torsdag, oktober 30, 2008

P-O och hans kompis Göran

Det har inte varit helt lätt att avgöra var landshövding Per Ola Eriksson står i regionfrågan. Tradionellt har ju regionalt självstyre varit en profilfråga för just hans eget parti centern. Nu visar det sig att han är emot planerna på en storregion av Norr- och Västerbotten samt delar av Västernorrland. Anledningen till detta är att han fruktar att varumärket Norrbotten genom en sådan åtgärd suddas ut.

Med andra ord låter det som om Eriksson företräder en konservativ hållning i frågan. Ett annat sätt att se det på är att hans inflytande på utvecklingen är försumbart. För detta talar bland annat att han varit i kontakt med sin före detta regeringschef från tiden på 90-talet då centern ingick i "koalition" med socialdemokraterna. I detta samarbete hade Eriksson en nyckelroll och fick därför landshövdingeposten i Norrbotten som förläning.

Att alltfler funktioner flyttas från Luleå till Umeå talar för att Norrbotten och Västerbotten är på väg att gå ihop till ett län. Nästa steg blir att avveckla landstingen och möjligen att ge mer makt åt kommunerna från dessa.

tisdag, oktober 28, 2008

Sökes: folkföreträdare som klarar uppdraget

Eftersom jag gett mig in i debatt med NSD:s ansvarige utgivare om presstödet till tidningsföretagen i Norrbotten så tänkte jag hålla mig kvar i regionen lite till. Jag har nämligen funderat en del över representationen i riksdagen från valkretsen. Det är ju så att de i dagsläget är nio stycken (tio med Peter Eriksson från miljöpartiet som inte röstats in av norrbottningarna men som ändå bor här). Sex sossar, en vardera till moderaterna och centern och en vänsterpartist.

Den fråga som kvalitén på denna representation väcker är om det nu äntligen inte är dags för en ordentlig reform av valsystemet. Ska vi inte har majoritetsval så kan det ändå vara skäl att dra ned antalet ledamöter i riksdagen. Anledningen är följande: när jag läser vad riksdagsledamöterna skriver i lokalpressen så är det som att höra på några som läser upp för befolkningen därhemma vad deras partiledning tycker. Deras engagemang i politiska frågor på riksplanet verkar ingen ta någon större notis om. Någon av representanterna har dessutom gått direkt till riksdagsuppdraget från arbetslöshet.

Om vi minskar antalet ledamöter i riksdagen från 349 till säg 199 skulle vi få en annan sorts politiker. Finska folkföreträdare har tidigare observerat hur amatörmässigt upplagda de svenska folkföreträdarnas motioner är. Och eftersom många andra verksamheter, såväl offentliga som privata, rationaliserar, varför skulle inte politiken kunna göra det också?

söndag, oktober 26, 2008

Ekdals berättelse

Idag noterar jag att Niklas Ekdal står för en liknande analys som min egen ifråga om Mona Sahlins framtid vid en eventuell valförlust för sossarna 2010. Han uttrycker sig visserligen något kryptiskt i ärendet och gissar på att Thomas Bodström blir den som efterträder om förutsägelsen slår in.

Ekdal motiverar Bodström som den som kommer efter Sahlin med att denne format en mer lockande medieberättelse om sig själv, ställd inte minst i relation till konkurrenten Nuder. Politik är storytelling fastslår Bodström. Han glömmer då att de nya moderaterna kommit långt i att lägga beslag på den svenska politikens berättelse. Något utrymme ges därför knappast för (s)-politiker att ta tillbaka vad de förlorat i första taget.

Felet med (s)-politiken - om det går att tala om ett sådant - är att den numera följer "the politics of difference" eller skillnadens politik. Det var därför det "skulle" bli en kvinna efter Göran Persson och det är därför det förmodligen blir en invandrare efter henne. Jag tror denne kommer att heta Luciano Astudillo. Minns var ni läste detta.

fredag, oktober 24, 2008

Virrig rapportering

Ansträngningarna från de båda lokaltidningarna på min hemort att till varje pris skilja sig från varann tar sig alltmer kuriösa uttryck. Den ena framhärdar i att kalla den för mordet utanför Gällivare häktade 50-åringen för "den misstänkte" och inget mer. Den andra har publicerat namn och bild på denne.

