bör vara på vår vakt nästa gång någon försöker få oss att tro att detta är något helt nytt som inte har sin like från tidigare. Englunds artikel behandlar Tulpansvindeln i Holland på 1630-talet som inte skiljer sig väsentligt från andra spekulationsbubblor som kommit längre fram i historien. Dessa bygger på samma orealistiska tro att vinster ökar exponentiellt.
Bo Rothstein har sin egen förklaring till finanskrisen som han ser som ett i första hand amerikanskt problem. Vi i den svenska sörgårdsidyllen lider inte av sådant som amerikanerna med vårat sociala skyddsnät och fina skolsystem där begåvningarna sållas bort för att det finns elever som tar så mycket tid i anspråk från "undervisningen" eftersom lärarna måste ägna sig åt att ge dessa den fostran de aldrig fått hemma. Ändå börjar väl såvitt jag vet SMS-lånen främst bland unga bli ett besvärliga att hantera här hemma i Sverige också.
Hela den här tankegången med att nyliberala ekonomer (rätt diffust uttryck för övrigt som används som skällsord på ett ganska otäckt sätt rätt ofta) som sägs tiga så det dånar (vilket "de" inte gör) och som predikar minimalstat, låga skatter, inkomstskillnader samt svaga regleringar är ofullständig. Finns det inte skäl att tro att Clintons "progressiva" politik som bland annat syftade till att underlätta lån till låginkomsthushåll är en del av boven i dramat? Och hur det egentligen här där hushållens skuldsättning ökat kraftigt sedan 90-talet? Vad är det som säger att vi inte får en light-variant av amerikanernas problem trots alla försäkringar om bankernas soliditet och stabilitet. Förra finanskrisen som också jag drabbades av förorsakades snarare av att svenskarna alltför länge varit isolerade från omvärlden och inte kunde hantera en ny situation. Låt därför bli att klamra fast vid en redan misslyckad idé.
