torsdag, februari 24, 2011

Anledning till oljeoro

Den demokrativåg som för närvarande tycks svepa fram över arabvärlden för inte bara gott med sig. Osäkerhet kring oljeleveranserna har fått priserna att stiga, åtminstone i det korta perspektivet.

Det är svårt att uttala sig om vad för slags styrelseskick som kommer i de störtade diktaturernas ställe. Fullvärdiga demokratier någonting i stil med de som finns i Västeuropa kanske inte går att ställa i utsikt i brådrasket. Men mjukt religiösa partier liknande turkiska AKP förefaller väl inte som alltför osannolika alternativ som statsbärare rätt snart.

Oljesuget lär påverka den fortsatta utvecklingen, förhoppningsvis inte till men för de frihetstörstande krafter som satts i rullning.

tisdag, februari 15, 2011

Nyliberal lekstuga

Systemet med jobbcoacher ska utvärderas. Ändå är ansvarig minister tämligen säker på att dessa behövs. Kanske var frågan fel ställd till IFAU som ska gå igenom vilka metoder som varit framgångsrika i sammanhanget. Detta trots att jobbcoachning som sådan är ifrågasatt inte minst av systemets kunder som i flera i olika fall tyckt sig ha fått jobb utan coachens hjälp.

Från fackligt håll har varnats för att en uppenbar risk föreligger för att coacherna ser till att välja och inrikta sig på de som står närmast arbetsmarknaden. Allt i syfte att förbättra siffrorna för sin egen verksamhet, eftersom en anslagsmodell lanserats av centern enligt vilken coacherna får bidrag efter hur många jobb som de förmedlat. På papperet låter detta bra men arrangemanget inbjuder onekligen till tolkningar. När har coachningen egentligen lett till jobb och vad är att ha fått jobb eller hur länge kommer jobbet att vara?

Frågor som dessa leder till mer problem än vad som är tänkt från första början. Det är också tvivelaktigt om de metoder som används av coacherna verkligen är lämpliga redskap för att lösa den enskildes arbetssituation. Jobbcoachernas verksamhet är nämligen nära besläktad med arbetssätt liknande de som används inom den kognitiva beteendeterapin. Och med tanke på den långt drivna medikalisering av arbetslivet som i mer än fyrtio års tid bara fjärmat oss från den fulla sysselsättningen, är nog metoder av detta slag inte att föredra.

En gång i tiden, under den svenska modellens glansdagar, kunde arbetssökande vända sig till Arbetsförmedlingen och mötas av kompetent folk med branscherfarenhet från arbetsmarknaden. I takt med att myndigheten omvandlades till en vårdinrättning försvann dessa därifrån och blev till något helt annat än vad den från början var tänkt till. Om denna utveckling står att läsa om i Svante Nycanders Makten över arbetsmarknaden. Med coachernas intåg i arbetsmarknadspolitiken har hela projektet övergått till en nyliberal lekstuga.

söndag, februari 13, 2011

Harrison startar om

Efter att ha bloggat om kungar inför kronprinsessbröllopet återupptar Dick Harrison verksamheten. Nu dock som historiebloggare rätt och slätt.

Det sätt Harrison brukar skriva på tror jag gör honom till en mycket läsvärd bloggare. Han kan uttrycka sig såväl kort som informativt och med stor sakkunskap. Jag kan inte annat än rekommendera till läsning av Svenskans återanställde skribent på Historiebloggen.

onsdag, februari 09, 2011

Forskning säger

Läste igår en av de suraste artiklarna som måste ha skrivits på länge. En Hans Olov Ohlson ondgjorde sig över nätet som sägs onödiggöra mänskligt minne. Han hänvisar bland att till "forskare" kommit fram till utrymmet för eget kreativt tänkande minskar till förmån för konventionella lösningar och idéer, eftersom nätet övar upp vår "multiförmåga". Denna gör att hjärnan nyttjar sin förmåga att bli bra på att programmera om sig själv, vilken gör oss skickliga på ett ytligt plan.

Säkert var inte detta inte heller bland det bättre som skrivits i ämnet men jag reagerar ändå mer på en annan sak. Detta evinnerliga hänvisande till forskning. Skillnaden mellan vad man lär sig på gymnasiet och högskolan är att i det sistnämnda sammanhanget används flera sanningar medan bara en används i det första inom fackkunskaperna. Men många som skriver, fördummade av nätet eller inte, tycks inte känna till detta. De använder forskning som klubba för att ge eftertryck åt det sagda. Frågan är bara vad detta arbetssätt egentligen får för effekt.

