lördag, februari 23, 2013

Presshatet då?

Det har gått någon vecka sedan termen näthat definitivt inympades i det svenska språket. Tolv kvinnor eller apostlar medverkade i ett TV-program av reportern Nicke Nordmark. Dessa hade få utstå en hel del visade det sig. Ändå finns det skäl att förhålla sig skeptisk till den martyrbild som manades fram i inslaget.

Någon definierbar avsändare bakom hoten och glåporden fanns inte utan istället var det hela ihopsaxat till en diffus fiende som under veckans gång fått epitetet den vite arbetslöse arge mannen. Det här sättet frammana ondskan på finns det många exempel på genom historien, ett förhållningssätt eller en strategi som fått de mest fasansfulla konsekvenser.

Det finns ett drag av ängslighet över uppmärksamheten kring rasism och kvinnoförtryck. Och när ovan nämnda journalist dessutom också bekymrade sig över vad som skrivs i privata mail i ämnet så är vi inne på de stalinistiskt-totalitära tankegångar som möjligen kan ha influerat denne och som förskaffat Luleå så dåligt rykte genom åren.

Vad som heller inte kommit fram särskilt bra i efterdebatten av den här frågan är vilken betydelse det haft att kvinnorna själva agerat utifrån ganska centrala maktplattformar i medie-Sverige. På den gamla goda tiden då det var sport bland journalister att trycka dit någon utan andra möjligheter att försvara sig än i pappersblaskan och skratta gott åt tilltaget med kollegorna på lunchen frodades något som kanske skulle kunna kallas presshatet. Är det dit en del vill att vi ska tillbaka?

tisdag, februari 12, 2013

Vindsröjning hos lågstatusakademiker

Sällan står väl Sverige så ensamt i forskningssammanhangen som i efterdyningarna av Nobelfesten. Denna årliga tilldragelse då vi för att tala med Knut Ahnlund "för en dag förvandlas från periferi till världens centrum". Därför måste det kännas extra motigt för forsknings-Sverige när TV-programmet Vetenskapens värld börjat intressera sig för fenomenet forskningsfusk, ett initiativ som fått kraftig respons enligt vad redaktionen kunde meddela igår.

En annan sida av forskningen som måhända inte har med ohederlighet att göra är de verksamheter på akademierna som helt enkelt inte håller måttet. Desperationen ligger då nära till hands ge sig ut i vildsinta spekulationer som ligger närmare politiken än vetenskapen. Några lågstatusakademiker gav sig för en tid sedan ut i debatten om "ekonomisk demokrati", vilket intet annat var än ett försök att paketera om det gamla löntagarfondsförslaget.

Att denna märkliga idé återigen plockas upp på nytt kan näppeligen förklaras med annat än brist på annat att komma med i konstruktiv väg. Det ursprungliga löntagarfondsförslaget var inte nu inte så tokigt med utdelning av företagsvinster direkt till löntagarna utan facklig inblandning. Men att blanda in demokrati i utförandet av näringsverksamheter har jag ingen som helst förståelse för.

torsdag, februari 07, 2013

Istället för staten

Folkpartibasen i Norrbotten Jens Sundström (ej släkt) gjorde igår ett intressant utspel. Sundström råder norrbottningarna att tro på konkurshotade Northland Resources planer på gruvbrytning i Pajala och köpa aktier i bolaget. Även om jag för egen del ej är tilltalad av propån så tål förslaget att tänka på.

Norrbotten har en lång tradition av att staten gått in som ägare och aktör i diverse projekt som haverat eller hållit på att gå överstyr. Sökande efter trygghet och ängslan över risktagande har ofta präglat dessa former av beslut. Så när Jens Sundström ser det privatägda bolaget som det vettiga alternativet till att exempelvis LKAB går in som ägare i syfte att säkra brytningen är han inne på rätt spår.

Sedan är det en annan femma att gruvdrift och annan råvaruindustri präglas av mycket stor känslighet för konjunktursvängningar. Vad som ena året kan verka som högtryck i produktionen kan det andra ha övergått djupaste depression. På börsen är råvaruaktier i regel en angelägenhet för de snabba klipparna. Av den anledningen är gruvaktier ingenting för mig.

Det verkligt intressanta den närmaste tiden blir hur lokala media ska förhålla sig till utvecklingen ifråga om gruvbrytningen i Pajala. Kunskapen hos de "näringslivsjournalister" med pite-Nordlund i spetsen som bevakar det hela är inte direkt överväldigande. Frågan är väl ens om det handlar personer som kan stava sig igenom eller ta till sig innehållet i en vanlig bolagsrapport.