tisdag, september 22, 2015

Råd på väg att kraschlanda?

Det har gått en tid sedan förändringen i Luleås politbyrå genomfördes som medförde att Niklas Nordström ställdes bredvid förste kommunalråd Yvonne Stålnacke i väntan på rollen som röd patriark i samband med att Stålnacke enligt uppgift lämnar politiken efter valet 2018. Särskilt röd har nu förvisso aldrig Nordström varit, inte för att jag vet så särskilt mycket vad han haft för sig som "oppositionsråd" i Nacka kommun och på andra ställen och uppdrag främst i Stockholmsområdet. Snarare har Niklas Nordström setts och uppfattats som en förnyare inom socialdemokratin, låt vara att han inte lyckats i den funktionen på riksplanet.

När Nordström återvände till Luleå var det dock inte som skolad lokalpolitiker han gav avtryck. Eftersom statsministerdrömmen aldrig förlorats ur sikte för denne ständige SSU-are och gymnasist, tycktes det för futtigt att ägna sig åt omsorgs- och skolfrågor och andra kärnfrågor på det kommunala planet. Följaktligen hamnade kärnkraften högst på dagordningen när det nya kommunalrådet gjorde sitt första politiska utspel. Luleå en kärnkraftskommun? Nej naturligtvis inte. Även Ukrainakrisen har avhandlats utan någon som helst lokal anknytning av kommunpolitiker Nordström.

Många har bara verkat stå och titta på vad som sker men när Nordström nu äntligen börjat visa allvar för det kommunala uppdraget har skolnedläggningar, en flytt av en återvinningsanläggning till ett bostadsområde, samt inte minst försäljning ur det kommunala bostadsbeståndet satt känslorna i svallning hos medborgarna. Orsaken är som vanligt inte politikens genomförande i sig utan hur den genomförs. Liknelsen med hur det går till när rörelsebeslut fattas som när någon skriker in "vad vill ni?" i en säck med sympatisörer är typisk för hur Lulebo-affären hanterats av Luleås S-ledning.

Att "Sveriges värste chef" anställts som VD för bostadsbolaget, sannolikt med motivet att driva igenom mycket impopulära beslut med kall hand, talar för sig. Om Niklas Nordström ska betala av på kommunens skulder (lär uppgå till 3 miljarder) eller kasta in mer kapital för Luleboförsäljningar på märkliga investeringar återstår att se. Eftersom ingen riktigt vet vad han går för i praktisk politik riskerar Luleboaffären att bli en kraschlandning för honom från ungdomsförbundstidens aldrig övergivna världsförbättraridéer. Ett nytt styre? kan då ta över i kommunen som haft röd majoritet ganska länge vid det här laget.

torsdag, september 03, 2015

På turné med nygammalt budskap

Det är svårt att direkt avgöra anledningen till att det idag hållits konferens i Luleå med tema på frihandelsavtalet mellan EU och USA. Om det mera handlar om en kick-off inför hösten för den politisk-ekonomiska nomenklaturan i "Swedish Lapland", som det berörda området kallas i inbjudan till eventet. Eller om det är ett tecken i tiden att dylika ämnen som frihandelsavtal är något som diskuteras över huvudet på medborgarna, en företeelse som motarbetar eller försvårar insyn på samma sätt som mandarinväldet i EU-kommissionen.

Projektet har sedan tidigare fått åtnjuta svidande kritik genom en bestämmelse i avtalet, ISDS-klausulen, som handlar om tvister mellan stater och företag. Det är främst från vänsterhåll denna kritik avhörts, men antagligen skulle också Sverigedemokraterna skriva under på en hel del av invändningarna mot sådant som att företag ska kunna stämma stater som vill implementera sin politik.

Nyligen har en bok kommit om Sveriges politiska elit, i vilken åsikten framförs att eliternas intressen flyter samman. Allt är utbytbart: program, identitet, ideologi, principer. Politiken biter sig själv i svansen, blir alltmer beroende av konsulter, tankesmedjor m fl. En utveckling som för övrigt precis som i andra länder pågått länge också här men som författaren Bengt Ericson menar svenskarna förnekar. Man kan inte annat än hålla med.

Klart står att valet att eventort för mötet rörande TTIP-avtalet på något vis har att göra med den agenda Stockholms Handelskammare driver. Som en filial till denna finns en Norrbottens handelskammare (notera ej Svensk-lappländska) som står som arrangör för tillställningen som trots sin internationella inramning inbegriper mest lokalt folk och några representanter för riks-nivån. Jag har för drygt ett år sedan skrivit vad allt detta handlar om och vad juridiken har att vinna på att stater och företag börjar tvista med varandra. På Stockholms handelskammares hemsida erbjuds en räcka med lösningar för problem som kan uppstå i samband med handel med utlandet. Det är också denna med dess själviska VD som har mest att tjäna på ett TTIP-avtal i den nuvarande utformningen.

Dessbättre är medvetenheten i ökande ifråga om detta kontrakt. När det tröskats några gånger över Atlanten har det förmodligen kommit ut något positivt av det så att det också kan fungera i praktiken utan nödvändig hjälp från konsulter ute på yttersta högerkanten. Det borde gå att remissbehandla dylika förslag på ett bättre sätt än som skett i det här fallet och på det viset skapa någon form av folklig förankring för det färdiga beslutet. Kommissionen kan kanske blicka mot det svenska systemet.