För tidningschefen på NSD är det här en jättehändelse redan, större än det mesta som inträffat i regionens kriminalhistoria. Med en sådan omdömesförmåga är det kanske inte så konstigt att han också påstått att hans tidning inte får presstöd (vilket inte stämmer).

Intressant i det här mordärendet är för övrigt att den som polisen gripit kallas för jägaren i Expressen och redan är föremål för personlig granskning där. Dit tror jag aldrig lokalmedierna når. Inte heller lär de ge någon förklaring till detta skedda eftersom de först och främst inriktar sig att förmedla och kommentera.

Leijonborgs baby

Igår kom den sedan länge aviserade forskningspropositionen. Det har tagit ett tag värka fram den för ansvarige ministern ifråga Lars Leijonborg. Därtill har den fått förstärkning från näringsdepartementet i form av speciella innovationskontor som ska inrättas vid ett antal lärosäten.

Propositionen har en del brister, några av dem redogör Svenska Dagbladet för. På det stora hela taget måste ändå sägas att den är ett lyckat arbete inte minst i relation ställd till tidigare sosseproppar på området från Carl Thams tid och framåt. Leijonborg har visat såväl kunnighet som intresse för uppgiften

Mer återstår dock att göra. Eftersom jag anar en mer långtgående strategi bakom politiken så kanske det ändå vore bäst att vänta och se. Bara en sådan sak att kvalitetskriterier införs är en stor framgång. Klart negativt är emellertid att utbildningsministern inte gjort sig fri från uttrycket forskning i världsklass.

Det är nämligen ett problem att röra sig med detta eftersom det lätt missbrukas vid lärosäten som definitivt inte ägnar sig åt dylikt. Varför inte hellre tala om på vilka områden ett speciellt lärosäte är framstående?

Jag vill minnas att jag läst någon gång att folkpartiet varit särskilt drivande bakom utbyggnaden av de mindre högskolorna. På många håll vid dessa bedrivs då definitivt inte någon världsledande forskning, utan snarare handlar det där ofta om att hjulet uppfinns på nytt. Nästa steg måste därför bli att högskolor och universitet profilerar sig på det de verkligen är bra på. Detta kan givetvis komma att innebära att en hel del dödkött måste rensas bort.

torsdag, oktober 23, 2008

EU är inte så dumt ibland

Europaparlamentet har antagit nya regler för bemanningsföretag. Principen blir nu att personal från ett bemanningsföretag ska ha samma villkor som arbetsplatsens fast anställda.

Detta bemanningsdirektiv ska även gälla när personal hyrs ut över en nationsgräns. För alla som någon gång jobbat på ett ställe som uthyrd och kunnat konstatera att killen eller tjejen som gör samma jobb har mer betalt är detta välkommet.

Frågan är nu hur detta kommer att påverka bemanningsbranschen. Denna har ju fullkomligen exploderat i Sverige och är på gång att ersätta de misslyckade arbetsförmedlingarna som mera har funktionen av registratur och disciplinerande myndighet. Ett tips är att en tid av självsanering tar vid inom verksamheter där det i många fall varit fråga om att utnyttja arbetskraft.

onsdag, oktober 22, 2008

Bocken till trädgårdsmästare

För omkring tio är sedan förde jag en rätt tuff debatt i studenttidningen ERGO i Uppsala med doktorandsombudsmannen Per Löwdin. Denne hade då under lång tid i sin kolumn i tidningen harmats över dåvarande utbildningsministern Carl Thams reform inom forskarutbildningarna som syftade till att strukturera och förbättra förhållandena för doktoranderna. I princip skulle det inte ta längre än fyra år att skriva en avhandling.

Löwdin gjorde sig till banérförare för kritiken mot den nya ordningen. Bland annat sades att den skulle ge upphov till nya problem i form av "skuggdoktorander" som skulle komma att hamna utanför systemet som oavlönade livegna vid institutionerna. I korthet så hotades den akademiska friheten enligt denna uppfattning.

Allteftersom mina studier skred fram gav jag allt mindre för denna akademiska frihet. Att inte säga rätt saker vid rätt tillfälle eller till fel personer kunde vara ödesdigert för den framtida karriären. Inom samhälls- och humanvetenskapen där jag la min tid som student fanns dessutom inte experimentet som prövoform utan forskningens utveckling var hänvisad till seminariet. Det visade sig det fanns de som behärskade denna arena till fulländning, "seminariefuxar", som Henrik Berggren på DN brukar kalla dem. Inte sällan var dessa sådana som knappast märktes alls i andra sammanhang, nästan som vissa artister.

