onsdag, april 30, 2008

Regionalpolitik utklädd till försvarspolitik

Beskedet om att flygflottiljen i Luleå och jägarbataljonen i Arvidsjaur förmodligen kommer att läggas ned har fått Norrbottenspolitikerna att stå upp som en man. Men inte som regionalpolitiker, utan som försvarspolitiker.

Att hela det politiska spektrat från vänsterpartister till moderater skulle omfatta samma åsikter i försvarsfrågan förefaller inte troligt. Vad det handlar om är förstås att rädda jobben, alltså regionalpolitik.

Det hela har drag av nostalgi över sig och är talande för självsynen bland de politiska företrädarna i Norrbotten. Man vet vad man har men inte vad man får. Detta är inte bra. Tänk om någon vågade säga att regementsnedläggningarna istället är början på något nytt, som exempelvis blev fallet i Östersund när denna ort avvecklades som garnisonsstad.

Någon statlig myndighet utlokaliserad till Luleå kan kanske krävas, men i övrigt finns det ingen anledning att förvänta sig att det allmänna ska rädda jobben. Och definitivt inte att samma jobb ska fortsätta att utföras på samma sätt i all evighet. De förmodade regementsnedläggningarna i Norrbotten är med andra ord en unik chans att skapa en ny modell för regional utveckling. Så ta chansen politiker och visa att det finns nordsvenskar som litar till annat än statens förmåga.

söndag, april 27, 2008

Att organisera vård


En bild säger mer än tusen ord är en sliten fras. I mitt närområde finns en vårdcentral som jag inte har så goda erfarenheter av. Kanske är vidstående bild talande för tillståndet där. Vid åsynen av skyltarna som hänvisar till den går tankarna till något mera sunkigt, tillbaka till barndomens sjuttiotal då den gängse normen var att offentliga vårdåtaganden var överlägsna andra alternativ på området.

Skyltarna till "läkarstationen" och "folktandvården" står dessutom snett. Utanför bild finns apotekets skylt som ger ett betydligt fräschare intryck. Som bekant är apoteken än så länge en statlig angelägenhet, medan de regionalt organiserade landstingen står som huvudman för vården.

Det här är inte en lyckad lösning. Inom landstingen, speciellt det jag själv måste tillhöra, verkar organisationsproblem och dåliga villkor för de anställda vara legio. För att inte tala om hur patienterna drabbas. Något som pockar på förändring för våra regionreformatörer är därför ändra på denna situation. Att landstingen får fortsätta förestå vården ser jag inte längre som en framkomlig väg.

I den svenska samhällsorganisationen har traditionellt socknen haft en tung roll. Alltifrån kristendomens införande i landet var det kyrkan som tog hand om som det hette barmhärtighetsinrättningarna. När sjukvården började utvecklas blev det så att de efter 1862 landstingen fick överta dessa viktiga samhällsfunktioner. Idag kan vi se att detta inte var bra. Därför är argumentet att kommunen ska få ombesörja åtminstone primärvården en inte särskilt kontroversiell ståndpunkt. Den högtspecialiserade vården bör staten få på sitt gebit. Men bevare oss från landstingen som vårdgivare i framtiden.

torsdag, april 24, 2008

Lyft blicken ifråga om försvaret

Igår slog nyheten om ytterligare bantningar av försvaret ned som en så kallad bomb. Reaktionerna har dock blivit häftigast från de orter som kommer att påverkas av eventuella beslut om nedläggningar.

Ifråga om försvaret kan man gott kosta på sig att vara nationalist, men kom då ihåg att Sverige i allt större utsträckning deltar i fredsoperationer utomlands inom ramen för EU eller under NATO:s överinseende. Det är inte längre Sveriges gränser som ska skyddas, utan EU:s i första hand. Och då har vi ingen fiende nära in på oss som en del påstår.

