söndag, augusti 31, 2008

Vem är alkoholist?

En "kristen" bekant till mig berättade en gång om en släkting till honom som var alkoholist. Med begreppet avsåg han något annat än vad jag gjorde, nämligen att personen ifråga drack sprit. Egentligen inget mer.

Det här trängde sig ändå på efter läsningen av gårdagens DN-debattare där antalet kvinnliga alkoholister sägs ha ökat stort enligt en rapport som Folkhälsoinstitutet står bakom. Alldeles oavsett vilka kriterier Folkhälsoinstitutet använder sig för att definiera alkoholism så är det rätt skrämmande att en statlig myndighet alls rör sig med uttryck av dylik art.

Såvitt jag vet så måste det anses tveksamt om alkoholism är en sjukdom. Behandlingen kan i varje fall inte bestå i annat än att den som dricker för mycket själv slutar med missbruket eller tar ner sin konsumtion till en måttlig nivå. Att då staten går ut med att tala om alkoholister är inget annat än peka finger åt en samhällsgrupp.

lördag, augusti 30, 2008

Ett varningsord i tiden

Lars Gyllenhaal, författare till några böcker med militärhistorisk anknytning och med gedigna kunskaper om Ryssland, varnar i en ny bok för "den ryska björnen". Han pekar bland annat på tilltagande nationalism i landet och svenskt ointresse för utvecklingen.

Det ryska angreppet på Georgien eller konflikten mellan länderna borde ge honom rätt. Ändå är frågan om det här inte rör sig om en god portion rysskräck i stil med de varningsord som levererades av Sven Hedin 1912.

De skärmytslingar som ryssarna ställer till med mot andra stater där det bor ryssar bor kallas inom fackprosan för irredentism. Detta är en väl känd metod som används för att motivera förstoring av det egna territoriet.

Omvärlden är naturligtvis medveten om detta och det enda som på sikt lär komma ut av dessa ryska aggressioner är att landet isolerar sig ännu mer. Jag har därför så väldigt svårt att tro att Ryssland skulle utgöra något större hot. Till detta kommer en korrumperad statsmakt, sjunkande befolkningstal! och en ekonomi vars export i allt större utsträckning inriktas på råvaruproduktion. Än så länge är då jag inte speciellt rädd för ryssen.

fredag, augusti 29, 2008

Regeringen förlänger dödskampen

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth låter idag meddela att den tidigare aviserade sänkningen av presstödet till två dagstidningar inte blir av, officiellt med motiveringen att man nu tror sig kunna få med EU-kommissionen på ett beslut i den riktningen.

Förslaget är en tvärvändning från tidigare och därtill kryddat med vänsterargument om att slå vakt om mångfald. Frågan är då vari denna består. Inte kan det väl vara all form av överflödesjournalistik som florerar inte minst utanför storstäderna, och som har det allt svårare att överleva i en värld där det gäller att finna sin plats mellan periferins krav på vederhäftig samhällsinformation och att leva upp till kärnans förväntningar.

Alldeles frånsett det ekonomiskt orimliga i att fortsätta distribuera papperstidningar och direktreklam hem i brevlådor till alla landets invånare så strider det sannolikt mot intentionerna bakom bredbandsutbyggnaden. Det förefaller inte troligt att det i framtiden ska gå att få annat än viktigare pappersförsändelser hemsända när övrigt material går att komma åt på annat sätt.

Den borgerliga offentlighet som Jürgen Habermas skrivit om och som bör vara ett ideal i en öppen samhällsdiskussion genomgår för närvarande en förändring. Allt fast förflyktigas för att tala med Marx. Låt oss hoppas regeringen tar till sig detta inför nästa utspel om mediepolitiken för det här förlänger bara dödskampen för ett föråldrat system.

onsdag, augusti 27, 2008

Jante-lagens sista utpost?

Det har kommit statistik som visar att inom regionen Norrbotten råder stor blygsamhet att ta i anspråk avdragsgilla hushållsnära tjänster. I Västerbotten som ofta får gälla som referenspunkt för Norrbotten i de mest skilda sammanhang är intresset betydligt större.

Expertisen på området talar om att stressade storstadsmänniskor är mer benägna att ta i anspråk de hushållsnära tjänsterna på grund av tidsbrist och mer pengar över. Men om man använder Västerbotten i jämförelse med Norrbotten så duger inte denna förklaring. Umeå är knappast så mycket mer storstad än Luleå till exempel.

