fredag, november 28, 2008

Goodbye jobbskatteavdraget steg 3

Landstingsfullmäktige i Norrbotten fattade igår beslut om höjning av skatten med nästan en krona. Det innebär att norrbottningarna kan säga goodbye till jobbskatteavdragets tredje steg. Men så är det ju precis som sossarna vill ha det, med en alldeles egen regering häruppe.

Oppositionsorganets ledarskribent är på rätt väg när han påstår att debatten kring landstingsrådet Kent Ögren skymmer sakfrågorna. Ögren är nämligen symptomet på problemen för landstinget som kunde ha undvikits med en bättre ledningstrategi.

De borgerliga partierna utom kd röstade mot en skattehöjning. Är slutsatsen av detta möjligen att valkretsens kristdemokrater är kryptosocialister? Tror så med deras starka förankring i den religiösa rörelse som kallas laestadianismen.

Ledarskribent Blombergs försvar av lönen för Postens chef övertygar dock inte. Det hela landar i den något egendomliga sammanfattningen att skattmasen rår för att brevbärarna tjänar för dåligt. Som om de skulle känna mer arbetsglädje av sänkt skatt när högsta hönset ändå får sitt.

torsdag, november 27, 2008

Rätt och riktigt

Svenskans ledarredaktör tar idag fasta på Maud Olofssons pragmatism i kärnkraftsfrågan. Redan 1995 konstaterade jag att denna urvattnats ideologiskt i en uppsats.

Centerns väg efter succévalet 1973 kunde ha blivit mer lyckad än den blev om inte kärnkraften belastat partiet så mycket. Till exempel tror jag om man varit lite mer proffsiga att det hade gått att stoppa undan frågan och klarat sig på andra idéer kring decentralisering, miljö och äganderätt. Just för den sistnämnda hade kanske centern i sin partiledare den starkaste förespråkaren under 1970-talet. Det var sannolikt också Thorbjörn Fälldins fondmotstånd som sänkte sossarna i 1976 års val.

Vore det inte för splittringen bland de borgerliga och kärnkraften kunde centern har gått in i 1980-talet som ett statsbärande parti - regeringsdugligheten fanns där - genom att dra till sig de liberaler som istället hamnade hos moderaterna. Och kom ihåg att det sannolikt var monarkens frånfälle kort före valet gjorde att en del satte det trygga framför det oprövade och därmed satte stopp för en borgerlig regering redan 1973. Därför är det rätt och riktigt att påstå att centerns överlevnad hänger på att avideologisera kärnkraftsfrågan.

onsdag, november 26, 2008

Kulturproblematik

Såg ett TV-program om musikern Daniel Sandström som vantrivdes i Umeå och genom Sara Lidmans böcker "hittade hem" till en avsides by i Västerbottens inland dit han också flyttade. Jag hade lite svårt att begripa mig på hur en ännu ung människa kunde välja att bosätta sig i ett gammalt omodernt hus. Kanske förleddes han av Sara Lidmans språk som trots sin speciella karaktär snarare står för något rudimentärt än något som en nutida människa torde kunna identifiera sig med. Jag fick heller det inte att gå ihop hur samma person kunde ha som största intresse att utöva mycket typisk anglosaxisk rockmusik och samtidigt trivas i obygden.

Bland annat mot denna bakgrund är regeringens kulturpolitik intressant. Det har ju talats om fler kulturentreprenörer, men om man ska tro Niklas Rådström är det just det redan kulturarbetarna är. Rådström polemiserar dessutom att det skulle finnas något som heter författarlön. Istället handlar det om en ersättning för att folk kan låna böcker gratis. En statlig inkomstgaranti för konstnärerna finns emellertid.

Resonemanget tar dock inte fasta på i vad utsträckning folket lånar böcker på biblioteken. Med all sannolikhet finns det författare som endast i ringa utsträckning gör skäl för ersättningen från staten. Det här med biblioteken förresten, ofta omtalade som "oaser" dit vem som helst har tillträde, inte är det väl alltid så att särskilt många hittar dit. Bibliotekspersonalen, hur kunnig och trevlig den än må vara, har väl ofta rätt lite att göra på dagarna. Detta borde motivera en fortsatt kulturdebatt. Om Rådström har rätt i att kulturarbetarna redan är entreprenörer är det i alla fall dags att avskaffa kulturministern.