Finland har inte rustat ned efter det kalla kriget. Det kan bli så att vårt östra grannland går med i NATO före Sverige, och därmed blir finnarna i likhet med norrmännen gränsvakter mot den rysskräck som fortfarande hålls vid liv. Ett troligare scenario är ändå på sikt att såväl NATO som Finland drar ned på försvarsresurserna i en del av världen där krigande hör till historien.

I vilket fall finns inga regionalpolitiska att ta hänsyn till i den här frågan. Jag har tidigare varit inne på att de regionala högskolorna på sätt och vis ersatt nedlagda regementen. Detta är något som lokala och regionala företrädare talar tyst om när de ropar i högan sky över hur deras orter kommer att drabbas.

onsdag, april 23, 2008

Vägen till Vita Huset ligger öppen för McCain?

Hillary Clinton tog hem primärvalet i Pennsylvania i natt. Därmed är hon med i matchen ytterligare en tid. Obama har emellertid ännu greppet om kampen, men frågan är nu om det är så särskilt intressant längre vem som blir demokraternas presidentkandidat.

Duellen mellan Clinton och Obama har redan gått så långt och verkat så uppslitande att den slutlige förlorare som ska mana de som stött honom eller henne under kampanjen på partikonventet senare i år kommer att framstå som ett skämt då. Det demokratiska partiet är kluvet mitt itu. Det här röjer vägen för John McCain i november.

Även om min personlige favorit är Barack Obama så ser det ut som om det blir republikanskt i Vita Huset ytterligare fyra år. Obama är också den som förmodligen skulle ha mest att sätta emot McCain i presidentvalet. Men tyvärr befarar jag att hans parti, inte för första gången, klantat bort innehavet av presidentämbetet i brist på en självklar kandidat till detta.

tisdag, april 22, 2008

...och tröttsamma upprepningar på sura sidan

I brist på liberalt upplysta idéer ser det inte mycket bättre ut på vänsterkanten i Norrbotten. Ledarskribenten på Norrländska Socialdemokraten har nämligen gett sig på jakt efter "storfuskarna". Inte mindre än sju gånger används uttrycket skattesmitare i krönikan, ord sammansatta med skatte- ytterligare ett otal gånger.

Det är de som undanhåller svenska staten pengar som är föremålet för skribentens aggresion, inte mycket dock av analys av varför stålarna håller till utomlands istället för i Sverige. Och inte mycket heller till diskussion kring varför ägda pengar ska beskattas. Hela resonemanget avslutas med en sedvanlig sur kritik mot regeringen som jagar bidragsfuskare istället för "storfuskare". Gjorde inte förra regeringen det också?

Mera ensidighet i kråkvinkelbladet...

Länsrätterna ska enligt förslag från utredaren Sten Heckscher bantas ned från dagens 23 till 10. På vissa håll har detta tagit fram det mest förenklade sätt att se på problemet hos den lokala journalistiken. Två jurister vid länsrätten i Luleå ges utrymme att kampanja för sin arbetsplats inne bland de artiklar som skrivs av Norrbottens-Kurirens anställda skribenter. Precis som om de hade ett engångsvikariat på tidningen.

Föreställ att något liknande hade kunnat ske exempelvis vid en industrinedläggning någonstans. Varför fick inte några fackliga företrädare skriva "ett öppet brev till politikerna" när beslutet om Seskarösågens nedläggning kom på annat ställe än på insändarsidan? Tydligen är det någon gammaldags överhetsmoral som är vägledande för Norrbottens-Kurirens redaktion. Jurister och läkares ord väger tyngre än andras, precis som om det var lagen eller Gud som talade till folket. Själv fick jag ingen möjlighet att bemöta en överkörning som detta kråkvinkelblad publicerade av en läkarinna vars forskning jag framförde kritik mot i augusti i samma blaska.

måndag, april 21, 2008

Mer än bara ett sandlådekrig

Förra veckan visade Sveriges Television dokumentären "Fördärvet". Den handlade om ett av de mest uppmärksammade, men absolut inte det första, fallen av tvivelaktig forskning. Var och en som någon gång vågat ifrågasätta en känslig universitetslärares forskning vet att om det görs på fel sätt eller i fel sammanhang så kan man verkligen få fan för det. De som hävdar att universitetsidén går ut på kritiskt tänkande och kunskapssökande befinner sig förmodligen någonstans uppe i det blå när de orerar om dylikt.