Själv har jag inte jättemycket pengar över och lider kanske inte av tidsbrist i någon större omfattning. Ändå skulle jag kunna tänka mig att leja bort det förhatliga däckbytandet på bilen varje år. Vad beträffar städning och trädgårdsskötsel så tilltalar mig dessa sysslor mer, undantaget kanske flyttstädning som inte inträffar så ofta för mig.

Det är många häruppe som i likhet med figurerna i Björn-Erik Höijers romaner tycker sig kunna klara av det mesta själv. Ute i stugorna i landets översta del finns allt ifrån egna bibliotek till industrier. Att då inte klara av en sak som att städa själv anses inte sällan som höjden av oförmögenhet. Samtidigt finns i motståndet mot att leja ut arbeten som man skulle kunna göra själv en helt del förakt mot vad som traditionellt uppfattas som kvinnogöra och uppfattningar om att vissa saker ska en karl klara av själv. Rätt konservativa attityder med andra ord.

Möjligheten att göra avdrag för hushållsnära tjänster är egentligen bara ett pragmatiskt sätt att göra arbeten inom en svart sektor vita. Den skapar dessutom fler arbetstillfällen. Det vore tråkigt om detta positiva inte gick hem i Norrbotten och istället utmärker regionen som Jante-lagens sista utpost.

tisdag, augusti 26, 2008

Höst med Roland Johnson

Mobbning är ett rätt töjbart uttryck. I värsta fall kan det användas av offret för att själv bli förövare. Skälet till detta tror jag är att mobba som handling inte faller under brottsbalken. Om mobbning blir olaglig tror jag uttryckets diffusa karaktär kommer att avta. Samtidigt är det ju så att vi i Sverige redan har mobbning inskriven i lagen som icke godtagbar verksamhet. Jag tänker då närmast på lagen om hets mot folkgrupp. I andra fall kan det vara svårt att identifiera gärningsmannen eller gärningsmännen i dylika ärenden just på grund av dålig precisering av begreppets innebörd.

Igår drog Norrbottens-Kurirens insändarredaktör upp riktlinjerna för vad som ska engagera länsbefolkningen under hösten. För detta ändamål valdes ett inlägg av läkaren Anders Mansten ut. Denne lokale bråkmakare har åtminstone själv utmålat sig som mobbad, ja till och med gjort politisk karriär av detta. Som yrkesman är han om man ska gå efter doktorsguiden inte så värst uppskattad. Någon ekonomisk nöd verkar det heller inte gå på honom av inkomstuppgifter att döma.

Helt klart är det så att Mansten har en konflikt med Norrbottens läns landsting som Kuriren med hjälp av honom vill sätta åt. Men Mansten har på andra ställen där han varit också hamnat i konflikter. Det är nog inte obefogat att tala om honom som en som lätt hamnar i bråk. I valet 2006 blev han trots vissas förhoppningar inte någon krysskung. Inte heller verkar turerna kring hans mellanhavanden med landstinget röna någon större uppmärksamhet utomläns.

Tillbaka till mobbningen. Handlar det om en offentlig myndighet som ger sig på enskilda eller grupper så det givetvis fråga om mobbning. Men hur är det när massmedier, av en del betitlade som fria, ger sig på enskilda? Om exempelvis en tidning med mindre kompetent personal använder sig av personer i privilegierad samhällsställning i syfte att definiera ut åsikter som gör att deras egen roll som regissörer av det offentliga samtalet hotas, är inte det också mobbning?

Som utbildad statsvetare reagerar jag ofta på personfixeringen inom den massmediala bevakningen av politiken såväl på riks- som lokal nivå. Att hänga upp sig på att landstingsrådet i Norrbotten på något sätt skulle vara orsaken till myndighetens problem är som att en läkare skulle behandla symptomen istället för orsakerna till sjukdomen. Tyvärr går det kanske inte att kräva mer av företrädarna för den lokala kråkvinkeljournalistiken. Under senare tid har jag dessvärre tyckt mig märka en förgrovning av språket i pressen häruppe. Igår ville till exempel NSD:s ledarskribent "hänga regeringen i deras eget rep" och idag hade Kuriren som förstasidespuff att Telia "kapar personal".