Den akademiska friheten är därtill en patriarkal ordning. Äldsten bestämmer och är en man. Det finns visserligen kvinnor som tar sig fram i denna värld som inte är feminister, men de som gör det använder oftast manliga härskartekniker. Inte sällan tillhör dessa allra värsta sorten. Undantag finns givetvis.

När jag debatterade med Löwdin hade han inte mycket att sätta emot mina argument. Faktum var att han inte brydde sig om dem. Jag var ju bara student och han en dubbeldoktor (vad nu samhället kan ha för nytta av en sådan). ERGO:s redaktion var dock snäll nog att låta mig bemöta en beskyllning från vederbörande, något som inte alltid inträffar när personer med stöd av fina titlar häver ur sig personangrepp.

Häromdagen var jag in på ERGO:s hemsida och läste Löwdins kolumn eftersom han ännu inte gått i pension. Det visar sig nu att han går den mobbades ärenden. På ett rätt känslosamt sätt redogörs för hur doktorander kunde "dödas" vid ett seminarium eller på annat sätt osynliggöras. Det är inte fel att peka på dylika problem men det är fel att samma personer kritiserar det system de gjort karriär inom. Löwdin är bocken i trädgården.

Sedan jag lämnade den akademiska världen har svensk statsvetenskap som jag ägnade mig åt avslöjats för att vara provinsiell och självtillräcklig. Den står sig dåligt internationellt så jag är egentligen bara glad i nuläget att det inte blev någon akademisk karriär när det ändå bara handlar om att vistas i en skyddad verkstad.

Till sist: Per Löwdin har en hemsida där han bland annat skriver om sitt intresse för mountainbike. Vad jag kan se har han inte klippt sig ännu. Det kanske är dags att göra det nu. Och skaffa sig ett ordentligt jobb.

måndag, oktober 20, 2008

Vådan av ett trippelkommando

I vanlig ordning var jag nog lite för snäll när jag tidigare kommenterade den nya regionala TV-kanalen. Eftersom den har samma ägare som de två tidningar som håller på att fusioneras och använder samma nyhetsflöde som dessa, handlar det ju om inget annat än ett trippelkommando. Vådan av det lär uppenbara sig i form av fler som struntar i att inhämta information visa skriven text. Men det behöver inte alls bli så om TV-kanalen blir en flopp.

Det hemska dådet utanför Gällivare som tagit upp stort intresse i såväl lokal- som riksmedierna innebar att SVT24 Norrbotten omedelbart hamnade i hetluften tillsammans med de textförmedlande nyheterna. Frågan är nu om riksmedierna sköter den löpande nyhetsförmedlingen i ärendet bättre. Något bra svar kan jag inte ge eftersom jag är rätt trög i mitt intresse för händelser av allehanda slag. Tar man exemplet Expressen, ligger då dessa inte efter lokalmedierna i flödet. Kvällstidningen behöver heller inte lika mycket ord för att beskriva vad som sker, vilket är rätt typiskt.

söndag, oktober 19, 2008

Entreprenör i politisk korrekthet

DN skriver om Bi Puranen och hennes bolag som genom avtal med Försvaret tillförskansat sig mångmiljonbelopp på ett sätt som kan strida mot lagen om offentlig upphandling. Bakgrunden var att ÖB ville förändra personalens inställning i vissa frågor och ta fram en gemensam värdegrund för de anställda.

Att valet på den konsult som skulle utföra uppdraget föll på en forskare som varit verksam vid svensk politisk korrekthets absoluta epicentrum Umeå Universitet var därför inte så konstigt. Utöver att Försvaret tagit hjälp av en entreprenör i denna bransch så ställs också frågan om det Bi Puranen ägnat sig åt verkligen är forskning eftersom myndigheten använt sig av ett undantag i lagen om offentlig upphandling som säger att forskning kan direktupphandlas.

På bloggen Militära reflektioner redogörs för en hel del i ämnet, bland annat hur Puranen själv berikat sig på projektet men också hur Försvarets personal klagat över åsiktsregistering och tröttsamma frågor i det enkätmaterial de fått fylla i.