Fallet med Christopher Gillberg som lanserade DAMP-begreppet i början av 80-talet är ändå bra mycket mer än bara ett sandlådekrig. För många som fått diagnosen har DAMP snarare fungerat som en stämpel eller ett sätt att ha någonting att skylla ifrån sig på än någonting att bli hjälpt av. Sociologen Eva Kärvfe och läkaren Leif Elinder som begärde ut material från Gillbergs forskning fick efter dom i Kammarrätten rätt att ta del av forskningsresultaten, något som aldrig skedde eftersom några medarbetare till Gillberg förstörde de 12-27 år gamla forskningsjournalerna innan Kärfve & Elinder skulle påbörja sin granskning.

Något som frapperar i den här affären är hur Gillberg och hans uppbackare reagerat på kritiken. De talar om sig själva som utsatta för en häxprocess från sina vedersakare, vilket är ett bakvänt resonemang eftersom det är de som försetts med DAMP-diagnosen som stämplas som avvikare av Gillbergs forskning. Annars skulle inte DAMP användas som ett skällsord. Precis som cp användes på skolgården i min generation så är de nya psykiatriska diagnoserna intet annan än ytterligare några i raden av begrepp att definiera ut de som sticker ut.

söndag, april 20, 2008

Kollegial konkurrens

Dagens ironi står Bo Rothstein för som vill utsätta polisens verksamhet för konkurrens. Tydligen är det inte entreprenadlösningar som Rothstein förspråkar utan konkurrens mellan flera olika poliskårer, lokala, regionala och nationella. Medborgarna ska kunna vända sig till den organisation de har mest förtroende för sägs det i artikeln.

Annars var det lätt att tro att härmed avsågs en ytterst långtgående variant av nattväktarstat där även våldsmonopolet kan läggas i privata händer. Det var det alltså inte. Rothstein vill också att polisernas verksamheter ska granskas efter mönster från den akademiska världen, så kallad peer review.

Frågan är väl bara om det är mer av akademiska arbetssätt polisen behöver när det i artikeln också påstås att svenska universitet är tröga organisationer (medhålles). Snarare är det väl så att det redan finns lyckade exempel på statliga verksamheter vars service medborgarna är nöjda med och kan fungera som förebild för polisen och andra myndigheter. Jag kan dock hålla med om att polisens verksamhet behöver bli mera forskningsanknuten och avkopplad från Polishögskolan. Mer akademiska strider utanför universiteten betackar vi oss dock från.

lördag, april 19, 2008

Bilen som ett med människan

Så smått har jag börjat komma en bit med träningen inför Stockholm Marathon. Idag sprang jag upp till gränsen för när en mara egentligen börjar, dvs. vid 32 km. Efter denna sträcka har många gått in i väggen. Längre än så springer jag aldrig på träning eftersom det tar på kroppen för mycket. Tävling är speciellt, då gäller det att höja sig ett snäpp och orka lite mer.

På de här tidiga vårpassen har jag lärt mig att den finns en viss sort av bilister som inget annat kan kallas än idioter. Eftersom det inte går att springa ända ut till vägkanten på grund av den snö som finns kvar där ännu så finns det de som av ren elakhet uppmärksammar detta och tar sikte på mig och passerar endast en hårsmån ifrån en. Det ska sägas att den stora majoriteten av bilister uppvisar en mycket stor hänsyn till oss löpare, men så finns det någon procent av dessa som borde plockas av körkortet. Förr eller senare inträffar det en olycka relaterad till denna form av prickkörning. Och då lär debatten släppas lös med full kraft i vanlig svensk ordning.

