måndag, september 24, 2007

En mångordig krönika

Idag ges Linda Ylivaino, av Norrbottens-Kurirens lätt gubbsjuke ledarskribent utnämnd till politiskt stjärnskott, stort utrymme i tidningen att försvara sina hemresor från Stockholm för offentliga medel.

Särskilt mycket till argumentation för agerandet är det inte. Mera handlar det om egenhändigt utformat skryt om vilken viktig person hon är samt en del pajkastning. Vad den här flickan åstadkommit i sitt liv, och om hon någonsin haft sin försörjning utanför den med skatter bekostade sektorn, förblir okänt.

När man läser dylikt är det som att åter hamna på läge noll. Ännu en broiler som aldrig haft ett hederligt arbete. Ännu en yngre förmåga som slagit igenom, inte för det han eller hon uträttat, utan som politisk artist. Jag vill minnas att Ylivainio studerat i Umeå, medverkat som tyckare i TV-program före den nuvarande karriären. Men vad står människan egentligen för?

lördag, september 22, 2007

Oövervägt Littorin

Det som fick mest uppmärksamhet i regeringens budget var att en begränsning för deltidsarbetslöshet ska införas. Förslaget vittnar om dålig verklighetskontakt och spär på fördomarna om högerpolitik.

Hade Littorin och Borg varit lite klokare hade de tagit kontakt med fackföreningsrörelsen om detta. Deltidsarbetande är ingen grupp som belastar statsutgifterna särskilt mycket, och för många står inga andra anställningar till buds eftersom arbetsrättslagstiftningen lägger hinder i vägen.

Ska deltidsarbetslösa kunna klara sig själva utan understöd måste denna ändras. En lag om heltidsanställning vore därför önskvärd. I det korta perspektivet kan regeringen använda A-kassan till att öka arbetsutbudet och minska utanförskapet; i det långa loppet är detta ogörligt om man inte ger sig på ändringar i arbetsrätten. Det blir bara en halvmesyr av det hela annars.

Den nya moderaterna blir aldrig ett arbetarparti om fixeringen vid A-kasseförsämringar fortsätter. Det måste till en flexiblare arbetsrätt i kombination med dessa. I annat fall är risken överhängande att det bara blir fyra år vid makten, varefter en som det ser ut idag oreformerad socialdemokrati tar över igen utan nya lösningar på nya samhällsproblem.

onsdag, september 19, 2007

Den galne entreprenören

Eftersom det i Norrbotten finns en tradition av ständigt dåligt företagsklimat, brukar det ibland tas till manifestationer som syftar till att ändra på detta förhållande. En mentordag ska nu hållas på temat att entreprenören egentligen är ett missförstått geni, dvs. förklarad galen av omgivningen.

Det finns många goda viljor som slåss om utrymmet för att ta fram fler entreprenörer. ALMI, "företagskuvöser", universitetet, länsstyrelsen, kommuner och landsting, med flera. De enda som väl inte märks i denna hallelujakör är företagarna själva som arbetar i nätverk istället för i politiska projekt kommenderade ovanifrån.

Greppet att ställa en diagnos på entreprenören är att börja i fel ända av problemet. Som Kellgren sa äga man icke geni bara för det man är galen. Istället för att ta fram det negativa hos "patienten" borde vikten läggas vid originella idéer. Är det verkligen så farligt att sticka ut?

lördag, september 15, 2007

Har de lurat oss hela tiden?

Lagom till sommaren fick medierna ett riktigt brottsfall av internationellt säljande kaliber att gotta sig åt. Det hade alla ingredienser som en kriminalhistoria i den högre skolan brukar kunna leverera. Det var bara det att det utspelade sig i verkligheten.

Vad som till en början var ett mystiskt försvinnande utvecklades till något helt annat. Helt i strid med vad de flesta trodde i början, men mera i linje med vad statistiken säger om brott av dylik art så riktas nu misstankarna mot föräldrarna.

Om dessa stämmer har föräldrarna under lång tid legat steget före medierapporteringen, men till slut blivit upphunna av verkligheten. Man kan fråga sig varför det blivit så. Är det möjligen så att deras sociala bakgrund gjort omgivningen blind för hur det faktiskt kan förhålla sig? Kan läkare göra annat än gott är den fråga alltfler måste börja ställa sig.

söndag, september 09, 2007

När liberaler låter som kommunister

Lyssnade till debatten om psykiatrins framtida inriktning på folkpartiets landsmöte. Och det var frapperande att höra vilken vänsterkantring argumenten hade. Inte ett uns av den kravliberalism partiet beskyllts för under senare år.

De enda debattpositioner som kunde avhöras var den mellan om mer resurser ska ges till psykiatrer eller psykologer, alltså till piller eller terapi. Att psykiatrin till stora delar kan anses som en profession med tydligt antiliberala drag verkade inte föresväva ombuden.

Modern psykiatri har sina rötter i kontinental vetenskaplig tradition. Med 1900-talshistorien i åtanke, borde inte denna ha diskrediterat sig själv genom tänkare som Charcot, Freud och Heidegger? Landsmötets beslut om att endast "tillräkneliga" ska kunna dömas till straff är ett steg i socialistisk riktning, ovärdigt ett parti som kallar sig liberalt.

torsdag, september 06, 2007

Politik som att heja på sitt favoritlag

Försvarsministern avgick. Han kunde inte ta konsekvensen av en politik som dränerar hans departement på resurser. Rätt så. Men det handlar också om en konflikt mellan de gamla moderaterna (försvarsvänner) och de nya (mjuk makt).

Det finns flera sätt att se på saken. Ett är att se på regeringen endast som uttryck för sina personliga favoriter. En familjemedlem som ska försvaras. Detta perspektiv skulle kunna kallas underideologiskt.

Många i det oideologiska partiet kristdemokraterna tillämpar detta förhållningssätt till politiken, men dessvärre också en del ledarskribenter. Istället för Sverige mot Danmark är det borgarna mot sossarna som gäller. Allt övrigt oväsentligt.

Ifråga om politiska analyser är detta arbetssätt förödande. Inga krav kan någonsin ställas på att regeringar ska utföra det de föresatt sig. I och med att ens favorit sitter på regeringstaburetten kan ingenting vara fel. Favoriten, må det handla om Sverige eller ett parti, är ju alltid bäst.

Inom sporten går det här an men inom politikanalys är det förödande, och visar på i grunden auktoritärt förhållande till makten. Att regeringsmakt inte är något självändamål står inte klart för alla, särskilt om man jobbat för länge på distans på en landsortstidning.

måndag, september 03, 2007

Varför så upprörda av lite kitsch?

En repris på fjolårets upprörda demonstrationer kring Muhammed-teckningarna i en dansk tidning gick nyligen i Pakistan. Nu var det Nerikes Allehanda, en konstnär samt vår statsminister som var måltavlan.

För att gå till botten med problemet måste vi börja fundera över varför vissa reagerar som de gör. Inte för att jag sett bilden av Muhammed som rondellhund, men jag antar att den inte står för konst av något högre slag. Varför finns det alltså de som är så lättprovocerade?

Det är väl ingen ens som minns vad de danska teckningarna föreställde längre. Det var kitsch helt enkelt. Skoj för stunden men knappast så mycket mer. Nej försök att ha lite roligt att det hela istället. Ecce Homo-utställningen i Uppsala var en parentes i konsthistorien, något som skulle göras bort. För mig står Jesus för något helt annat, men för andra för ytterligare något. Jag respekterar det.