När jag öppet ventilerade en del fakta i målet som inte har så få likheter med ovanstående verksamhet rörande en annan forskarinnas förehavanden på orten där jag bor, backades denna upp av lokaltidningen i en artikel där min person ringaktades och andra som ignorerat kvinnan ifråga sorterades ut som besvärliga kunder. Tillvägagångsättet var ett klassiskt akademiskt sätt att bemöta kritik på men det förstod inte de okunniga reportrarna alternativt användes som en metod att bestraffa den som stack ut på fel sätt bland byhålorna i Norrbotten.

Det sägs ibland om Norrland att utvecklingen där stannat någonstans på 1940-talsnivå. Det må vara hur som helst med detta. Nu är det upp till regeringen att ta krafttag med frågan om vad som är att betrakta som forskning. Sedan tidigare vet vi att den under ett antal år hämmats av politisering. Det står nu också definitivt klart att den drabbats av kommersialisering och kanske också religion genom Bi Puranens arbete som schaman åt Försvarsmakten.

lördag, oktober 18, 2008

Två författare

Det senaste året har det kommit två nya "självbiografiska" böcker av två väl etablerade författare från nordligaste Sverige. Det krävs onekligen en hel del självdistans för de som ägnar sig åt skönlitterär verksamhet för att ge sig i kast med ett dylikt projekt.

Därför kan det vara intressant med en jämförelse av hur Bengt Pohjanen respektive Per Olov Enquist tar sig an problemet. Det ska sägas att jag inte läst någon av böckerna, men väl en del annat av den sistnämnde. Den förstnämnde är jag ändå rätt bekant med genom att han var en följetong i regional- och lokalmedier så gott som hela 80-talet både vad beträffar liv som verk. Dessutom har jag träffat honom en gång i hans egen ortodoxa kyrka i Överkalix.

Bengt Pohjanen börjar sin bok med "jag". Något sådant finner jag inte hos Enquist. Även andra kapitel i Pohjanens självbiografi inleds i första person. Bara utifrån detta tycker jag mig kunna fastslå Enquists överlägsenhet som författare i relation till sin nordligare bebodda kollega. Men så är han ju också ett stort namn på kontinenten medan Pohjanen mera är av det mera provinsiella slaget.

En fråga som vi om och om måste ställa oss varför det kunde uppstå en triangel av författarmiljöer i Skellefteområdet som gav oss Lidman-Lindgren-Enquist under det att längre norrut så skapas det mest förmågor som ingen kommer ihåg särskilt länge eller bara uppfyller fördomar om befolkningen där. Förhåller det sig möjligen så att det enda kreativa gränsområdet i regionen låg just i Skelleftetrakten, belägen där finska bosättare mötte svenska innan kolonisatörer från Mälardalen i all hast tog över i området norr därom?

torsdag, oktober 16, 2008

Desperat tidningschef

En av mina favoritekonomer är österrikaren Josef Schumpeter. Det var han som formulerade den teori om ekonomisk utveckling som säger att radikala innovationer leder till nedbrytning av existerade strukturer. Han kallade detta kreativ förstörelse. Ett klassiskt exempel på kreativ förstörelse var introduktionen av ljudfilmen. För vissa av stumfilmens stjärnor innebar detta slutet på karriären, dock inte för vår egen Greta Garbo vars karaktäristiska engelska uttal gav ny skjuts åt hennes karriär.

Ett annat exempel på radikala innovationer som leder till kreativ förstörelse bevittnar vi dagligen i form av omstöpningen av den mediala kommunikationen. Idag var det "premiär" för det nya regionala TV-kanalen, något som slogs upp som huvudnyhet i Norrlands-Kuriren (jag har alltså gett den nya tidningen ett namn, återkommer till detta längre ned). Den bygger tydligen på någon sorts samarbete mellan tidningar och tv och i centrum för verksamheten står nyhetsförmedling.

I nästan något som kan liknas vid desperation följer en av redaktörerna upp detta koncept längre fram i sin tidning efter en inledande självgod artikel på sidan 2. Syftet med annonsen i den egna tidningen för den egna tidningen är att visa hur man bräckt konkurrenttidningen ifråga om unika besök på sin hemsida. Ändå sitter medarbetarna på dessa numera under samma tak. Är det någon som inte tror att det påverkar en långt gående konvergens rörande innehållet i de båda? Inte jag i alla fall som läsare bevittnar ett dubbelkommando.