Jag kräver inte att löparna ska lindas in i bomull eller förses med speciella privilegier. Men det borde vara varje bilists plikt att lätta lite på gasen när en cyklist, gångtrafikant, inlinesåkare eller löpare nalkas. Det finns förresten en omfattande terapikörning som inte verkar ta någon ände. Folk ger sig ut och kör bil för att få utlopp för sin rastlöshet. Att förflytta sig från punkten A till B och sedan tillbaks har blivit ett högst naturligt förkommande självändamål. Det är inte hållbart i längden, varken miljömässigt eller för den personliga utvecklingen. För egen del har jag aldrig kört längre än den rätt vanliga sträckan 2000 mil på ett år trots ihärdiga försök att verkligen nyttja bilens transportmöjligheter fullt ut.

fredag, april 18, 2008

Ett lyckat utbyte

Igår var jag på min första teaterföreställning på flera år. Norrbottensteatern har spelat Vem är rädd för Virginia Wolf under våren, av Edvard Albee. Pjäsen var ett relationsdrama i Strindbergs anda, och sägs ha inspirerat Lars Norén till sina uppsättningar.

I rollen som den lätt hunsade och frustrerade George sågs teaterchefen själv, Erik Kiviniemi bördig från slagfältsorten Oravais i landskapet Österbotten. Kiviniemi är även känd från TV:s långkörare Rederiet och han är med i Jehovas Vittnen. Det sistnämnda utan att påverka honom i hans yrkesutövning är den officiella skrivningen. Detta låter jag vara osagt men i alla fall har han sannolikt bidragit till att rycka upp Norrbottensteatern under sina år som chef. Ett uttalande jag läste idag av honom att teaterbranschen är rätt flummig och därför behöver struktur måste anses vara rätt otypiskt för teaterchefers sätt att tänka och uttrycka sig.

Nu återvänder Erik Kiviniemi till Vasa med nya erfarenheter i bagaget. Jag har läst någonstans att han är en god löpare även om jag inte hittat några resultat av honom. Helt klart är det här en bottnakarl och givetvis hoppas vi på fler utbyten av det här slaget över Bottenviken.

torsdag, april 17, 2008

Ännu en psyksjuk misstänkt

Såg just slutet av "Debatt" som bland annat handlade om brott och straff, men också hur kriminalvården snarare bryter ned intagna och gör dem omöjliga att fungera ute i samhället efter avtjänat straff. Samma ämne behandlades i Uppdrag Granskning igår. Jag tillhör dem som tror att straff kan göra människor bättre om fängelsetiden ägnas åt vettig rehabilitering i form av meningsfullt arbete. Individualprevention är ju också det ena motivet till varför fängelser används enligt vedertagen straffrätt.

Det är intressant att de att straffdömda idag väljer att träda fram offentligt. Detsamma gäller en annan grupp i samhället, de psykiskt sjuka som ju är också offer för disciplinering och kontroll inom de vårdformer som tillämpas på dem. Samtidigt används beteckningen psyksjuk på ett ganska godtyckligt sätt i syfte att "lyfta ut" besvärliga fall från brottsutredningar, senast idag i det mycket omskrivna så kallade Rödebyfallet.

I takt med att alltfler samhällsgrupper "kommer ut" med sina problem och sin läggning hyser jag goda förhoppningar om att det kanske i en framtid inte längre går att stämpla avvikare och behandla dem så illa som skett i nästa alla tider. Det handlar inte främst om att vi ska ta lätt på brottslighet, utan om att det egna ansvaret ska ligga till grund för utförda handlingar.

tisdag, april 15, 2008

Triangulering av sossarna som kommer att gå hem?

Det är rätt trångt i den politiska mitten för närvarande. Det har det varit sedan triangulering började tillämpas i Sverige av moderaterna för några år sedan. Efter Mona Sahlins tillträde som partiledare har socialdemokraterna också försökt göra inbrytningar i mittfältet, med mindre framgångar. Skälet till dessa misslyckanden är att moderaterna verkligen lyckats etablera sig där, bland annat genom att ta över traditionella socialdemokratiska kärnfrågor.

