tisdag, oktober 30, 2007

Rätt tänkt, men vem bryr sig?

Professor Rothstein går till angrepp mot myndighetsraseriet. Kärnan i hans artikel är att den demokratiskt-parlamentariska styrkedjan går baklänges. Myndigheterna fungerar som ersättning för de politiska partierna, vars tjänstemän blir arbetslösa i takt med att partiväsendet sakta dör ut. Dessa talar om för folket vad de ska göra.

I sanning kloka ord, men frågan är om någon bryr sig. Rothstein måste vara en av landets debattörer med minst refuseringar på sitt konto. Baksidan av detta är att hans verksamhet av många inte tas för seriös. Det är på något sätt lite för mycket av underhållning över det hela. Vad som efterfrågas är väl inte mer av tyckare och kommentatorer, utan snarare de med praktiskt handlag och ideologiska målsättningar.

fredag, oktober 26, 2007

Spännande stämma

Moderaterna håller stämma i Gävle. Som det tunga partiet i regeringen är det intressant att avhöra debatterna och talen. På grund av att ledaren mera agerar som en lagansvarig går det hela till på ett ganska bra sätt.

Det har talats om en strid mellan gammalfalangen (liberalkonservativa) och nya moderater (socialkonservativa). De sistnämnda verkar emellertid ha initiativet. Men fortsätter kräftgången i opinonen kan förhållandet svänga till nästa stämma. Och då är inte moderaterna längre ett statsbärande parti.

Att enmansshowerna lyser med sin frånvaro framgick med tydlighet när förre statsministern i ett mellanstick på kanalen som sänder från stämman dök upp i rutan i en miljö som åtminstone av bakgrunden att döma var av herrgårdskaraktär. Vad hade han där att göra egentligen?

onsdag, oktober 24, 2007

Komedi i norr

SVT har inlett en satsning på regional kvällsunderhållning. I går var det dags för en släkting till mig och en gammal hockeyspelare att gästa programmet. Och eftersom också programledaren var pitepalt så gick det väl att står ut så där en fem minuter.

Det här med lokal mediebevakning är intressant. Samtidigt som uttrycket att all politik är lokal äger stor giltighet, så gäller det att vara försiktig med hanteringen av fenomenet i sig. För mig handlar inte det lokala om att agera åskådare, som de flesta av oss tvingas till ifråga om rikspolitiken. Nej, själva kärnan i lokalsamhället är att kunna åka in till centralorten i kommunen och stöta på minst en kommunpolitiker som har tid att stanna och prata.

TV och radio behövs således knappast för detta ändamål annat än för granskande uppgifter. Underhållning klarar vi oss definitivt utan. Den biten sköter lokalrevyerna på ett storartat sätt.

Noterar att regionens kunskapsborg Luleå Tekniska Universitet hamnar i absoluta botten på Högskoleverkets lista över studenternas jobblycka efter examen. Ett klart underbetyg till detta och även andra lärosätens ledningar som ser sig mera som företagsstyrelser än företrädare för utbildningsanstalter, med allt vad det innebär av begreppsanvändning och arvoderingar. Någon form av resultatansvar måste därför införas. Får inte studenterna jobb efter examen är det ett misslyckande. Detsamma gäller om forskningens kvalité inte håller måttet.

lördag, oktober 20, 2007

En händelse som ser ut som en tanke?

Lilla Överkalix, av kommunens domedagsprofeter dömd till utplåning om femtio år om befolkningsminskningen där fortsätter som hittills, hamnar i topp i fråga om företagstillväxt enligt studie från Upplysningscentralen och Företagarna. Enligt en annan studie framtagen av Svenskt Näringsliv som mätte företagsklimatet hamnar kommunen långt ner på Sverigelistan.

Förklaringen till de divergerande resultaten är att Företagarna och UC utgått från skillnaden mellan företagens bokslut 2005 och 2006. Expansionen i Malmfälten ska ha gynnat utvecklingen enligt den officiella versionen.

Mera faktiskt handlar det om att ett företag i kommunen med miljardomsättning men med huvudsaklig verksamhet i Luleå bättrat på siffrorna, samt att också Länstrafiken är förlagd till Överkalix. En händelse som ser ut som en tanke är dessutom att Företagarnas välbetalda VD Anna-Stina Nordmark Nilsson är bördig från just Överkalix.

fredag, oktober 19, 2007

Fördragets gökungar

EU har fått ett nytt fördrag, något som portugiserna kommer att känna sig stolta över eftersom dess namn lär få namn efter staden Lissabon. Vi har ju fått vänja oss vid att deklarationer medlemsstaterna förhandlat fram fått namn efter orter där de tagit form, en del kända sådana, andra mer eller mindre udda existenser okända för de flesta.

Nu ska fördraget ratificeras i parlamenten, något som bedömare inte menar ska stöta på problem. Det var svårt att få med alla länder på vagnen först men sedan gökungarna Italien och Polen fått särregler införda i deklationen löstes också detta.

Polens utveckling är intressant. Det var ju där kommunismens sammanbrott inleddes. I stort sätt under hela den sovjetiska ockupationen obstruerade polackerna mot förtrycket, mycket som en konsekvens av katolska kyrkans starka ställning i landet och individualistiskt sinnelag hos medborgarna.