Gränsen mellan kultur och annat är ibland svår att upprätthålla. Förvisso är hembygd på sätt och vis ett uttryck för kultur. Men när det tas upp som vore det fråga om något mera allmängiltigt då undrar man hur DN:s kulturavdelning tänker. Jag har också i likhet med författaren från östra Norrbotten lyssnat till dialekt och bondska framförd av personer såväl ur min far- och morföräldrageneration som föräldragenerationen. Och förstått en del men inte alltför mycket. Och inte sörjer jag för det eftersom jag i likhet med de flesta andra i min generation varit ointresserade eller inte haft någon praktisk användning för detta kommunikationsmedel.

måndag, november 24, 2008

Rädslans riddare

Merit Wager skriver idag tänkvärt om svenskarnas rädsla. Men jag håller inte med om att kommentarerna till tidningsartiklar undertecknade med pseudonymer skulle vara ett uttryck för detta. Istället bör vi nog se kommentatorsfunktionen som en indikator på hur "snacket går". Och då är det viktiga egentligen vad som skrivs och inte av vem. Fast i gammelmedia Merit?

Det är inte överallt som det är så farligt och olämpligt att sticka ut som i Norrbotten. Att stå upp för sina egna åsikter och under eget namn kan även på annat håll innebära att ens rykte som blir såpass nedsvärtat att livslång yttrandefrihetskarantän riskerar följa. Ett bekant fall i anslutning till detta torde vara läkaren som vågade ifrågasätta den dominerande åskådningen om "de apatiska barnen". Delvis får denne upprättelse idag.

Ett annat aktuellt fall gick som en följetong nyligen där en känd svensk professor-debattör i rollen som offer och förövare försökte massakrera den bloggare i landet han uppenbarligen var mest rädd för. Dessbättre misslyckades detta tilltag och vägen mot en nyborgerlig offentlighet är fortfarande öppen.

söndag, november 23, 2008

Staden som stod och föll med en masugn

SSAB i Luleå får respit någon månad med det eventuella stoppet av anläggningens enda hytta. Nu stängs istället den ena masugnen i Oxelösund eftersom det från officiellt håll låtit höras att man tar tillfället i akt och minskar produktionen där i samband med nödvändiga underhållarbeten som kräver driftsuppehåll.

Planerna på ett masugnsstopp har kringgärdats av rykten om att SSAB vill ta tillfället i akt att stänga hela verksamheten i Luleå och flytta den någon annanstans, utomlands eller närmare de stora marknaderna. Att sådana farhågor kan uppstå säger dock mer om näringsstrukturen i regionen än faktiska förhållanden. Stora industrier dominerar vid sidan av ett omfattande mikroföretagande. De medelstora företagen är sällsynta.

December månad brukar det av tradition gå dåligt för Luleå Hockey. Skälet till detta har angetts som nedstämdhet bland spelarna under den mörkaste tiden på året. Eventuellt har det också bidragit till undergångsstämning beträffande järnverkets framtid.

fredag, november 21, 2008

Lissabonfördraget

Riksdagen godkände igår Lissabonfördraget. Dokumentet har setts som en ompaketering av det tidigare förslag till konstitution för unionen som blev ett misslyckande genom att fransmän och holländare sade nej till den i folkomröstningar.

En del liberaler menar att vi nu sålt ut oss, något jag inte håller med om eftersom nationalism är en stark centrifugal kraft även i övernationella statsbildningar. Den nationella parlamenten, av vilka det svenska framträder särskilt, kommer med framgång att fortsätta obstruera eventuella försök att skapa ett Europas Förenta Stater.

Enligt Anthony D Smith är nationalism en företeelse vi inte kan göra oss fria från, bara mildra i den mån den har negativa konsekvenser. Lissabonfördraget innebär förvisso att unionen ska få president och utrikesminister och möjlighet att ingå internationella avtal. Men någon egentlig stat tror jag aldrig EU kommer att bli. Därtill är som sagt den nationella idén för stark.

tisdag, november 18, 2008

Skör debattör?

Bloggarkollegan Mattias Svensson har i dagarna varit inblandad i minst sagt hårt meningsutbyte med statsvetarprofessorn Bo Rothstein. Fast meningsutbyte är kanske inte rätt ord då det mera handlat om att Rothstein velat göra en stor poäng av ett vulgärt uttryck Svensson använt sig av i syfte att döma ut hela bloggosfären som en kloakbrunn.