Som jag noterade häromdagen så kan en viss darrighet iakttas hos det parti som bestämmer på näringsdepartementet. Regelkrånglet ska minska men än så länge händer det lite på området. Det har tror jag sossarna har tagit fasta på när de lanserar en egen politik för att öka företagandet. Visserligen mindre inriktad på skattelättnader än regeringen tänkt sig, men samtidigt smidigare för de som vill ta steget från löntagare till att starta eget. Alla föds inte till företagare men alla kan bli det tycks strategin bakom s-förslagen vara.

Det talas mycket om hur krångligt det är att vara entreprenör i Sverige idag. Samtidigt är det ju också så att yrkeskategorin företagare kan vara ganska kverulant; inte sällan riktas gnället mot skatter och regler, men mindre mot de fördelar systemet ger dem. Men det är klart, mycket kan ändras till det bättre om entreprenörskapet kringgärdades av mindre byråkrati. Dessutom skulle det skapa konkurrens på mera lika villkor.

En brist i regeringspolitiken är således inte bara att det går trögt att utföra de omsnackade visionerna, utan också att den är alltför inriktad på de som redan är företagare. En konsekvens av detta kan bli att socialdemokraterna lyckas med en inbrytning i mitten genom att appelera till de som vill förverkliga sina idéer istället för att göra som föregående generationen gjort.

söndag, april 13, 2008

Maud Olofssons ödesstund närmar sig

Inför valet 2006 profilerade sig centern hårt som småföretagarnas parti och kanske också som det mest liberala partiet. Partiledarens tal om ivriga bävrar var något som fler tog till sig än motade bort. Mycket på grund av detta blev centern det parti som fick förestå näringsdepartementet efter valsegern för alliansen.

Efter det att regeringsuppdraget vidtog har det gått tyngre för centern. Det har talats om mera snack än verkstad från Maud Olofssons sida och några tidigare åtgärder i syfte att underlätta näringsverksamhet kapades från företagarhåll.

Det är något över Maud Olofsson som påminner om en av hennes företrädare, nämligen Torbjörn Fälldin. Också denne gick ut alldeles för hårt i en enda fråga före valet, vilket tog på honom såväl politiskt som psykiskt och fysiskt under de år han hade regeringsansvar. Fälldin blev i regeringsställning svagare än vad han egentligen var på grund av upphängningen på kärnkraften.

Nu på tisdag ska det komma enklare regler för företag, men såvitt jag kan se rör det inte om att lägga fram konkreta förslag. Istället handlar det om att ett "regelråd" ska granska förslag som myndigheter, departement och enskilda bidragit med. Det hela har något "fälldinskt" över sig, dvs. att vinna tid. Dessutom är regelrådet en konstitutionellt knepig konstruktion som Göran Pettersson (m) skriver på sin blogg.

Kan inte Maud Olofsson visa handlingskraft i småföretagarfrågorna ganska snart misstänker jag att hennes tid som politiker håller på att rinna ut. Hon kan visserligen få sitta kvar som minister och partiledare mandatperioden ut, men sedan är det slut om inget börjar hända snarast.

Det finns många exempel på statsråd som inte fått gjort så mycket i maktställning, men Maud Olofssons öde kan bli att hon på ett amatörmässigt sätt profilerade sig som småföretagarnas vän utan att kunna vara det. Jag befarar att hon inte kommer att klara av uppgiften på egen hand, utan måste få hjälp från finans- och/eller justitiedepartementet.

fredag, april 11, 2008

Mugabes sista strid?

Efter utgången av såväl parlaments- som presidentvalet i Zimbabwe ser det ut som om Robert Mugabes dagar vid makten är räknade. Frågan är bara om han kommer att släppa ifrån sig den frivilligt.

Det har varit oroande att höra hur Mugabe tidigare resonerat om sina jordockupationer med hänvisning till att han bara vill rädda landet från britterna och de vita farmarna som dess fiender. Ord som onekligen för tankarna i en viss ideologisk riktning.

