tisdag, juli 16, 2013

Den ideologilösa svenska partipolitiken

Almedalsveckan har avslutats och lagt svensk politik i sommardvala. Det var väl ganska lite som stack ut bland arrangemangen, kanske mest som en konsekvens av att ett eller högst två partier i Sverige idag för en ideologiskt utformad argumentation.

Jan Guillou fäster uppmärksamheten på denna harighet inom svensk debatt i Aftonbladet genom att agera konsult åt Stefan Löfvén från sin vänsterutgångspunkt. Andra av de gamla stötarna som tycker att vänstern tiger och borde att massor att säga är till exempel Ulf Lundell. Och det är bara att hålla med. Varför är vänstern så tyst trots en tung ideologisk arsenal att vässa sina argument med?

Taktik har ersatt strategi är nog det enkla svaret på frågan. Guillou är också inne på detta och hänvisar till kampen om marginalväljarna, alltså de som avgör valet. Kärnväljarna som tänker efter såväl två eller tre gånger innan de en börjar fundera på om de ska byta parti är inte intressanta i denna verksamhet. Likväl är dessa de som bär upp respektive parti och kanske vad mera modiga partiledare skulle kunna luta sig mot i mera djärva utspel. Men rädslan vägleder för närvarande svensk politik som är blockerad på de flesta former av ideologisk debatt. Fortsätter det längs samma väg fram till valet är en samlingsregering enda alternativet, eller åtminstone en storkoaltion, något jag föreslog redan inför förra valet.