På rak svenska var kanske Svenssons ordval ett slag under bältet på Rothstein. Men i dess ursprungliga form på anglosaxiskt språkbruk har det en inte lika grov innebörd.

Lite märkligt var det ändå att Göteborgs-Postens kulturavdelning valde att göra debatt av det här. Kanske vittnar det om en desperat stämning i stan på Sveriges framsida efter alla varsel när man måste ge utrymme på det här sättet åt en person med uppenbarligen ganska känsligt ego.

Genom att referera till Auschwitz i fallet med bloggarna har Rothstein som Mattias Svensson skriver idag passerat en anständighetens gräns. Att komma dragandes med Förintelsekonceptet vittnar onekligen om klara brister i argumentationen.

Jag har förresten försökt fördjupa mig också i annan litteratur än den industri som byggts upp kring nazisternas folkmord. För det var ju flera grupper som råkade illa ut under regimen i Tyskland på 30- och 40-talet, liberaler, socialdemokrater, kommunister, intellektuella och konstnärer inte minst. Själv hade jag nog med den sjukdomsproblematik jag haft inte överlevt länge där med de behandlingsmetoder som fanns då. Ingenting jag gör en stor grej av men ändå värt att reflektera över när någon börjar gapa om vem som är det största offret.

måndag, november 17, 2008

Några tankar kring den så kallade läkarbristen

Ständigt hörs budskapet att Sverige behöver fler läkare. Liknande tongångar förs också fram ifråga om civilingenjörerna. Ändå har många av de sistnämnda svårt att få jobb inom sitt yrkesområde. Det är nästan som om det låg ett egenvärde i att utbilda så många som möjligt med naturvetenskaplig kompetens i syfte att skapa ett bättre samhälle.

När det gäller bristen på läkare finns det anledning att fundera över en del. Läste till exempel i landstingstidningen nyligen om den läkare som kom till Sverige från Tyskland på grund av arbetslöshet! inom yrket där för drygt tio år sedan. Ganska snabbt fick han lära sig att i Sverige användes diagnoser som han aldrig hört talas om i sitt hemland.

Ett annat problem har att göra med hur effektiva dagens läkare egentligen är. Läste om en "doktor Magni" i NSD som klarade av ett mer än dubbelt så stort patientunderlag vad tre läkare inte hinner med idag. Jag menar inte att vi ska ha tillbaka 50-talets patriarker (för det var nästan uteslutande män som var läkare då) som väl många gånger hade en rätt grov indelning vad som var friskt eller sjukt. Men på universitetsinstitutionerna måste det till en utgallring bland läkarstudenterna så att statusjägarna minskar i antal. Vad som skulle behövas vore kanske en Jan Björklund på Socialdepartementet.

Igår var det en stor nyhet att patientsäkerheten är hotad på grund av språkförbistring mellan läkare med utländsk bakgrund och svenska patienter. Den gängse tolkningen av problemet blev skulle jag tro att vi bara måste satsa ytterligare på våra läkarutbildningar.

Men vänta ett tag. Om det kommer hit läkare från länder som befinner sig på en likartad välståndsnivå som vår egen och finner att de måste behandla sjukdomar som inte finns där de utbildat sig, kan det då inte förhålla sig så att vi svenskar håller oss med konstruerade sjukdomar, vilket skulle förklara läkarbristen med att det finns för många diagnoser att ta till.

Och alla de läkare som kommer hit från andra länder, hur kommer det sig att deras hemländer inte behöver dessa? Lönen här kan väl inte betyda allt? Jag skulle vilja dra en lans för uppfattningen att svenskarna inte in ringa utsträckning söker sig till läkare i högre grad än i andra länder som ersättning för att kyrkan och religionen spelar en så liten roll i vårt samhälle. Betänk att i fallet med läkaren från Tyskland ovan så är katolicismen kvar i varje fall i landets södra delar med allt vad det möjligheter till själavård.