Maria Stevens som fick sin make dödad av Mugabes krigsveteraner 2000 är bekymrad över tystnaden från landets härskare. Ju längre tystnad, desto värre säger hon. Enligt Maria Stevens är den till för att skapa osäkerhet och göra folk nervösa så att militär och polis ska få en anledning att ingripa. Vitas farmer har också attackerats igen nyligen.

Om det här är Mugabes sista strid går inte med säkerhet att säga. Särskilt lång tid som Zimbabwes ledare lär i varje fall inte återstå för honom. Karln är vid det här laget rätt gammal och det parti han leder hotas av implosion när han träder tillbaka av naturlig eller annan anledning. Det bästa vore därför om han fick gå nu och sluta den politiska karrären som en loser.

torsdag, april 10, 2008

Angående inkomster och förmögenheter

De båda tidningsdrakarna i Norrbotten slår idag upp med uppgifter om inkomster och förmögenheter hos topparna inom diverse verksamhetsområden och kommuner. Som vanligt när det gäller ämnen som är något svåra att ta sig an så innehåller artiklarna lite av analys, mera av konstateranden som det ska vara upp till läsarna att ta ställning till. Döm själv, som det hette på 90-talet.

Det här med att granska löner och inkomster är en lite sur sysselsättning. Den som ägnar sig åt dylikt kan lätt få en avundsjukestämpel på sig. Ändå kan jag inte hålla mig från några kommentarer. Jag noterar till exempel att den som tjänar näst mest i Luleå heter Rolf Tomas Lejon (när han gick på gymnasiet hette han Sundström i efternamn). Närmare tre miljoner har denne bankman och "socialdemokrat" dragit ihop under 2006. Sedan har vi "rabulisten" och läkaren Anders Mansten som hade högst inkomst i Kalix. Man kan fråga sig hur denne kunnat ta in så mycket som ägnar så mycket tid åt skriva debattartiklar, ja i praktiken använder lokaltidningarnas insändarsidor som sin blogg. Jag gissar att en del, men inte hela, förklaringen till att Mansten höstat in så mycket som 2.7 miljoner har att göra med det han fick när landstinget löste ut honom från sin tjänst där.

Mikael Renberg är näst rikast i Norrbotten efter Åse Anjou. Näringslivsfolket ligger överlag högt i fråga om inkomster och förmögenheter men är när det gäller inkomster från anslagsberoende verksamheter finns exempel på oförtjänt höga löner. Som till exempel Sture Bergman, f.d. ansvarig utgivare på Norrbottens-Kuriren, som inte lyckades bryta tidningens kräftgång vad beträffar dåliga upplagesiffror utan att hänvisa till unika besök till webbupplagan. Den sanning som säger att de som lyckas bäst inom offentligt finansierade verksamheter är de mest misslyckade står sig således, något som också stämmer mest in på den som deklarerade den högsta inkomsten i länet. Över fem miljoner tjänade Anders Sundström under 2006. Om hans meritlista behöver icke mycket mera ordas. I övrigt hänvisar jag till en kommande artikel på min hemsida i detta ämne, "De giriga uppkomlingarna".

tisdag, april 08, 2008

Bojkotta Ehnboms lotteri

Något som kanske inte är så känt är att material inskickade till tidningsredaktioner ibland kan användas på ett sätt som de som skickat in det inte från början hade tänkt sig. Särskilt har detta aktualiserats sedan var och en kunnat bli sin egen yrkesfotograf i och med utvecklingen av digital- och mobilkameror.

I en så kallad enspaltare efterlyser lokaltidningsredaktören i Luleå bilder till sin tidning. Bilder som ska belönas efter bedömning. Ni som eventuellt kommer att gå på detta eller redan gjort det kan känna er lurade. Istället för att skicka in era alster ska ni ta betalt för dem. Låt er med andra ord inte luras. Detsamma gäller alla ni duktiga skribenter som skriver inlägg och kommentarer på artiklar. Begär någon krona för det ni skickar in.

söndag, april 06, 2008

Han som sa det var det

När Bo Södersten fick en efterträdare som riksakademikerpatriarken omkring så där 1994, skedde det ungefär samtidigt som det svenska debattklimatet gick från att ha varit ansvarsorienterat till att bli offer- och gärningsmannaorienterat. Den här perioden sträckte sig ungefär tio år framåt i tiden. Av en händelse från genombrottet för Internet till bloggarnas intåg i landet.