Inom vissa "vetenskaper" finns det lika många sanningar som det finns forskare. Fördumningen av att okunnigt hänvisa ur dylikt kan näppeligen bli större. Jag kräver inte av alla skribenter att de själva måste ha forskat men att bara läsa något av en och sen använda det som universellt utformat slagträ gör verkligen bildningsgången en otjänst.

söndag, februari 06, 2011

Misslyckad minister

Trots alla ovationer till jobbskatteavdragets positiva effekter vågar nog en och annan undslippa sig viss skepsis. Faktum är att det inte skapat särskilt många fler jobb. De 100 000 fler i sysselsättning som regeringen berömde sig själv av i valrörelsen är väl ungefär vad det går att få ut av en politik som syftat till att tvinga upp de som hellre gått på a-kassa än jobbat. Det blir någon tusenlapp eller fler i månaden även för de allra lägst betalda arbetena.

Problemet med jobbskatteavdraget och de tankar den i entreprenörskap föga intresserade Anders Borg genomfört är att jobben tenderar att stanna hos de som redan har ett. Det jobbas mer istället för att fler måste anställas, de som har jobb är rädda om vad de har och släpper inte mycket ifrån sig. Detta även sagt om de som startar eget genom att ha gjort sig oumbärliga på arbetsplatsen. En politik som får den effekten att det blir krig om arbetsuppgifterna kan inte ha sägas ha varit lyckad.

Annat skulle förmodligen ske om värnskatten togs bort, som är en straffskatt på högre utbildning. Jag är definitivt på samma linje som P J Anders Linder i denna fråga som poängterar att den skulle öka skatteintäkterna med stöd av slutsatserna i Långtidsutredningen 2011.

I denna rapport finns det fler intressanta förslag som lägre trösklar in på arbetsmarknaden och ändringar i LAS. Alltså sådant som regeringen och Borg hittills visat ljumt intresse för. Det finns annat oroande från moderaterna i synen på försäkringssystemen. Ointresset för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i kombination en vilja att utreda sammanslagningar av a-kasseadministrationen och Försäkringskassan pekar i riktning mot att samla alla utanför arbetsmarknaden i en bidragspool.

Alliansen vann valet 2006 med sin politik om fler i arbete istället för utanförskap. Senaste valet vann man på grund av ett habilare regeringsalternativ än oppositionen. Hanteringen av finanskrisen hade en sossefinansminister som Thomas Östros förmodligen inte skött annorlunda. Jobbtillväxten tycks i alla fall utebli med det Borgska åtgärderna även om de ökar frihetsgraderna i ekonomin. Än så länge tycker jag därför det går att tala om Anders Borg som en misslyckad minister.

onsdag, februari 02, 2011

Tankar i bokslutstider

Årsredovisningarna duggar tätt den här veckan. Så här i kvartalskapitalismens tidevarv är det kanske inte alltför många som reagerar över detta. Börsen reglerar numera sig själv under de tider den håller öppet. Sällan är överraskningarna särskilt stora i positivt eller negativt hänseende.

Det finns en del som vill profitera på och imitera de stora börsbolagens tillställningar för att ge sken av att de också ägnar sig åt näringsverksamhet. Som till exempel högskolor som visar på "överskott" i sina verksamheter. Jämförelsen mellan ett vinstdrivande företag och en offentlig myndighet haltar dock betänkligt.

För en tid sedan blev jag nästan påkörd av en anställd vid ett lärosäte som kallar sig "Näringslivets universitet". Det handlade emellertid inte om oaktsamhet utan mera om att hinna först. Ni vet "om inte jag någon annan". Det är detta som skiljer marknadsekonomin från statliga offentligförsörjda inrättningar, att tjäna på samarbete, att inte se den andras förlust som det egna vinsten, eller enkelt uttryckt plussummespel istället för nollsummespel.

Det är lite intressant vilken utveckling de vetenskapliga företrädarna vid landets lärosäten genomgått i och med den kraftiga utbyggnaden av de små högskolorna från 90-talet och framåt. Professorn vid dessa är mera sällan nuförtiden en lite diskret klädd man som cyklar till jobbet. Överhuvudtaget är har det blivit alltmer sällsynt att denne eller denna vistas på sin arbetsplats. Istället befinner sig professorn alltsomoftast på resande fot, med motiveringen att just deras högskola är perifert belägen och kräver resor. Det märkliga är nu att varken distansöverbryggande teknik eller rätt så utbyggda verksamheter vid småhögskolorna tycks kräva mindre resande. Man får därför förmoda att flängandet har något att göra med statusmarkering mera än vetenskaplig utveckling. Inte undra på att Sverige tappar i konkurrenskraft som forskarnation med en så dålig revision av verksamheterna.