Trots den liberal jag är ställer jag mig lite skeptisk till privat sjukvård. Alternativ bör finnas ja, men det ska inte gå att utnyttja folks oro. Den fråga vi bör ställa oss här i landet är om vi skulle vända oss till någon annan än vården med våra problem om denna andre fanns.

lördag, november 15, 2008

Att inte tro på det man håller på med

Idag lanseras kandidaterna till årets norrbottning 2008 av den tidning som har länets beteckning i sitt firmanamn. För er som inte känner till det är Norrbotten regionen som tillskapades genom några linjalstreck ur den i sin tur linjalskapade regionen Västerbotten efter att Finland förlorats. Den regionala identiteten här är med andra ord svag, något som inte kan sägas om kommunerna i området.

Av de sex kandidater som finns att välja bland så bor två överhuvudtaget inte i Norrbotten. En tredje sägs bo i en by utanför Övertorneå men är enligt ortsbor mest där på tillfälliga besök som en trolig följd av sitt jobb som ambulerande yrkesarbetande politiker. Sedan går det att diskutera huruvida Piteås damlag kommer att klara sig i allsvenskan nästa år på ett lokalt underlag av spelare . Summa summarum: det finns en stor risk att den som genom omröstning skall utses till regionens populäraste person inte kommer att ha någon särskilt fast förankring här.

Det finns skäl till att det är så här, och det främsta är uppfattningen att det inte finns någon utpräglad stolthet över sin region bland de som bor i Norrbotten. Däremot är "norrbottningarna" mycket stolta kommunmedborgare ( i Västerbotten förhållandet likartat). Att dessutom tidningen som anordnar omröstningen har en chef inte riktigt verkar tro på det han håller på med gör inte saken bättre, vilket kan bero på att hans blaska i likhet med konkurrenttidningen NSD står för en acklamativ offentlighet.

Peter Wennblad skriver om internetanalfabeterna i Magasinet NEO som inte riktigt förstått att den tid är förbi när folk som blivit överkörda i media på sin höjd kunde tjata till sig en treradig replik allt under det att man åt lunch tillsammans med kollegorna och njöt av att ha plattat till någon som inte kunnat hugga tillbaka. (Ledsen Mats Ehnbom, Roland Johnson och Stig Nordlund. Att ni på Kuriren tog till det högst unika greppet att upplåta plats inne i tidningen och inte på insändarsidan åt en auktoritär läkare i syfte att täppa till truten på mig hjälpte inte. Det kan alla som läser det här nu konstatera).

Det behövs en helt ny syn på hur det offentliga samtalet ska föras i framtiden. En del provas ut för närvarande men på det stora hela taget är det som fortgår i landets nordligaste del att likna vid det förgångna. Som så många gånger förr riskerar man därför att hamna på efterkälken på ännu ett område.

fredag, november 14, 2008

Den egensinnige Abrahamian

Ara Abrahamian som kastade bronspengen i golvet vid prisceremonin i OS i protest mot det smutsiga spelet bland domarna inom brottningen, kanske ställer i upp i Fyrstadsturneringen i morgon. Det blir i så fall första gången sedan OS han tävlar och definitivt en spark i skrevet på internationella brottningsförbundet som stängt av honom på två år.

Fallet med Abrahamian fäster uppmärksamheten på det fåtal inom idrotten som vågar stå upp mot fusket och inte bara tänker på pengar i första hand. Hade jag varit i den situation han befann sig i samband med OS tror jag att jag hade gjort likadant. Det behövs mer av den här typen av egensinniga i dagens idrottsvärld.

torsdag, november 13, 2008

En lätt missbrukbar princip hyllas

I landets nordligaste del fullföljs traditionen att bringa ljuset till resten av världen då årstiden är som mörkast. Inget är för litet för att bli stort och i dagarna manifesterar sig detta i "Nordens största forum för mänskliga rättigheter" i staden där jag bor.

En närmast ändlös räcka seminarier och bland annat Franklin D Roosevelts sonson som föredragshållare ska sätta Luleå på kartan som "Sveriges MR-region". Som så många gånger förr när det gäller stora projekt i Norrbotten finns det dock anledning att vara skeptisk.

Det här med mänskliga rättigheter som de formulerades i FN:s deklaration för sextio år sedan känns lite väl avlägsna särskilt när de ska föras fram från en ort i en region som väl mera gjort sig känd som rätt belastad av politiska experiment av diverse slag. Den argumenterat för att människan föds med vissa rättigheter har väl heller aldrig blivit särskilt framgångsrik i Sverige i allmänhet och Norrbotten i synnerhet.

