tisdag, december 30, 2008

En politik utan försonande drag

Ledarsidorna tillhör de slags inrättningar som en del förutspår blir överflödiga i framtiden. Det må nu bli hur som helst med det. Fortfarande håller de dock stånd som opinionsbildande kraft genom att dra till sig de bästa skribenterna. Ändå är det föga troligt att det bland den uppväxande generationen finns så många förmågor som vill ägna sig åt vad flertalet idag anser vara en rätt trist verksamhet.

En tidning som definitivt står för en förlegad variant av opinonsbildning är Norrländska Socialdemokraten. Igår var det kölhalning av moderaternas regionalpolitik som gällde på dess ledarsida. Inga försonande drag stod att finna hos varken nya eller gamla moderater. Den ondska hos de krafter som ömsom kallades högern ömsom moderaterna av politiske redaktören Olov Abrahamsson var nämligen gränslös då och nu. Och idag var de inte ett spår bättre inför att kommunala utjämningssystemet ska ses över.

Givetvis förstår även jag att det ska bedrivas opposition, men ändå frågar jag mig vad till det tjänar att råskälla på det här viset. Alldeles oavsett politisk åskådning kan det väl finnas rationella avsikter som syftar till att skapa ett bättre samhälle exempelvis. Som kanske att det också kan vara bra att inte staten ska göra allt. Vad är det egentligen som säger att Norrbotten rasar ihop om det inte ständigt snos ihop ny paket till regionen? Och finns det någon ekonomisk teori som säger att kommuner inte klarar av att stå på egna bara de ges tillräcklig frihet? Spörsmål av det här slaget kan de mest rabiata företrädarna för oppositionspolitiken stanna upp och fundera över en stund.

måndag, december 22, 2008

Ytterligare vänsterkantring i Akademien

Horace Engdahl har meddelat att han ska sluta som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Efterträder honom gör Bodenfödde Peter Englund. Valet på denne är inte att förvåna. Även Englund företräder den vänsterlinje inom Akademien som inleddes under Sture Alléns sekreterarskap.

Tidigare har jag konstaterat att Peter Englund först och främst är en trevlig kille. Det hindrar emellertid inte att han stått för och kanske ännu står för ganska extrema åsikter. Det var någon bok jag läste av honom som avslutades med ett furiöst angrepp på "kapitalismen" som inte alls visade hans trevliga sida utan snarare nästan en obehaglig.

Sedan är det här med hans proletära bakgrund som jag ser som lite falsk. Under hela sin karriär som det väl bara saknas ett nobelpris i nu har han hela tiden haft sina beskyddare. Det turen brukar inte så kallade vanliga arbetargrabbar ha. Med Englund vid rodret går i vilket fall Svenska Akademien ytterligare åt vänster, kanske på ett sätt som på sikt leder till en omorientering ifråga om uttrycket snille och smak.

fredag, december 19, 2008

Det 70-talas...

I finanskrisens spår med varsel och neddragningar inom industrin har konjunkturpolitik med finansiella förtecken fått en renässans. De som vill att Volvo och Saab ska stöttas verkar få hur mycket utrymme som helst att ventilera sina åsikter i ärendet.

Det får mig att tänka på en diskussion jag var inblandad i på min gamla arbetsplats Saab-Scania i slutet av 80-talet. Trots olikheter i politiska åskådningar rådde enighet om en sak: om Volvo behöver hjälp av staten är det illa ute med Sverige.

Det finns många åtgärder att ta till utan att hemfalla åt 70-talets företagsakuter som inget annat innebar än att pengar kastades in i ett svart hål. I Luleå reagerar man till yttermera visso med det nattståndna argumentet "flytt' int'" som reaktion på att Plannja ska säga upp folk på orten.

Därtill har vår egen regering med landshövding Per Ola Eriksson i spetsen för avsikt att bedriva konjunkturpolitik med de medel som står till buds. Värst är ändå att läsa om hur kommunen ska förlänga vuxenblivandet ytterligare genom att ordna jobb åt ungdomar istället för att dessa får ta detta steg till ett eget liv själva. Är det detta som kallas bruksdöden?

tisdag, december 16, 2008

Thomas Quick fortsätter att föra åklagare, polis och psykiatrin framför sig

Tillfället var inte dåligt valt. I sommar går preskriptionstiden ut för morden i Appojaure 1984, de kanske mest bestialiska av de som Thomas Quick tagit på sig. Med den långa karriär Quick haft inom den psykiatriska vården både före och efter "erkännandena" så hade det mesta talat för att han får tillbringa resten av sitt liv bakom lås och bom om han inte själv kommer på något intressant för de rättsliga och psykiatriska myndigheterna att bita i.

