Dagens sammanträde i fullmäktige i Norrbottens läns landsting behandlade bland annat frågan om avgift för den nya vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård. Beslutet blev att inga avgifter ska tas ut för några former av tvångsvård.
Beslutet är viktigt ur principiellt hänseende eftersom blotta sunda förnuftet säger att ingen som måste göra någonting under tvång ska behöva betala för det. Dessvärre innehöll debatten som föregick detta ingen diskussionen kring lagen öppen psykiatrisk tvångsvård som bara har någon månad på nacken. Detta är sorgligt eftersom den försätter de patienter som ska utsättas för den medicinmännens godtycke, som i form av en slags inkvisitionsdomstol kan kräva av dessa att svära sig fria från vissa beteenden som om de intagit alkohol, vistats på en viss plats eller haft kontakt med en viss person.
Förklaringen till varför denna föga upplysta lag kunde antas kan bero på Grundlagens svaga ställning i svensk lagstiftningsarbete och frånvaro av en författningsdomstol. I andra länder har den redan prövats, med dåligt resultat. För egen del kan jag bara återigen hänvisa till den rapport på Timbro där jag kritiserar vårdformen.