Dessutom har FN:s rättighetsdeklaration ofta misstolkats till att betyda rätt till lite av varje i brist på dåligt intresse för tillämpningen av den i medlemsländerna. Den har blivit något av den svages vapen i kampen mot överheten, kanske rentav kontraproduktiv ja i alla fall med alldeles för mycket drag av gymnasialitet över sig.

tisdag, november 11, 2008

Tam översyn av regeringsformen

Om vad som skrivs idag av SvD:s ledarredaktion angående Grundlagsutredningens arbete har jag ingenting att invända. Lite konstigt är det dock att inget sägs om valsystemet fastän det ingick i uppdraget för utredarna "en utvärdering och översyn av hela valsystemet". Det torde nämligen vara bra mycket mer intressant vad det blivit av denna än om gränsen i personvalet sänks några procentenheter.

Denna ordning med proportionell representation i de politiska församlingarna brukar främst kritiseras för att ta udden av ansvarsutkrävandet. Faktum är därtill av Sverige tillämpar ett av de mest proportionellt uformade valsystemen i hela världen. Det infördes för övrigt i början av 1900-talet i syfte att rädda dåvarande högern från undergång.

Det verkligt trista är att grundlagsutredarna inte verkar komma med något förslag om författningsdomstol. En sådan borde vara lika nödvändig i svensk politik som domaren i en fotbollsmatch. Även folkföreträdare måste ibland styras upp enligt regelboken, dvs. Grundlagen.

Hur kommer det sig egentligen att det är så svårt att tillämpa rättsregler på svenskt politiskt beslutsfattande? Har det att göra med den skräck inför naturrättsfilosofi som odlats från Geijers och Hägerströms dagar inte minst i Uppsala där jag minns från min studietid hur lärare med värdenihilistiska utgångspunkter hyllades som de främsta vetenskapsmännen.

Som det ser ut lär den svenska kompromisskultur som tar sig uttryck i blocköverskridande uppgörelser även i grundlagsfrågor medverka till en rätt tam översyn av regeringsformen. Detta sagt under förutsättning att kommittén inte kommer med några nyheter utöver det redan utläckta innan den 31 december då uppdraget ska vara slutfört.

söndag, november 09, 2008

Ingen är så blind som den som inte vill se

Idag kan jag nog notera att Norrländska Socialdemokratens tidningschef inte ville utveckla de argument han framförde i sin tidning gällande den del av presstödet som kallas distributionsstöd som svar på en fråga från mig och som jag ville replikera. Jag måste erkänna att jag hoppats på en fruktbar debatt om vari det miljömässiga ligger i att frakta runt tidningar i en region som motsvarar en yta närmare av Sverige från en ocentralt placerad ort samtidigt som bredbandsutbyggnaden når allt fler.

Jag hade också hoppats på ett mera principellt ställningstagande från Lennart Håkanssons sida ifråga om distributionsstödet, som, även om det inte rör sig om speciellt mycket pengar, ändå är tvivelaktigt i konkurrenssynpunkt. Nu kan jag endast konstatera att killen agerar enligt taktiken "går det så går det" och återigen att i Norrbotten får den höras mest som gapar högst i skogen.

Internet med sammanhängande utveckling av fiberteknik och telenät är sannolikt den största innovationen på informationsområdet sedan Gutenbergs tryckpress. Att då hålla fast vid papperstidningen som bärare av den "borgerliga offentlighet" som Jürgen Habermas såg som det idealiska forumet för kritisk diskussion, kan inte ses som annat än dödfött. Habermas varnade för en utveckling i det "senkapitalistiska samhället" där feodalsamhällets "representativa" offentlighet återuppstår, dvs. när makten talar till undersåtarna och bara förväntar sig applåder från dessa. Lennart Håkanssons svar till mig är exempel på representativ offentlighet.

I helgen har det varit öppet hus i de lokaler där de tidningar huserar som "inte alls" ska fusioneras. Ändå går utvecklingen på andra håll i landet just i den riktningen. Läsare av NK och NSD har kunnat notera att avisorna blivit alltmer "annonstunga". Samtidigt varnade Jonas Leijonhufvud igår i DN för att inte heller annonserna kan rädda papperstidningarna.

