torsdag, december 31, 2015

Regeringen styr inte riket

För ungefär drygt ett år sedan skrev jag här på bloggen att de borgerliga partierna gör klokt i att fälla den sittande regeringen medelst en misstroendeomröstning. Sedan dess har jag fått lika mig med tanken att det pågår ett utdraget strategispel i syfte att köra sönder sossarna som regeringsdugligt alternativ genom att låta dessa så att säga falla på eget grepp. Alliansen är för närvarande - åtminstone officiellt - ointresserade av regeringsmakten

Vad dock de moderata regissörerna bakom skådespelet förmodligen aldrig räknat med är hur det reformerade kommunistpartiet skulle få sätta agendan för politiken på det sätt som för närvarande sker. Som en följd av detta vimlar det formligen av diverse förklaringar om vem som "egentligen" styr landet. Om ett litet femprocentsparti har så stort inflytande, ja vad är det då som motsäger en utifrån styrd konspiration?

Regeringen styr riket och är ansvarig inför riksdagen heter det i Regeringsformens 1:a kapitel 6:e paragrafen. Få håller nog med om att denna del i grundlagen uppfylles idag. Det hjälper inte hur goda mazariner (tack Hanif Bali för den roliga liknelsen) Stefan Löfvén skickar med sina förhandlare till mötena med Allianspartierna när dessa ändå bara fortsätter att obstruera mot regeringens politik med hjälp av så kallade tillkännagivanden med SD:s stöd. De breda uppgörelser som ändå kommer tillstånd bekräftar egentligen bara dess svaghet. Rakt och ärligt hade förstås varit om de mittenpartier i svensk politik som har mest gemensamt går ihop tillfälligt och regerar. Men en koalition mellan S och M skulle förmodligen utdela ett ordentligt slag åt det konfliktperspektiv som många menar är partipolitikens själva livsluft. Det är tråkigt att en sådan lösning har dåliga utsikter att lyckas. Det kommer också att kosta mycket pengar som kommande generationer får betala och det kommer att skada tilliten i samhället och göda ytterligare idéer om vem som egentligen bestämmer.

tisdag, december 29, 2015

Kulturupplevelser med blandad eftersmak

Eftersom jag inte varit någon vidare fotograf under julhelgens kulturupplevelser bjuder jag endast på lite relaterad text till dessa denna gång. Händels Messias framfördes i Nederluleås medeltidskyrka helgen före jul, något som många hade uppmärksammat och gjorde att helgedomen var smockfull vid tillfället. Alla som ville fick dock sittplats även om det kanske inte gick att se vad som försiggick längst fram. Det är väl ingen större bedrift att racka ned på sådana här arrangemang på mindre orter. Därför har jag inget dåligt att säga om vare sig Nederluleå kyrkokör eller tillställningens sopran och alt med förbehållet att den förstnämnda borde ha fått mer utrymme på den sistnämndas bekostnad. Basen sjöng emellertid falskt på ett sätt som skar sig ordentligt mot en insats som helhet av utövarna som de kan vara fullt nöjda med.

Ett annat event jag besökte var "juljazz" i Luleå Baptistförsamlings gamla tempel Ebeneser under annandagen. Värd var Föreningen Lördagsjazz i Luleå, denna gång med utvandrade lulesonen Per Ödberg som primus motor. Inte för att jag har bevistat särskilt många evenemang inom genren i stan, men varje försök att åstadkomma en jazzkultur i staden måste uppmuntras. Tyvärr måste jag konstatera att intresset som många gånger förr fortfarande är minst sagt ljumt bland den yngre generationen för dylika föreställningar. En femtioåring är ung i sammanhanget. Om musikernas insats som helhet är inget att säga utifrån förutsättningarna - enskilda prestationer kan till och med framhållas - men alltefter det kvällen led urartade det hela till amatörernas afton. Före jag lämnade lokalen strax efter 23-tiden hade ett verkligt udda poesistycke hunnit framföras och dessutom en dragspelssång på något som skulle föreställa finska.

Kvällens verkligt kuriösa uppträdande stod förra kommunalrådet Karl Petersen för. När inga musiker fanns att tillgå längre för jamsession äntrade artisten scenen som inte kunnat lämna rampljuset för att ställa sig och skryta över sin stora kulturgärning i livet. Hade inte Petersen funnits hade inte det Östberlinskt inspirerade kulturhuset funnits var budskapet från denne variant på Stalin i mera mjuk tappning. Som avslutning spelade KP upp Cornelis Vreeswijks "Balladen om flykten" för åhörarna. Av detta sistnämnda går inte annat än dra slutsatsen att han inte - trots allt - kan vara särskilt stolt över det han åstadkommit. Eller helt enkelt bara tagit för mycket och slutat som en pajas.

onsdag, december 09, 2015

Statsvetarna börjar krypa fram ur sina hålor

Det är inte mycket till forskning som finns att tillgå om det parti som är på väg att åtminstone i opinionen bli Sveriges största. Fortfarande är den förhärskande uppfattningen inom politikvetenskapen att Sverigedemokraterna utgör något av en sjuk svulst bland partierna som måste opereras bort med hjälp av vänsterorienterade medier som kirurger. Därav förmodligen den långa tystnaden från det hållet

Om något positivt ska sägas om svensk statsvetenskap är det väl på grund av göteborgarna inom skrået. På västkusten har genom åren en empirisk forskning producerats utan belastande värderingar för slutsatserna. Följaktligen är det främst därifrån experthjälpen kommer när någon som helst genomförd analys av Sverigedemokraterna ska upp till ytan. Men det skulle inte skada med ideologiska studier också.

Igår uttalade sig statsvetaren Olof Petersson i radion apropå regeringens hantering av flyktingfrågan och nämnde då bland annat ordet systemkollaps. Dock medvetet eller omedvetet utan att nämna att det var från sverigedemokratiskt håll begreppet infördes. Det kan vara en händelse som ser ut som en tanken, men jag lutar snarare åt att det här handlar om dålig verklighetsorientering.

Sedan ett antal år ser jag på de svenska statsvetarna mera som i maktens tjänst som narrar än som de med vettiga bidrag till politikanalyserna, med Göteborgsstatsvetarna som undantag. Någon forskare i höjd med från Nordnorge bördige Stein Rokkan frambringar inte svensk statsvetenskap vad beträffar politikforskning. Det går att diskutera skälen till att det blivit så. Klarast tydligt framstår svenskarnas misslyckande på området att de stått helt handfallna för uppkomsten av en folkrörelse som kommer att föra in SD i Rosenbad. Då hjälper det föga att stå och titta på och konstatera i efterhand.