Inget nytt kanske för de som i likhet med mig själv varit hemifrån och fått höra andra förvånas över den tvärsäkerhet i diverse ting som kännetecknar "norrbottningen". Sist av allt vill jag som den konsult jag är ändå ge ett råd: ge Mansten en blogg istället så kanske han kan utvecklas istället för att odla offerrollen å egna och andras vägnar i all oändlighet.

lördag, augusti 23, 2008

På årsdagen av en yttrandefrihetsskandal

För exakt ett år sedan gavs jag möjlighet att kritisera ett forskningsprojekt där jag självt något ofrivillig ingick. Det visade sig vara ett stort misstag att göra detta eftersom tidningen som publicerade det hela i tre steg valde att spela ut mig mot den forskning som bedrivits.

Det började med att en journalist med näringslivet som specialområde ringde upp mig och frågade om han fick publicera det jag redan skrivit i ett inlägg skickat till tidningens insändarredaktion. Vad som sedan skedde var att min kritik förvrängdes i en artikel som forskaren fick bemöta med argumentet att hon enligt egen utsago haft hög svarsfrekvens på sina intervjufrågor. Som slutkläm fick kvinnan ifråga köra över mig i en artikel inne i tidningen som vore hon en anställd där i namn av ett genmäle. Ingen möjlighet gavs mig att bemöta vad som hävdades i detta svar, vilket givetvis var syftet med detta ovanliga tilltag.

Vad som skedde var alltså:

1) Att min inledande kritik refuserades för att sedan,

2) förvrängas till ett lovligt byte för beskyllningar av akademiskt rövarsnack, samt slutligen

3) att min heder togs ifrån mig in det avslutande genmäle som föga troligt var författade av forskaren själv.

På olika sätt har jag försökt få upprättelse för detta, bland annat genom att peka på den politiska verksamhet forskaren varit inblandad i. Dessvärre har Norrbottens-Kuriren mer varit intresserad av den mystiska status forskaren innehar genom att hon också är läkare. Sådant som att någon ställer frågor om man får ont i halsen när man pratar, eller om man saltar maten före man äter den, eller varför överhuvudtaget en äldre kvinna söker upp yngre människor och inte jämnåriga som intervjuobjekt är inte någonting som intresserar dessa grävande reportrar.

Vad som spelat in i den här historien är förstås att jag uttalat mig om hur tidningen sköter sitt journalistiska uppdrag här på bloggen, men också hur det kan gå om någon sköter detta bättre en de som är satta eller i alla fall tror sig satta att hålla koll på vad som sker i de den närmaste omgivningen.

Det ska tilläggas att Norrbottens-Kuriren har väl aldrig varit känd som någon tidning som stått för de där lite djupare tankarna. En släkting till mig (som för övrigt fyller år idag) brukar säga att den utmärker sig som den mest rabiata i P 1:s tidningskrönika. Ideologiskt är den konservativ, vilket ställer till problem eftersom konservatismen är mera att likna vid en attityd än en ideologi. Jag kan därför inte annat än rekommendera de som önskar uttala sig via detta organ att göra det på andra sätt än mig eftersom kompetensen saknas (eller göms undan) och profileringen av innehållet är otydlig. I alla fall motiverar dylikt inte något presstöd.

torsdag, augusti 21, 2008

... och en "sparkad " chef som kom tillbaka

Turbulensen inom psykiatrin i Norrbottens läns landsting visar inga tecken på att mattas. Tidigare fick verksamhetschefen för psykiatrin på Sunderby sjukhus Rolf Adolfsson sparken. Nu är han snart tillbaka på i stort sett samma tjänst.

Konstigt vore väl det eftersom det sägs råda skriande brist på psykiatriker vid ifrågavarande landsting och Adolfsson är just utbildad psykiatriker. Vad som inte står i artikeln är vilken lön den återanställde chefen kommer att få. Kanske handlade det mest om att skaffa sig en bättre förhandlingsposition när denne valde att vara lite obekväm?

Olika tolkningar av skottlossning...

En man i en by utanför Piteå har skottskadat en tjuv. Många i hans närmaste omgivning såg handlingen som lovlig eftersom han ansågs ha rätt att skydda sin egendom. Regionala insatsstyrkan var snabbt på plats. Mannen som avlossade skottet greps men släpptes rätt snart.

Denna milisliknande avdelning som kallas regionala insatsstyrkan var också på plats i höstas när larmet gick om en man som sköt med gevär på en ö i Luleå skärgård. Såvitt vad gick att förstå så handlade det då inte om några personskador. Däremot skulle mannen visst lida av psykiska problem och transporterades efter gripandet till en vårdavdelning.