Den andre chefen i mediehuset på Robertsviksgatan verkar inte riktigt tro på vad han håller på med. Annat kan jag inte få det till av hans självgoda försvar för sin verksamhet i de krönikor han skriver. Norrbottens-Kuriren saknar för närvarande ledning, strategi och ideologi.

Att det är stora förändringar på gång på mediemarknaden i Norrbotten tror jag de flesta är medvetna om. Därför tjänar det inget till att låtsas som om inget hänt. Ingen är nämligen så blind som den som inte vill se.

fredag, november 07, 2008

Goda tider för olycksfåglar

Sedan en tid har det av svängningarna på världens ledande börser att döma närmast gått att tro att nationalekonomierna består av idel bananrepubliker. Och någon ändring av förhållandet är inte i sikte. De experter av allehanda slag som skickats fram för att försöka förklara det som sker har en efter en diskvalificerat sig själva så snabbt det stått klart att de haft fel.

Det här har lett till att ny-keynesiansismen åter igen är på frammarsch med krav på statliga ingripanden för att ordna upp det hela. Titta vad som händer när nyliberalerna får bestämma ropar de skadeglada inför vad som utspelas. Men det är knappast nyliberal eller monetaristisk penningpolitik - som är vad dessa ekonomiska teorier har att arbeta med - som är orsaken till det hela. Nej det är ju inte fråga om något annat än en spekulationsbubbla av klassiskt snitt uppblåst inte minst med hjälp av statsinterventionister. Tänk att så fort ekonomin börjar går dåligt så dyker detta "vad var det vi sa" upp igen.

onsdag, november 05, 2008

Som en hälsingegård i Sarek

Ibland tar sig ambitionerna på små orter att placera sig på världskartan - kosta vad det kosta vill - rätt egendomliga uttryck. Som till exempel för en månad sedan då jag läste en artikel i lokaltidningen som satsade fullt ut på en helt otippad kandidat till nobelpriset i litteratur. Det hjälpte inte att redaktörskan själv på kulturavdelningen bara någon dag efter publiceringen och naturligtvis efter det att fransmannen le Clézio fått priset försökte undanskymma detta skott från höften som small högt men nästan ingen lade märke till.

Det är sant att en enda aldrig så obetydlig person idag kan utföra ting som påverkar resten av världen. I realiteten inträffar det dock sällan. Det är dessutom frapperande att det är inom vänstern där globaliseringshatet frodas som mest som detta arbetssätt utnyttjas mest frekvent. Ibland med åsyftat resultat, ibland inte. En lokal tidning i en mycket perifer del i ett perifert land som bara en gång om året står i centrum för omvärldens intresse kan knappast kora en nobelpristagare i förväg på ett sätt som skulle märkas i ett större sammanhang. Om det skulle lyckas skulle det ändå inte väcka mer uppmärksamhet än en hälsingegård i Sarek.

tisdag, november 04, 2008

Rör inte min a-kassa

En av de största felbedömningarna gjorde regeringen när den gav sig på a-kassan i syfte att öka arbetsutbudet. Det är sannolikt att en stor del av det tapp i opinionen efter valet som man råkade ut för och som bestått tills nu har sitt upphov i denna åtgärd.

Till skillnad från socialförsäkringarna är a-kassan ett trygghetssystem som ska träda in vid arbetslöshet, alltså mellan två jobb och inte vid sjukdom. Jag tror det gjorde många förbannade att bli bestraffade på detta vis av regler som heller inte är speciellt generösa ekonomiskt.

Det är glädjande att regeringen tagit till sig av kritiken och börjat filosofera mer över trygghetssystemens uppbyggnad och syfte. Utöver sänkningar av avgiften till kassan borde en akut fråga också vara att ta bort begränsningen i rätten att deltidsstämpla.

måndag, november 03, 2008

Luleå kommuns hemvändartrams

Under visst buller och bång hade Luleå kommun anordnat ett event i Scandinavium i Göteborg förra veckan i syfte att "locka hem" utflyttade ortsbor. Metoderna för kampanjen fick en del kritik men dessa intresserar inte mig så mycket.