Jag reagerar nämligen inte så mycket på vilka brott Thomas Quick eventuellt ska ha utfört. Problemet är snarare hur han kunde göra sig intressant på det sätt han gjort. Eftersom inga speciellt stränga straff utdöms för de brott han dömts för under förutsättning att gärningsmannen anses frisk så går det bra att fabulera och ta på sig hur mycket som helst. Och en person som fås till att erkänna en lång rad brott är ju inte längre frisk utan en mycket intressant sjuk person för de medicinska själavårdarna att sätta klorna i.

En rimlig hypotes torde vara att Quick är skyldig till någon av gärningarna han tagit på sig. Som sådan är han inte särskilt intressant då det också blir möjligt att ansvar - detta fula ord i svenskt språkbruk - hade kunnat utkrävas. Hela den kostsamma utredningen med folk från det psykiatrisk-industriella komplexet hade kunnat avvaras om bara professionellt folk med juridiskt kunnande på ett tidigt stadium skådat in i vem de haft att göra med: en rätt svag människa som haft lite svårt att märkas.

söndag, december 14, 2008

Vem är Leif Janzon?

Igår uruppfördes Sven-David Sandströms opera som bygger på Torgny Lindgrens roman Batseba. Librettot är skrivet av Leif Janzon.

Av och med denne har en del material framförts i den tidning på orten där han visst ska bo. Det vill säga utanför Luleå. Närmare oklart exakt var. Vad mera precist kan sägas är att Leif Janzon blivit golvad av Ingmar Bergman såvitt det inte finns flera kritiker med det namnet. Denna händelse har så att säga passerat i den retuscherade kråkvinkeljournalististiken.

Det är i varje fall intressant att läsa vad Leif Janzon säger om skillnaden mellan hans egen "norrbottniska" religiositet och Torgny Lindgrens västerbottniska dito. Den förstnämnda är enligt Janzon kärleksfull och god medan västerbottningarnas Gud är gammaltestamentlig, hård och straffande.

Inte för att jag riktigt känner igen beskrivningen utifrån den frisinnade tradition där jag växte upp i nordligaste Bottenvikens kustland. Men iakttagelsen att Gud eller överheten "i Norrbotten" överlag? är alltigenom god kanske ändå säger något om den politiska kulturen här. Makten är något man tar för givet, något som inte går att kritisera utan repressalier. Detta verkar åtminstone västerbottningarna medvetna om medan det längre norrut är vanligare med en försonande hållning till överheten.

torsdag, december 04, 2008

Tankar kring varslen

Det slitna uttrycket varslen duggar tätt har dessvärre blivit allt vanligare den senaste tiden. För den som inte är direkt drabbad finns det anledning att fundera lite över sådant som går att se som den positiva sidan av saken. Att det varslas lite här och var innebär nämligen att orter som kanske inte märks så mycket i övrigt hamnar i fokus.

Det innebär också att en del kalla fakta om vad som egentligen utgör basen i den svenska ekonomin. Ett litet exportberoende land som Sverige står och faller i stor utsträckning med sin tillverkningsindustri. Det är också denna som bär upp vår välfärd.

Diskussionen handlar i stor utsträckning nu om staten ska gå in och rädda verksamhetsgrenar som för närvarande går knackigt. Regeringen verkar tro mer på räntevapnet än finanspolitiken och företagsakuter. En alternativ väg mellan dessa erbjuder den österrikiska skolan med Ludwig von Mises i spetsen som ser lågkonjunkturen som en korrigering av den kreditexpansion utan täckning som ligger bakom en högkonjunktur. Enligt den österrikiska skolan är således den pågående krisen en virussjukdom som måste läka ut av sig själv.

Frågan är om detta resonemang är något som man kan ta till sig på de krisorter som utgör dagligt nyhetsstoff. Problemet inte minst på bruksorter är ju nämligen ofta att det sällan - av olika anledningar - finns något alternativ till den trygga anställning som trots allt ändå inte är något som finns för evigt på en global konkurrensutsatt marknad. Då fordras onekligen åtminstone några former av åtgärder.

Vad som är positivt är i alla falla att det som pågår verkar vara en konjunkturkris och inte en strukturkris. Det sistnämnda var fallet på 90-talet ifråga om Sveriges hemgjorda problem. Mycket talar därför för att samma jobb kommer tillbaka men vad göra tills dess? Alltid går det väl att hitta på någonting istället för att deppa ihop.