Utöver skillnaden mellan hur respektive civilsamhälle reagerade på dessa båda händelser så inställer sig frågan vilken av dem som var allvarligast. Att någon som tas för frisk och är förankrad i bygden tar lagen i egna händer och använder sin jaktkunskap på människor, eller en förvirrad människa ansedd för farlig på grund av tidigare kontakt med psykiatrin?

onsdag, augusti 20, 2008

Den intressanta kommunismen

Idag funderar vi över en ny utkommen bok om den så kallade Enboms-affären. Journalisten Thomas Bresky har skrivit om ämnet. Särskilt mycket nytt verkar inte komma fram, utöver kända fakta som kan kategoriseras i tre huvudpunkter: 1) Att huvudmannen i affären, Fritiof Enbom, var en rätt obetydlig figur som sökte ett slags martyrskap i spionrollen genom att brodera ut med berättelser om sin verksamhet. 2) Att de övriga i härvan förmodligen fick för hårda straff på grund av det McCarthy-liknande åsiktsklimat som rådde i Sverige under femtiotalets första år, och 3) att det ännu röner ett mycket stort intresse från omvärlden när kommunismen längst norrut i vårt land avhandlas.

Det som går att fråga sig rörande denna sistnämnda punkt är varför det är så. Kulturfolk, författare, redaktörer, en del politiker med flera ställer gärna upp på skådespelet. Det kommande verkar inte så intressant. Även i andra avseenden är det förgångna ständigt på tapeten i nordligaste Sverige. Det finns de som gärna ser sjuttiotalet som en kulturell storhetsperiod för Luleå exempelvis. Och nittiotalet med dess offer-gärningsmannafilosofi har heller inte gått ur skallen på flera som återfinns inom de mest skilda yrken från chefer på hög nivå till poeter. Det är sådant här som ger en mindre stad ett rätt sunkigt intryck.

tisdag, augusti 19, 2008

Han ska göra norrlänningar av ett stympat Norrland

En mycket omdiskuterad fråga på senare år har handlat om inrättandet av en ny tredje nivå mellan stat och kommun i Sverige istället för landstingen. I Norrbottens län har gjorts flera misslyckade försök i ärendet, och nu har det hela kommit så långt att en politisk församling av ett stympat Norrland ska processas fram.

Jan-Åke Björklund anses vara mannen bakom regionen Västra Götaland, en politisk nivå som vissa menar inte har särskilt stor legitimitet hos befolkningen där. Och problemet med alla regionala församlingar är just detta att de mest verkar vara projekt för yrkespolitiker och inte för medborgarna i första hand.

Det återstår nu att se om det på det sätt som är tänkt går att skapa norrlänningar så att säga ovanifrån. Lyckas det lär det dessvärre inte bli särskilt folkligt förankrat eftersom vad som fordras är en rörelse underifrån. Och än så länge har jag inte sett till någon sådan.

måndag, augusti 18, 2008

Stora stygga björnen

Ett flertal björniakttagelser har gjorts där jag helst brukar bedriva min träning. Det är klart att man blir lite oroad av dylikt, särskilt som det i helgen när jag var ute och sprang hördes knak och brak inifrån skogen.

Det kan ju förstås ha varit bärplockare eller älg i farten, men jag skulle ändå uppskatta om ansvarig myndighet länsstyrelsen tog tag i problemet. För ett problem är det i och med att Ormberget frekventeras av rätt mycket folk alltifrån skolklasser till skidåkare vintertid.

Björnen är till skillnad från den ofta missförstådde ensamvargen definitivt ett farligt djur. Vid vistelse i skogen i andra ärenden än björnsafari går det att komma inpå djuret, och känner sig detta då hotat kan de gå riktigt illa.

Jag tillhör de som ställer sig alltmer skeptisk till kött- och nöjesjakten och istället menar att de i jakt bevandrade och intresserade hellre kan ägna sig åt skyddsjakt eller annan form av viltvård. Därför måste länsstyrelsen på något sätt se till att skaffa undan björnen eller björnarna från det område där den eller de vistas för tillfället eftersom djuren kommit alldeles för nära mänskligt bebyggda trakter, även kallade kulturområden.

fredag, augusti 15, 2008

Högkonjunktur - ändå befolkningsflykt

Det har börjat komma intressant halvårsstatistik angånde tillståndet i den region där jag för närvarande bor. Igår gick det att konstatera att arbetslösheten här är mycket låg. Dock sades nästan ingenting om utanförskapet som enligt vissa källor kan vara uppåt 30 procent. Regeringen har antagligen lagt denna valvinnande fråga på hyllan eftersom den förmodligen inte kommer att kunna göra så mycket mer åt det under mandatperioden. Och oppositionen ser ju på det faktum att en del måste vara utlämnade åt staten för sin överlevnad som att sparka på de svaga.