Bo Rothstein, statsvetarprofessor, ondgör sig på Brännpunkt över de forskare som protesterar mot Forum för levande historias satsning på upplysning om kommunismens brott. Skälet är att dessa är inkonsekventa eftersom de inte hängt på hans polemik mot politiserad forskning.

Frågan är då om Rothstein själv utifrån sin upphöjda position som innehavare av "August Röhss professur i statsvetenskap" har någon som helst skuld i det hela. Det är lätt att inte tro att så är fallet. Jag är dock av en annan uppfattning efter att ha läst de böcker som förde honom fram till professuren. Till exempel Vad bör staten göra?, som på bästa Astrid Lindgren-vis framställer den svenska välfärdsmodellen som den bästa att leva i. Han som sa det var det.

lördag, april 05, 2008

Presstöd under attack

Enligt ett regeringsförslag som nu går ut på remiss ska driftsstödet till de svenska dagstidningarna förändras. Förlorare på det blir storstadstidningar som Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet, något som fått Svenskans ledarskribent PJ Anders Linder att muttra över ett annalkande hot från ett monopol på dagstidningsmarknaden i huvudstaden (läs DN).

Som vanligt är det intressantare att fundera över vad Linder inte skriver än vad han skriver. Med resursstarka Schibsted som ägare lär nog Svenskan överleva decimeringen av presstödet. Det lär heller inte finnas någon framtid i att återgå till rollen som ständigt missförstådd för Stockholms näst största morgontidning.

Vinnare på regeringsförslaget är dagstidningarna i "landsorten" som får ett ökat stöd. Jag hade gärna velat veta vad PJ tycker om det eftersom dessa inte har någon miljardkoncern i ryggen.

torsdag, april 03, 2008

Företag i kuvös

Under visst buller och bång invigdes i veckan företagskuvösen ute på Porsön utanför Luleå. Den är belägen i det så kallade skrynkelhuset i samma område. Dessvärre är denna byggnad inte förknippad med några större succér i företagsekonomiskt hänseende.

Den här gången är det tänkt att företagen ska växa likt plantor i växthus, skyddade från omvärlden. Därav också namnet på satsningen "incubator". Verksamhetens upplägg är emellertid inte särskilt originellt. Vi känner till liknande sedan tidigare. Potentiella entreprenörer ska vara kunder istället för säljare. Företagskuvösen ska ta hand om dessa och hjälpa dem med kontakter och finansiering, kartläggning av marknaden samt "coachning". Om sökanden anses lämplig som företagare vill säga.

Det är nästan lite skrämmande att läsa vad som står på företagskuvösens hemsida. Tankarna far lätt iväg till Idol-juryns mobbning och den gamla disciplinskolan. "Aurorum Business Lab kräver att man är engagerad!", är kravet som ställs på disciplerna. Som om det vore någonting som måste talas om för en som vill ägna sig åt eget entreprenörskap.

Jag skulle kunna skriva "skrota hela projektet bums" eller något i den stilen eftersom jag bara på finansiärerna och namnen på de inblandade ser att det inte handlar om några aktörer med erfarenhet av genuint entreprenörskap. En fråga till dessa om de överhuvudtaget känner någon som driver verksamhet och klarar av att leva på detta skulle förmodligen ge de mest genanta svar. Bara en sådan sak som att tala om att lägga ett företag i kuvös precis som om idén med det vore sjuk skvallrar om vad det hela egentligen handlar om: ett vårdåtagande i syfte att skapa ett behov genom att ta ifrån individen initiativkraften.

P.S. Bland minglarna på invigningen syntes en bankansvarig som när jag gick på gymnasiet sprang runt och bedrev socialistisk agitation på skolan. Hans pappa var då rektor där, också en storsosse. Ridå.