På senare tid har reaktionära tendenser visat sig i Polen. Det talas om att prästerna börjar få mer makt och ett tyskhat som breder ut sig och tar sig uttryck i krav på oproportionerligt antal röster i ministerrådet.

Trist vore om det land som gick i bräschen för avvecklingen av Europas mest despotiska styre skulle börja agera sabotör för europeiskt samarbete.

söndag, oktober 14, 2007

Triangulering i kommunen

Måste erkänna att jag aldrig trodde det skulle kunna hända. Men nu har i alla fall sossarna i Luleå aviserat att de avser orientera sig mot mitten. Alla kommunala verksamheter utom vård, skola och omsorg ska läggas ut på entreprenad. Den liberala oppositionen jublar och utlovar stöd till det hela.

Lite märkligt är det förstås att ett parti med egen majoritet i fullmäktige tycker sig behöva göra denna helomvändning. Fast å andra sidan har kommunalrådet Petersen länge uppvisat liberala tendenser. Min egen gissning till att socialdemokraterna tillmötesgår de liberala kraven just nu är att Luleå kommun håller på att bli något av en driftkucku i övriga landet. Ett ställe där man lever i det förgångna och håller fast vid gamla lösningar.

Risken med omläggningen av politiken är att väljarna underkänner den och går åt vänster istället. Eller att de går högerut till de partier med längre erfarenhet av att förfäkta dylika idéer. Lyckas sossarna med balansgången att liberalisera kommunens verksamheter och samtidigt behålla väljarstödet torde vi ha ett unikt exempel på hur en enda person kan öka friheten för medborgarna. Lite oroväckande faktiskt.

fredag, oktober 12, 2007

Vårt största samhällsproblem?

Det talas ibland om samhällskontraktet mellan styrande och styrda, lanserat som tankemodell av filosofer som Thomas Hobbes och John Locke. Det finns också ett generationskontrakt mellan barn-ungdomar som växer upp med stöd av föräldrar och offentliga sektorn, medelålders som ger till dessa, och pensionärerna som förväntar sig att yngre generationer ska återgälda vad de fått av dem.

Det här fungerar inte längre menar Umeåforskaren Joachim Vogel. De äldre drar ifrån ekonomiskt och de yngre får allt sämre hälsa. Samtidigt lever de äldre allt längre och måste därmed försörjas av yngre som dessutom allt senare i livet inträder på arbetsmarknaden. Det säger sig självt att detta inte är en hållbar utveckling.

Därför lanserar jag härmed två rekommendationer: varför inte uppmuntra äldre att jobba längre än de gör nu? Vår nuvarande pensionsålder tar sin utgångpunkt i kejsartidens Tyskland då medellivslängden var betydligt kortare än idag. Man behöver inte jobba tills man dör, men lite längre skulle inte skada. Det är också dokumenterat att många äldre som skulle kunna jobba vid pensionen hamnar i en livskris och känner obehövliga. Att tagga ner långsamt borde bli något att se fram emot.

För det andra: idén om det livslånga lärandet måste ges en ny innebörd. Det är inte rimligt att detta ska bidra till att förlägga mångas inträde på arbetsmarknaden till trettioårsåldern. Kunskap kan inhämtas på andra ställen än på utbildningsanstalter.

lördag, oktober 06, 2007

Han som sa det va det

Idag beskärmar sig Norrbottens-Kurirens ledarskribent Bo Östman över "äldre oldboys i stadshuset". Att chefsstolarna i Luleå kommun besätts av ett par personer i sextioårsåldern är tydligen ett stort problem.

Däremot inte hans egen ålder som berättigar till folkpension. Tidigare sökte Kuriren en politisk chefredaktör eftersom det sades att Östman går i pension i sommar. Vilket han alltså ännu inte gjort. Den som jobbar efter sextiofem har att se fram emot en kraftig kassaförstärkning i pensionkuvertet, något att jämföra med de glassiga avtal politiker skaffat sig för vana att tillförhandla sig själva och som inte minst Östman uppmärksammat under många år.

Jag menar nu inte att de som vill jobba efter pensionsåldern inte ska få göra det. Men är det inte dags att börja fundera över vem och vad som ska komma efter Östman? Erfarenheter visar att när en person dominerat i vilket sammanhang det än vara månde, så kommer ingenting efter. Håller Kuriren på att ta död på sig själv som opinionsbildande kraft genom att låta en inlokaliserad förmåga hålla låda upp i överåren? Handlar det här om något mer än att man inte hittat rätt person?

måndag, oktober 01, 2007

Valet i gränslandet

Utgången av valet i Ukraina är inte klar ännu men Julia Timosjenko har utropat sig till segrare. Den sittande premiärministern Janukovitj har dock inte gett upp. Hans parti ser ut att bli det största men tillsammans med president Jusjtjenkos Vårt Ukraina verkar Timosjenko få majoritet.

Annars är den stora sprickan mellan den västvänliga axeln Jusjtjenko-Timosjenko och den östvänliga linjen företrädd av Viktor Janukovitj numera överbryggad. Den sistnämnde har åtminstone officiellt intagit en EU-positiv och Europavänlig hållning. Amerikanska PR- och valexperter ska ligga bakom sidbytet.

Om inte Ukraina längre är det gränsland som namnet på landet står för, vad är det då? Förmodligen något annat. Ett ställe där trianguleringsstrategin misslyckats. Janukovitj förvandling till en västvänlig politiker är ett desperat försök att behålla makten.