I dagsläget verkar således utanförskapet vara en död fråga. Om inte den sittande regeringen eller kommande regeringar vill ta tag i arbetslinjen igen med allt vad det innebär av rehabiliteringsåtgärder och dylikt så står vi sannolikt inför en scenario att införa någon form av medborgarlön åt de som inte passar in. Det måste nämligen vara något sjukt i världens friskaste land att år efter år bevilja uppenbart arbetsföra förlängd sjukersättning.

Mot de positiva siffrorna om arbetslösheten står dagens om utflyttningen från Norrbottens län. Trots högkonjunktur har regionen negativ befolkningsförändring. Så frågan blir då givetvis vad som händer når de konjunkturkänsliga råvaruproducerande industrierna börjar gå dåligt? Massflykt från området norr om Skellefteälven? Tanken är inte djärv. I ett läge där många börjar bli less på att hålla underutvecklade regioner under armarna ser det riktigt illa ut på sikt. Troligt är att EU kan komma att sträcka ut en hjälpande hand, men det lär inte räcka långt.

Min första politiska diskussion med några sosseföreträdare hade jag inför valet 1985, första gången då jag fick rösta. Jag konstaterade redan då att regionalpolitiken misslyckats. Dessvärre står sig detta argument än idag.

onsdag, augusti 13, 2008

Attityderna: Norrlandsegenskaper 3

I början av 90-talet tog länstyrelsen i Norrbottens län fram en rapport som pekade på de största hindren för regionens utveckling. Dessa var en allmänt negativ attityd bland befolkningen till utbildning och serviceyrken, samt bristande stolthet över sin region.

Egentligen kunde det väl inte har sagts bättre och kärnfullare. Med tiden begravdes dessa upplysningar i en 10-15 årig tilltro till vad kunskapssamhället (oklart definierat) troddes kunna utveckla ekonomin och samhället. Det är troligt att bakom rapportern stod någon i Norrbotten uppväxt som varit hemifrån och fått lite vidare perspektiv, men kanske inte mottagits som han eller hon borde. Till skillnad från de flesta andra hör jag till de som är inne på att utveckling hör intensivt samman med att gå från det kända till det okända och slutligen hem igen. Att flytta från ett ställe till ett annat är med andra ord att stanna på halva vägen, vilket kan förklara inflyttades benägenhet att ta till sig så mycket av livsstilen på nya orter om de inte rör på sig snart igen.

Det må vara något hegelskt över mitt resonmenang. Den regionala identifieringen varierar också kraftigt mellan Norrlandslandskapen. Jag brukar skilja mellan kultur- och industriregioner i Norrland. Till de förstnämnda räknar jag Jämtland, Härjedalen, Ångermanland och Hälsingland. Till de andra Norr- och Västerbotten inklusive Lappland och Medelpad. Om de någonsin kan komma att uppträda samfällt med kraft låter jag dock vara osagt.

tisdag, augusti 12, 2008

Abrahamssons blinda öga : Norrlandsegenskaper 2

Det finns nog en tumregel för att motverka en negativ utveckling av vad det slag vara månde. Och det är att ta fram det enbart positiva så att spiralen inte börjar gå nedåt. Olov Abrahamsson använder denna teknik idag på sin tidnings ledarsida (NSD).

Faran med det är givetvis att det goda syftet övergår i något helt annat nämligen hemmablindhet. Visst ska man ta vara på det positiva men att helt blunda och avfärda kritiken om ett "bidrags-Norrland"är helt enkelt inte riktigt rättvist. Faktum är att ju längre norrut i landsdelen man kommer, desto mer utpräglat är det statliga inflytandet. Därtill är Norra Norrland en stödregion inom EU av rätt stort format.