En förklaring till detta grepp för att överleva i ett alltmer föränderligt medieklimat ges av Norrlands-Kurirens andra redaktör som i en spalt talar om att ha skapat fler journalistjobb medan utvecklingen går åt andra hållet i övriga landet. Lite knepigt då känns det onekligen att ansiktena utåt på den nya kanalen innehåller idel kända namn. Nytt format uppenbarligen men gammalt innehåll. Se där vad LAS-kulturen kan ställa till det.

onsdag, oktober 15, 2008

Dags att kalla tillbaka Göran Persson?

Så har hon då äntligen kommit ut på allvar, folkhälsoministern. Sverige ska bli en moralisk stormakt på området folkhälsa. Annat kan jag inte komma fram till efter att ha läst Maria Larssons debattartikel i lokaltidningen.

Som så ofta förr när det handlar om kristdemokraterna är det omsorgen om andra som fungerar som ledstjärna för de politiska utspelen. Spjutspetsen i argumentationen är en tvivelaktig rapport från Folkhälsoinstitutet som säger att hundratusentals svenska barn lever med missbrukande föräldrar. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att "utvärdera" insatser till landets kommuner. Speciella länssamordnare finansieras för att på detta sätt lägga livet tillrätta som "viktiga motorer i regionen".

Det är alltså inte lite som ministern tänkt ut med stöd av Statens Folkhälsinstitut, denna arbetsplats förlagd i Jämtland som en konsekvens av att Östersund avvecklades som garnisonsstad. Maria Larsson med bakgrund i småländska bibelbältet från orten Gnosjö som ofta hyllas förebild för civilsamhället där man tar hand om varandra istället för att staten ska göra't: hur har du kommit till dina slutsatser? Överger alla folkvalda sina ideal när de hamnar i maktställning eller är det så här ditt parti verkligen tycker?

Det här exemplet sätter fingret på ett annat problem, nämligen hur det kan bli med en regeringskoalition. I regel anses dessa dyrare att driva än en med bara ett parti eftersom varje parti har en tendens att "öppna eget". Konsekvensen av detta är också den typ av utspel som här beskrivs. Hade Göran Persson suttit vid makten betvivlar jag att något dylikt hade kunna ske. För första gången sedan han avgick saknar jag någon som kunde satt stopp för detta kristdemokratiska moralprojekt i tid.

måndag, oktober 13, 2008

Nyttan av att vara uppväxt i en gränsregion

Matti Ahtisaari fick i år Nobels fredspris. Han är uppväxt i Viborg som är "huvudstad" i den gränsregion som heter Karelen och som finnar/svenskar och ryssar tvistat om herraväldet över i flera hundra år. Det är mycket tack vare Ahtisaari som det kunnat åstadkommas fred i Aceh-provinsen bland annat.

På något sätt är det typiskt att områden som varit föremål för stridigheter är i stånd att fostra duktiga och kompetenta diplomater. Att leva med dubbla identiteter formar onekligen förmågan att hantera konflikter.

Ett annat typiskt exempel på detta är Robert Schuman som var uppväxt i Alsace-Lorraine/Elsass-Lothringen som tyskar och fransmän länge stred om. Idag räknas Schuman som EU:s egentlige arkitekt med sina tankar om fred på kontinenten.

Det är något liberalt över dessa personer eftersom att vara liberal är att vara kluven som Gunnar Helén sa. På något sätt handlar det mycket om förmågan att ta in argument från flera ståndpunkter ifråga om fredsmedling. Låt oss ta vara bättre på egenskaper av det här slaget.

söndag, oktober 12, 2008

Läkaryrket som underhållning

Det finns många som betraktar 50-talet i ett ljust skimmer då harmoni rådde på i stort sett alla områden trots att den historiska forskningen levererat motsägelser till denna bild på punkt efter punkt.

Ändå finns det kanske somt från denna epok som är värt att uppskatta högre än vad man gör idag. Som ifråga om till exempel den högre utbildningen. Det här var nämligen den tid innan politiken tog över fakultetsstyret vid lärosätena. Det gick för sig att akademiska lärare kunde säga åt studenter att de helt enkelt var olämpliga för yrket. Skulle någon lektor, docent eller professor säga något sådant idag skulle han eller hon få DO på sig direkt.

