onsdag, april 17, 2013

Svart dag för löpningen

Bomberna i samband med målgången vid Boston Marathon var inte bara en attack mot idrotten i allmänhet och löpningen i synnerhet utan också en attack på det öppna samhället. Johan Esk tycker att det är märkligt att den här typen av aktioner inte oftare riktas mot idrotten. Det går också att fundera på det hela utifrån ett mera principiellt perspektiv. Jag är nämligen inne på att just löpningsidrotten med dess erkänt starka koppling till individuell frihet retar de som vill ha en annan världsordning. Därtill är löpningen demokratisk på så vis att det egentligen bara krävs träning och skor (enligt vissa inte ens skodon) som yttre förutsättningar att bygga en talang och motivation på. Långdistanslöpningen är dessutom relativt befriad från dopningsproblematiken.

Arrangörer av större löparevent i Sverige höjer nu säkerhetsnivån i samband med tävlingarna. Tills det är dags är det bara att hoppas på att den värsta stormen blåst över. Kanske är det bästa att inte ge det hela alltför stor uppmärksamhet och invänta utredningen som klarlägger sabotörernas ärende.

torsdag, april 11, 2013

Yrkesman med smort munläder blir råd

Enligt de flesta tillängliga bedömarna blir Niklas Nordström, Nacka, nytt kommunalråd i Luleå. Han gjorde raketkarriär inom SSU som följdes av snöplig förlust på mållinjen mot Björn Rosengren ifråga om ordförandeposten för partiet i Norrbotten tills den på sig själv osäkre Göran Persson slutligen tvärstoppade Nordströms maktambitioner mot den absoluta toppen.

Det är inte ofta jag står på Göran Perssons sida men den gången gjorde jag det även som icke partisympatisör. Kanske läste Persson från sitt inre av en praktstreber följandes endast minsta motståndets lag i form av ett hot mot sig själv vad vet jag. Niklas Nordström avväpnades i alla fall på tunga uppdrag.

Käften brukar har lätt för att gå på denne man som mest påminner mig om 90-tal när han sätter igång nuförtiden. Om han är något mer än en Duracell-kanin lär snabbt visa sig när han ska styra en organisationen som stundtals kan vara ganska trög. I annat fall blir han inte långvarig i jobbet.

lördag, april 06, 2013

Om den norrbottniska vänsterns aggressivitet

Knappt hade väl elektronikmontören Simon Fors hot mot Svenska Dagbladets ledarskribent börjat glömmas bort innan nästa övertramp gjordes av en ungdomsvänsterledare i Norrbotten. Något bra försvar för något av agerandena har jag inte hört från ledande håll. I det sistnämnda fallet verkat det ha handlat om en som grottat ned sig i Lenins våldsläror.

Att V I Lenin fortfarande högaktas på sina håll i Ryssland må vara försvarligt. Men att det i Norrbotten som väl ändå kan sägas vara en del av Sverige finns de som finner inspiration ur dennes teori och vill omsätta denna i praktik är inget annat än ganska märkligt.

Eller är det? Tidigare här på bloggen har jag skrivit om området norr om Skellefte älv som ett "Västryssland", inte minst på grund av det faktum av att ryska intressen in på 1500-talet, alltså långt efter Nöteborgsfreden 1323, hävdade överhöghet över området. En annan aspekt mera förankrad i nutid tar fasta på det förhållandet att Norrbotten i likhet med dagens Ryssland är råvaruberoende.

Där råvaror utgjort basen i ekonomin har sällan demokratin haft det särskilt lätt. Svordomar, hot och stora idéer har fått ersätta saklig argumentation, kompromiss och pragmatiska arbetssätt. Sanningen gäller i såväl oljestater som gruvregioner. Vänsteraggressionen är symptomet på detta.