Utanförskapet i nordligaste Norrland är också betydande plus att här också finns en utbredd mentalitet med djupa rötter i Jante-lagen. Att slå sig för bröstet och bara tala om hur bra man är inget bra sätt att motverka problem. Strategin bör istället vara att koncentrera sig på bristerna och komma tillrätta med dessa, dvs. främst övertro till staten och negativa attityder till entreprenörskap och företagande samt serviceyrken. Mer om detta imorgon.

Väx upp för...! : Norrlandsegenskaper 1

Mjöfjärden är en mindre, lite avsides by utanför Råneå i nordligaste Norrland. Här har i helgen hållits "en tävling" som gick ut på att snöskotrar skulle köra från den ena sidan av fjärden till den andra.

Alldeles frånsett det okloka i att föra fram fordon avsedda för att gå på land och alldeles frånsett att inga resultat redovisades från tävlingen så kan jag tänka mig att denna form av verksamhet är något sörlänningar har verkligt roligt åt i den nordliga delen av landet.

Skotern har ju blivit något av en symbol för livet i Norrland. Ganska orättvist eftersom här utövas en hel del utvecklande intressen också såsom segling, olika former av idrotter samt friluftsliv i största allmänhet.

Vad jag kunde se var en bekant från lumpartiden med i vuxenleken kring Mjöfjärden som tidningen rapporterade om. Samma kalv då som nu är det enda jag kan konstatera av sammanhanget. Varför inte ta och växa upp någon gång istället?

söndag, augusti 10, 2008

Rysslands stormaktsambitioner

Ryssland har tågat in i den georgiska provinsen Sydossetien bland annat med motiveringen att där pågår folkmord. I realiteten har provokationer från båda sidor under en längre tid pågått. Ryssland har försett invånarna i de separatistiska provinserna med ryska pass och georgierna har möjligen slagit på en västvänlig linje som gränsar till fjäsket.

Det står ändå rätt klart att det lilla Georgien lär få omvärldens sympatier. Anfallet är kanske inte helt olikt det på Finland 1939 av sovjetstaten. Också då handlade det inledningsvis om en provins. Något som också spelar in är att det går en nybyggd oljepipeline genom landet som ryssarna vill sätta en kran på. I grunden döljer sig kanske ändå mest Rysslands förlorade ställning som stormakt. Inte sedan 1600-talet har landet varit så svagt utrikes.

torsdag, augusti 07, 2008

Varför så rädda för sverigedemokraterna?

Några representanter för sverigedemokraterna befinner sig för närvarande på turné i övre Norrland. I Umeå blev stämningen bland de så kallade motdemonstranterna hätsk. I Skellefteå, Piteå och Luleå gick det lugnare till. Förr i tiden var det politiska engagemanget i industristäder större, men så är vänstern idag allt mindre en inriktning för det arbetande folket.

Det är inte ens fel att två träter brukar det heta. Istället för att bemöta sd:s nattståndna idéer och ge dem delvis rätt så förs nu debatten på gatan mellan två ytterlighetsfraktioner. I det tomrum som sossarna lämnat öppet frodas diverse schatteringar ihopsatta av politiskt avslutade ideologier som knappast för samtalet framåt.

Värst är ändå den räddhågsna lokalpressen som inte vågar ta i frågan på allvar. Att kalla sd för rasister är bara kontraproduktivt och ökar förmodligen bara risken för att partiet tar ett mandat i valkretsen i nästa val. Störst skuld i sammanhanget har ändå alla avlönade lokalpolitiker som tiger som muren till och med när deras jobb hotas.

onsdag, augusti 06, 2008

Ett klick för Norrbottens-Kuriren

En resa inåt landet häromveckan väckte vissa tankar. Nämligen, om vi till varje pris ska hålla liv i hela Sverige. Ett alltmer upprepat mantra är att det endast är värt att satsa på glesbygd en mils radie utanför tätorter. Frågan är dock dessvärre fel ställd.

Det finns ingen lag som säger på vilka orter livet ska upprätthållas. Om exempelvis en driftig entreprenör tror att han eller hon kan leva på sin näringsverksamhet i den veritabla obygden så ska han eller hon få göra det. Må det då vara inom tradionell industriell råvaruproduktion eller upplevelseindustrin.

Vissa macholiberaler (för vilka orden service och hantverk är bannlysta) har en tendens att börja moralisera över vad som är rätt och fel näringsfång. Detta ska vi inte diskutera. Frågan är hur och om staten kommer in i det hela.