Nu inleder SVT en serie "doktor Åsa", med en före detta dokusåpakändis i huvudrollen. Av upplägget och trailern för serien framgår att det handlar mer om underhållning än något egentligt vårdbehov. Med sjukdomar förhåller det sig nämligen så att profitmöjligheterna är näst intill outtömliga. Skälet är främst människors oro, men också den bikt och avlösning som läkaryrket ger utrymme för när prästernas samhällsfunktion försvunnit.

Jag måste säga att det är rätt märkligt att just public service hoppat på ett sådant här projekt. Å andra sidan har ju tidigare kommunal sponsring till bland annat melodifestivalerna avslöjats. Ett annat problem är att personen ska spela så stor roll när kvinnor ska uppträda i rollen som husläkare för en bredare allmänhet. Ett trevligt yttre får vika för kompetensen.

Från studietiden minns jag att det fanns inte så få som satsade på läkarbanan endast på grund av den status yrket ger. För andra fanns lösningen på de egna problemen i i läkarrollen. Några ville mest tjäna pengar men de som ville göra ett bra jobb övervägde ändå.

Det var ingen guldålder heller för läkarutbildningen på 50-talet. Men kan vi hitta tillbaka till att utbilda fler av den sortens läkare som bara i stort sett genom ett ögonkast kunde avgöra om en person var frisk eller inte vore mycket gjort. I vilket fall är det olyckligt om de som folk söker sig till när de är sjuka skulle utnyttja dem för kommersiella ändamål eller egenterapi.

fredag, oktober 10, 2008

(S)lugt grepp

Olof Palme sa en gång att när centern blir tillräckligt litet så kan vi gå ihop med dem. Detta tror jag Mona Sahlin kan ha haft i åtanke när hon gått i allians med miljöpartiet. Numera befinner sig koalitionspartnern ungefär på samma ställe på den politiska skalan som det centerparti som Palme ville sluka i början av 1980-talet.

Internt är skuggkoalitionen inte populär. Ännu. Det är inte säkert att Sahlin är rätt person att få gehör för den, men med tiden lär den gillas även av de som sågar den idag. Än så länge är det inte troligt att (s) gett upp tanken på att få regera ensamt också i framtiden. Miljöpartisterna får se upp.

torsdag, oktober 09, 2008

Viktigt principbeslut i landstingsfullmäktige

Dagens sammanträde i fullmäktige i Norrbottens läns landsting behandlade bland annat frågan om avgift för den nya vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård. Beslutet blev att inga avgifter ska tas ut för några former av tvångsvård.

Beslutet är viktigt ur principiellt hänseende eftersom blotta sunda förnuftet säger att ingen som måste göra någonting under tvång ska behöva betala för det. Dessvärre innehöll debatten som föregick detta ingen diskussionen kring lagen öppen psykiatrisk tvångsvård som bara har någon månad på nacken. Detta är sorgligt eftersom den försätter de patienter som ska utsättas för den medicinmännens godtycke, som i form av en slags inkvisitionsdomstol kan kräva av dessa att svära sig fria från vissa beteenden som om de intagit alkohol, vistats på en viss plats eller haft kontakt med en viss person.

Förklaringen till varför denna föga upplysta lag kunde antas kan bero på Grundlagens svaga ställning i svensk lagstiftningsarbete och frånvaro av en författningsdomstol. I andra länder har den redan prövats, med dåligt resultat. För egen del kan jag bara återigen hänvisa till den rapport på Timbro där jag kritiserar vårdformen.

onsdag, oktober 08, 2008

Hur djup är krisen?

Idag blev det återigen en nattsvart avslutning på Stockholmsbörsen. Detta efter ett inledande ras som följdes av en återhämtning till följd av en konsekvent upplagd räntesänkning. Ganska snart var dock glädjen över riksbankens åtgärd över.

Så här har det sett ut nu senaste tiden. Oron på finansmarknaden har inte kunnat stävjas med vare sig stimulanspaket eller penningpolitiska åtgärder. Kräftgången på värdepappersmarknaden har bara fortsatt. Och till råga på allt kom nya varsel på Volvo idag.

Kan det vara så att det finns ett underliggande problem som helt enkelt går ut på att den högkonjunktur vi bevittnat finansierats med krediter. Folk har konsumerat för lånade pengar.

