lördag, november 28, 2015

Kalkonprojekt nr 2 på väg ut

Biobränsleanläggningen i Piteå som de senaste åren bland annat drivits i respiratorform med Luleå Tekniska Universitet och Energimyndigheten som blåsbälgar får som det ser ut stänga igen framåt våren. Detta då ingen finansiär verkar se någon vettig anledning att fortsätta verksamheten där.

Värre än tveksamma kostnader och insnärjt fokus på sysselsättningsargument är emellertid att en akademisk inrättning varit med och lekt företagare. Forskningen ska ju enligt en oskriven formulering kännetecknas av "oberoende, långsiktighet och originalitet". Lite som vanligt entreprenörstänk med andra ord, men med förbehållet att akademikern ska ägna sig åt någon form av sanningssökande.

När ett annat kalkonprojekt i LTU:s regi för något år sedan fick avbrytas handlade det om direkt juridiska svårigheter som lade hinder i vägen. Till detta kan nu läggas en ytterligare en flopp som endast bekräftar de uppenbara problem som råder vid landets nordligaste högskola att blanda ihop sina engagemang med verksamheter inom politik och näringsliv.

onsdag, november 25, 2015

Historia som upprepar sig

Dagens stora snackis är förstås hur nära det varit att Miljöpartiet lämnade regeringen. Jag har spått att Stefan Löfvén läst upp sin sista regeringsförklaring, och att det bara är en kortare eller längre tidsfråga innan han måste lämna in sin avskedsansökan. Situationen för honom är inte olik den centern och Thorbjörn Fälldin fick genomlida på 70-talet efter att ha vägrat "dagtinga" om kärnkraften. Löfvén ville ju inte heller dagtinga i flyktingfrågan före valet och tvingas nu till ständiga eftergifter.

Ett problem för svenska politiker verkar vara att ha verkligheten som fiende. Det gällde såväl Olof Palme som Thorbjörn Fälldin. Men också senast Fredrik Reinfeldt med sitt tal om öppna hjärtan. Stefan Löfvén går i den sistnämndes spår. Jag fick möjlighet att skriva akademisk uppsats om kärnkraft och kunde konstatera att frågan under Göran Perssons styre var en fråga för pragmatiker och inte politiska brösttoner. Samma borde gå att åstadkomma ifråga om flyktingfrågan.

Frågan är vem som kommer istället. Icke otroligt är han själv men det verkar inte sannolikt med en sammansvetsad Allians som motståndare som börjat visa tendenser att vilja opponera och regera igen. Det är i alla fall trist att de som bestämmer så sent vaknat med åtgärder i en fråga som blivit i det närmaste ohanterbar.

lördag, november 21, 2015

Kom tillbaka Idergard!

Det råder för närvarande något som kan liknas vid ett herrelöst tillstånd i svensk politik. Med en regering som knappast regerar och en självutnämnd opposition som inte opponerar blir det så.

Ett av huvudskälen till detta är att det råder strikt disciplin inom de båda största partierna. Sossarnas interna bråkstake Daniel Suhonen har inte hörts av på en längre tid nu. Inom moderaterna är politik en bransch inom vilket det jobbas i syfte att uppfylla de uppställda målen ledningen ställt upp.

Det har dock inte alltid varit så. På de gamla moderaternas tid fanns flera färgstarka outsiders som satte färg på den interna partidebatten. Starkast lysande stjärnan på området var Arvidsjaurspojken Thomas Idergard, som bland annat vågade ta bladet munnen i samband med moderaternas valdebacle 1998. För det blev han uppläxad men knappast avfärdad av partiledningen.

Idergard sägs idag ha lämnat politiken och gått in i en klosterliknande tillvaro. Han har blivit en sökare helt enkelt. Men frågan är om Idergard inte är just den sortens person svensk politik behöver just nu när hela rörelsen står och stampar på samma ställe. Klosterlivet kan säkert ha den positiva effekten på Thomas att han lämnar ungdomsårens slyngelfasoner bakom sig. Med den nya erfarenheten i bagaget kan han ge en injektion till sitt parti som sannerligen är av nöden nu. Så kom tillbaka snart till politiken Thomas Idergard.