Staten är också den hjälpande hand som gör att den stora majoriteten av landets landsortstidningar kan fortsätta sina verksamheter. Helt klart står att denna form av sysselsättning i dagsläget är allvarligt hotad främst på grund av konkurrens från andra sätt att föra ut information än för bara 10-15 år sedan. Jag märker av detta i mitt deltidsyrke genom skillnaden mellan att distribuera tidningar i ett område med relativt ung befolkning och många med utländsk härkomst och hur det är där det bor fler äldre och folk som bott längre tid i Sverige. I det sistnämnda området är läsandet av papperstidningar fortfarande vanligt medan ungdomar och invandrare mer eller mindre överger prenumerationerna.

Det här fordrar givetvis ett bemötande på något sätt från de intressen som på detta sätt ser sin existens hotad, och greppet har blivit att hänvisa till unika besök på tidningarnas webbupplagor. Och då ser det genast bättre ut. Att för den skull till priset av lite reklamexponering läsarna fortfarande håller fast vid sina lokala avisor är dock missvisande. Journalistiken är de facto i allvarlig kris och stagnerar lokalt av andra skäl som går tillbaka just på problemet med moraliserande perspektiv på samhällsdebatten och kanske också rädsla. Ett annat problem är navelskådande, vilket gick att läsa i en spalt av en mångårig nöjesrecensent igår som valde att bevista Storsjöyran istället för en lokal stadsfest. Inte för att jag märkte någon större skillnad mot för hur han brukar beskriva festligheter men nog är det väl alltid bra att röra på sig.

måndag, augusti 04, 2008

Det besynnerliga forskningsprojektet i Norrland

Fredagens huvudledare i DN behandlade ämnet om överetableringen av myndigheter i Sverige. Först på listan över vilka som bör läggas ned sattes Statens Folkhälsoinstitut i Östersund. Under sommaren har denna flyttat fram positionerna ifråga om larmrapporter rörande hälsan hos svenskarna. Mest framträdande bland dessa var uppgiften om att 400 000 barn har missbrukande föräldrar.

Ni får säga vad ni vill men jag menar att detta är ett gravt missvisande påstående. När missbrukar en förälder egentligen? Och var går gränsen för att detta skulle påverka barns hälsa?

Statens Folkhälsoinstitut etablerades i Östersund som kompensation för de jobb som försvann när garnisonen avvecklades i staden. Den har inte så lite sovjetiskt över sig och tanken med den verkar synnerligen inriktad på att lägga livet tillrätta hos folk snarare än att bidra till upplysning. I Luleå där jag växte upp och fortfarande bor härjade en kvinna som med folkhälsoargumentet också ville styra i andra familjer än sin egen, dock med den moralistiska uppfattningen att arbete befrämjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd. Prussiluskan i konkret gestalt med andra ord. Utan framgång försökte jag göra lokala medier uppmärksamma på dennas verksamhet, men det slutade bara i att en av de presstödsberoende blaskorna lät kvinnan köra över mig i ett så kallat genmäle på ett sätt som knappast sett sin like.

Det är klart att det inte känns bra av sådant. Men vad historien kanske lär oss är att ett starkare civilsamhälle än det som finns i Luleå kanske hade satt stopp för detta besynnerliga forskningsprojekt på ett tidigt stadium. Definitivt tror jag att Luleå valdes som studieobjekt just av den anledningen att här är det lättare att ta till och införa statligt sanktionerade lösningar på diverse samhällsfrågor och problem. På tal om Statens Folkhälsoinstituts framstötar så ligger dess förklaring sannolikt i att det är beläget i Norrland som alltmer börjar verka som Sverige som det en gång var. Folkhemmet i dess klassiska tappning omhuldas här fortfarande på många håll. Och dessvärre var det också härifrån de stolliga idéerna om häxorna fördes ut över resten av landet en gång i tiden.

För en tid framåt kommer jag på denna blogg ägna mycket tid åt att ifrågasätta och kritisera den nysovjetism som jag tycker börjar gripa kring sig i den landsdel som jag härstammar från. Målet är således inte bara att Statens Folkhälsoinstitut ska läggas ned, utan också att norrlänningarna börjar ta tillbaka styrseln över sitt eget öde. Om folk uppe i norra Sverige fortsätter att vaggas in i tron att staten framgent alltid kommer att vara alla goda gåvors givare så är jag rädd för att det hela kommer att ta en ände med förskräckelse.