Som vanligt när det är fråga om global ekonomisk oro eller kris dyker det upp diverse belackare som lägger skulden på "nyliberalismen". Men denna är till skillnad från sin motpart keynesianismen ansvarsfull ekonomisk politik som inte söker överbrygga kriser tillfälligt.

Återstår att se nu blir hur långtgående verkningarna blir av att lånta medel använts till att köpa sådant det eventuellt inte funnits täckning för. Det är då under alla omständigheter inte något utttyck för liberalism satt sätta sig i skuld först och sedan skylla ifrån sig och ropa på mamma staten när det inte gått som man tänkt sig.

tisdag, oktober 07, 2008

Byråkraten Krantz

Tobias Krantz har hört av sig till SvD:s ledarredaktion angående en felskrivning. Vad folkpartiet vill ha är inte ett integritetsråd som påståtts utan en integritetsinspektion.

Det hjälps inte tyvärr herr Krantz. Tidigare ville du ju skapa en effektivare förvaltning genom att lägga ned myndigheter; nu vill du ersätta en gammal med en ny. I texten som citeras låter Tobias Krantz mera som byråkrat än en radikal liberal. Har han redan börjat positionera sig för jobbet som generaldirektör för den nya myndighet som föreslås?

Det finns ingen anledning för regeringen att fortsätta den gamla regeringens linje ifråga om myndighetsväsendet. Det vore endast att fylla nytt vin i gamla läglar. Nej som jag sagt tidigare: stärk rättighetsskyddet.

måndag, oktober 06, 2008

Piteborna sålde ut... till HSB

I Hem & Hyras senaste nummer läser jag att Allmännyttiga bostadsföretaget Pitebo sålde ut mest lägenheter i Norrland från oktober 2007 till maj 2008. Särskilt omvälvande kan dessa avyttringar inte ha varit då kooperativt organiserade HSB var köparen.

Luleå är i likhet med Piteå en bruksort med starka band till socialdemokratin. Där har emellertid kommunen vågat sälja ut lägenheter till ett privat bostadsföretag. Tidigare har jag noterat hur det skrivits om Piteå kommun som "tar hand" om sina ungdomar och ger alla dessa sommarjobb. Detta i kontrast till Lidingö kommun som ser jobbsökande som en del i vuxenblivandet och därför inte alls tillhandahåller några öronmärkta sommarjobb.

Jag måste, trots att jag själv en sommar arbetat som kommunanställd ungdom, säga att jag graviterar mer åt Lidingö-modellen än Piteå-modellen. Att tidigt lära sig att arbeta upp personliga kontakter på arbetsmarknaden är något alla måste gå igenom. Och om åtminstone hälften av hyresbostadsbeståndet i en kommun ägs av någon annan än denna, förslagsvis då privata aktörer, borde heller inte några allvarligare problem uppstå.

lördag, oktober 04, 2008

Hyckleri av Krantz

Folkpartiet föreslår i ett program inrättandet av en integritetsmyndighet. Lite konstigt känns det dock att den grupp som tagit fram detta letts av riksdagsledamoten Tobias Krantz. För några år sedan rasade nämligen denne mot myndighetsraseriet och föreslog själv nedläggningar och sammanslagningar av flera myndigheter. Hur kunde det bli så här? Siktar han måhända på att bli välbetald chef för den nya myndigheten?

Fler myndigheter är inte vad som behövs. Ej heller en integritetsombudsman som sossarna och centern föreslår. Nej det är rättighetsskyddet som måste stärkas genom en grundlag som begränsar lagstiftning av typen FRA-modell. Överhuvudtaget bör regeringen ägna mer kraft åt att göra upp med den kompromisslagomkultur som alltför länge kännetecknat det svenska beslutsfattandet.

fredag, oktober 03, 2008

Att kunna toppa laget

För varje dag som går står det alltmer klart att en fusion mellan de två tidningsdrakarna i Norrbotten är förestående. Innehållet i artiklar som behandlar samma ämne konvergerar alltmer och allt oftare inträffar det som tidigare betraktades som olycksfall i arbetet: exakt samma artiklar finns att läsa i båda tidningarna samma dag på kultursidan!