Det var så tidigare att kommunen riktade marknadsföringen mot potentiella återflyttare som flyttat till Stockholm, och ett av argumenten då vill jag minnas var att det tar 7 minuter att förflytta sig en sträcka i Luleå som tar 40 minuter i Stockholm. Dessutom var det också fråga om någon slags bjudresa som inte var riktigt accepterad.

Jag vet inte om Stockholmssatsningen slog fel ut men det verkar i varje fall som om kommunen flyttade fokus mot Göteborg istället efter varslen där. Jobben skulle finnas "på närmare" håll. Resonemangen är i vilket fall rätt underliga. Varför rikta in sig just på de som bott i kommunen tidigare istället för de konkurrensfördelar orten erbjuder? Och inte passerar man väl så värst vidare mycket över en sträcka på 7 minuter i Luleå i jämförelse med en längre Stockholm. Nej, grabbar och tjejer på utvecklingskontoret: tala om vad ni är bra på istället för att hänge er åt 70-talsnostalgi och stålverksinspirerat drömmeri så kan ni dra hit folk också från annat håll.

söndag, november 02, 2008

Vågar Håkansson gå i svaromål?

Förra lördagen gick jag till attack mot NSD:s chef angående ett uttalande från honom att hans tidning inte mottar presstöd. Detta är ju fel eftersom såväl NSD som Kuriren och Piteå-tidningen bara i Norrbotten får distributionsstöd. Han påstår därutöver att distributionsstödet är konkurrensneutralt, vilket inte alls stämmer med bland annat Konkurrensverkets bedömning.

Det stämmer som Lennart Håkansson skriver att distributionsstödet bara utgör en del av tidningsföretagens kostnader för distributionen och att samdistributionen delvis har till syfte att åstadkomma bättre miljö. Ändå finns det ett motsägelsefullt drag i att fortsätta med tidningsdistributionen inte minst av den sistnämnda anledningen.

Vi får se om Håkansson vågar gå i svaromål i veckan på en artikel jag sänt in till hans tidning. Den innehåller en del intressanta perspektiv på förhållandet att alls frakta omkring tidningar och vad det innebär att alltmer reklam och annonser fyller ut dessa.

En trevlig kille

DN har idag en artikel med författaren och historikern Peter Englund. Av någon anledning är denne något av en favorit inte bara hos landets största morgontidning, utan också i flera andra medier.

Med tiden när jag blivit alltmer beläst har jag i allt mindre utsträckning kommit att imponeras av Peter Englund. Det han skriver är visserligen läsvärt men icke desto mindre heller inte särskilt originellt. Hans förmåga att dammsuga källorna på historiska fakta och omvandla dessa till mera populärt utformad text är då åtminstone för mig numera något som närmast går på tomgång. Metoden är med andra ord avslöjad.

Ofta med Englund är det så att hans proletära bakgrund kommer upp. Med tanke på den tämligen spikraka karriär han haft så är väl denna en rätt ointressant upplysning. Det är nästan ibland så att man undrar om den ibland rätt eländesbeskrivna verklighet han stammar från är falsk. Hur ska annars hans strömhopp från vänsterengagemang till det militära via universitetet till FRA och en doktorsexamen vid Uppsala Universitet och påföljande succé som författare och ledamot i Svenska Akademien förklaras? Är inte den här killen rätt överbeskyddad på något vis?

lördag, november 01, 2008

Arbetskraften och den nya huvudnivån

Det jublas högt i Kiruna över beslutet att bygga en ny nivå i gruvan. Brytning ska vara säkrad till 2050. Redan talas om problem med att hitta arbetskraft till projektet. Med det nya djupet i gruvan nås nivåer där järnmalmen är i det närmaste ren.

Frågan är ändå om glädjen är så värst vidare översvallande. På 70-talet hade den definitivt varit det, men idag när många ungdomar helst väljer en annan karriär än den inom industrin med dess hårda villkor och ofta auktoritära organisationer så är det mera troligt att det är en generationsfråga hur man reagerar på nyheten.

I ett annat gruvprojekt på tapeten, det i Pajala och Kolari, står det redan fullt klart att invandrad arbetskraft till regionen kommer att behövas. Samtidigt är framtiden osäker både i Kiruna och gränskommunerna eftersom en global konjunkturnedgång skulle sätta järnmalmspriserna under hård press. En sak är i alla fall definitivt säker. De som länge varit arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionerade kommer inte att komma ifråga för de nya gruvjobben.