Om två ska bli en får det dock inte bli så att bara den ena blir kvar. Då dör nämligen båda. Martin Jönssons analys av problemen på den skånska dagstidningsmarknaden säger det mesta. Här lutar det åt att tre tidningar blir en organisation.

Av två tidningar måste det alltså bli en bättre. Därför är uppsägningar ofrånkomliga. Bara de bästa journalisterna får bli kvar. Utöver det krävs en arbetskraftsinvandring för att skapa en avisa som är självbärande utan presstöd, samt en helt annan attityd till nymedias utveckling bara under de senaste åren. Frågan handlar alltså om att kunna toppa laget.

torsdag, oktober 02, 2008

Bloggen efter proggen

Utöver mina aktiviteter i huvudstaden som jag beskrev igår så var jag på event där skribenten Carl Rudbeck presenterade sina tankar om borgerligt-liberal kultursyn i dagens kulturklimat. Som antaganonist till hans idéer hade förläggaren Svante Weyler anlitats. Weyler talade mot Rudecks mera pluralistiska förhållningssätt till kulturen utifrån den värdeobjektiva föreställningen om att det finns en kultur för folket. Vad individerna själva skulle kunna tänkas göra för kulturella val var hos denne av underordnad betydelse.

Det här fick mig att tänka på 70-talets proggrörelse som visserligen var både nationell och exkluderande mot andra musikformer men samtidigt pluralistisk såtillvida att allt som producerades räknades. "Du kan om du bara vill", löd stridsropet. Och visst var det många proggare som ville mer än de kunde, vilket avmärktes inte minst ifråga om kvalitén på det som framfördes.

Någonting liknande tycker jag vi upplever idag inom det som kan kallas bloggrörelsen. Vem som helst får vara med. Bloggosfären är dock global med nationella förtecken, vilket gör att det går att tala om en utveckling av proggens mera anti-inriktade ideologi. Märkligt kändes det därför att sitta och lyssna till ett meningsutbyte där den debattör som ofta beskyllts för kulturförakt på grund av sina öppna kultursyn egentligen stod upp för just proggens grundidé: du räknas.

onsdag, oktober 01, 2008

Finanskrisen och sörgårdsidyllen

Rätt nyligen hemkommen från Stockholm efter Lidingölöpande, diverse pubinventerande, Dramatenbesök bland annat funderar jag i ikväll kring den globala finanskris som seglat upp och vars omfattning ännu inte går att bedöma. En professionell historiker som Peter Englund noterade redan 2005 att vi bör vara på vår vakt nästa gång någon försöker få oss att tro att detta är något helt nytt som inte har sin like från tidigare. Englunds artikel behandlar Tulpansvindeln i Holland på 1630-talet som inte skiljer sig väsentligt från andra spekulationsbubblor som kommit längre fram i historien. Dessa bygger på samma orealistiska tro att vinster ökar exponentiellt.

Bo Rothstein har sin egen förklaring till finanskrisen som han ser som ett i första hand amerikanskt problem. Vi i den svenska sörgårdsidyllen lider inte av sådant som amerikanerna med vårat sociala skyddsnät och fina skolsystem där begåvningarna sållas bort för att det finns elever som tar så mycket tid i anspråk från "undervisningen" eftersom lärarna måste ägna sig åt att ge dessa den fostran de aldrig fått hemma. Ändå börjar väl såvitt jag vet SMS-lånen främst bland unga bli ett besvärliga att hantera här hemma i Sverige också.

Hela den här tankegången med att nyliberala ekonomer (rätt diffust uttryck för övrigt som används som skällsord på ett ganska otäckt sätt rätt ofta) som sägs tiga så det dånar (vilket "de" inte gör) och som predikar minimalstat, låga skatter, inkomstskillnader samt svaga regleringar är ofullständig. Finns det inte skäl att tro att Clintons "progressiva" politik som bland annat syftade till att underlätta lån till låginkomsthushåll är en del av boven i dramat? Och hur det egentligen här där hushållens skuldsättning ökat kraftigt sedan 90-talet? Vad är det som säger att vi inte får en light-variant av amerikanernas problem trots alla försäkringar om bankernas soliditet och stabilitet. Förra finanskrisen som också jag drabbades av förorsakades snarare av att svenskarna alltför länge varit isolerade från omvärlden och inte kunde hantera en ny situation. Låt därför bli att klamra fast vid en redan misslyckad idé.