onsdag, januari 28, 2009

Ett egendomligt beslut

Regeringen har kommit till skott i regionfrågan låter det som. Samtidigt innehåller uppgörelsen många motsägelser. Moderaternas entusiasm är dämpad. Och vad menar Per Schlingmann egentligen? Hans parti har länge velat avskaffa landstingen. Nu verkar Schlingmann inne på att de nya regionerna ska bli arbetsmarknadsregioner, ej vårdregioner. Detta är viktigt att komma ihåg för frågans vidare utveckling.

Sverige ska ha tre beslutsnivåer med beskattningsrätt är ändå kärnan i uppgörelsen. Maud Olofsson närmast hoppade av glädje in till pressträffen och talade om ett Sverige ordnat efter federalt snitt. Detta i ett av Europas mest utpräglade enhetsstater!

Regionförsöken i Skåne och Västra Götaland permanentas, Gotland och Halland får grönt ljus att bilda regionkommuner medan Norrstyrelsens tafatta planer på att göra en regionkommun av ett stympat Norrland får tummen ned.

Det märkligaste med uppgörelsen är ändå att det verkar som att bara de regioner som vill ska få bilda regionkommuner, något som tyder på beslutsvånda inom Alliansen. För mig verkar det hela i avsaknad av någon samlad strategi. Strular de till det för mycket är risken överhängande att en ny kärnkraftsfråga tar form på sikt.

tisdag, januari 27, 2009

Så hamnade då Luleå på kartan...

...fast inte på världskartan. Däremot är staden stoff på båda ledarsidorna i landets största morgontidningar. Både DN och Svenskan har uppmärksammat att minnesstunden för Förintelsens offer som skulle ha ägt rum i domkyrkan idag ställts in med hänvisning till att arrangemanget skulle kunna anses som "stötande".

Bakgrunden är förstås att det demonstrerats i stan mot Israels förehavanden i Gaza. En ståndpunkt som dessutom backats upp av kommunalråden. Detta brydde sig dock knappast någon utanför staketet om. Ej heller hörde israeliska ambassaden av sig efter det att olämpliga slagord ropats i demonstrationståget som någon oppositionspolitiker hoppades på.

Kultursidan i den ena av stadens avisor vill i vanlig ordning inte visa sig sämre i genren dryfta frågor av monumental filosofisk karaktär och har idag ett inlägg där tyskarnas kollektivskuld i sammanhanget problematiseras. Vilket syfte redaktören har med detta kan bara utredas genom att läsa det som står mellan raderna i en del av dennas artiklar. Tänk om någon kunde tala om för alla inblandade i den här soppan att de inte befinner sig i världens mittpunkt.

söndag, januari 25, 2009

Om detta borde du ha berättat Krister Hammarbergh

Tidigare har jag skrivit om landstingets skattehöjning på 98 öre som i Norrbotten skulle innebära att effekten av jobbskatteavdragets tredje steg ( denna del i en machiavellisk strategi som innebär att positiva nyheter pytsas ut med långa mellanrum) omintetgörs. Som de flesta andra svenskar hade även jag dålig koll på avdragets innebörd. Norrbottningarna får mindre i skatt efter årsskiftet.

Frågan är då vem som ska betala för landstingets illa skötta ekonomi när inte löntagarna får göra det. Ja det är ju följaktligen ingen annan än staten, eller om man så vill, Anders Borg. Denne och regeringens redskap i valkretsen Krister Hammarbergh nämner ingenting om denna subvention till den politiska institution som moderaterna motsatt sig under många år.

Med förhoppningar om ett lyckat kommunsamarbete

Kommunerna i Jokkmokk och Älvsbyn har slagit sig ihop om ett samarbetsprojekt som ska hjälpa människor in på arbetsmarknaden igen. Alldeles frånsett innehållet och dess mycket goda intentioner så är formen - det vill säga att kommuner samarbetar - bra.

I Finland är det vanligt med kommunsamarbeten i form av de så kallade samkommunerna. Att arbetssättet är mycket vanligare än i Sverige har att göra med avsaknaden av landsting där. I Finland har man dessbättre insett det vettiga i en sådan ordning medan vi svenskar (än så länge) håller fast vid denna överspelade institution.

söndag, januari 18, 2009

Anders Isaksson 1943-2009

En av landets allra skarpaste skribenter på området politisk historia har gått bort. Anders Isaksson från Munksund utanför Piteå hade blick för att se den rörelse han ägnade mycket av sitt författarskap åt från utsidan utan att för den skulle befinna sig i direkt opposition till den. I boken Den politiska adeln från 2002 föregrep han på sätt och vis socialdemokraternas valförlust eller mistandet av greppet om staten som en debattör skulle säga. Isaksson såg i maktväxling ett egenvärde. I detta avseende att makt korrumperar var han engelsk i sin framtoning.

Jag fick aldrig träffa möjlighet träffa Anders Isaksson men det är klart att i honom kände jag igen mycket i mig själv. Det är inte långt mellan Piteå och Luleå, däremot mellan Stockholm och de båda städerna. Anders Isaksson gjorde resan på nästan hundra mil söderut och tillhörde defintivt inte den sorten av norrbottningar som brukar anklagas för att egentligen aldrig flytta hemifrån mentalt. Något att tänka på för de som eventuellt brukar bunta ihop folk med anknytning till vår nordligaste region.

fredag, januari 16, 2009

Vad var det jag sa

Under 20 månader fick Luleå uppleva att ett stort globalt företag haft ett kontor på plats i staden, nämligen sökmotorjätten Google. Visserligen lite undangömt ute på universitetets campusområde, men ändå.

Nu är det slut med detta eftersom Google beslutat att avveckla verksamheten i Luleå. Det intressanta med Luleåetableringen är att den kom till genom att IT-jätten köpte upp företaget Marratech, som var en avknoppning från Luleå Tekniska Universitet. Med dennas teknik ansågs det värt att satsa i Luleå. Men det blev som det brukar bli när någon lyckas som entreprenör häruppe: uppköpt sedan nedlagd, något jag befarat länge.

Detta var synd eftersom det är något av det bästa ett universitet kan visa på är när verksamheten bidrar till nya jobb direkt i regionen. En tröst i eländet är emellertid att affären med uppköpet av Marratech låg i 100-miljonersklassen. Peter Parnes, en av delägarna i detta företag, kan måhånda använda detta kapital till något vettigt.

måndag, januari 12, 2009

Kommunal megalomani

Det har varit Matteifestival i Luleå i helgen. För de som inte vet vad en sådan är kan härmed meddelas att stadens store operasångare ordnat med en musikhändelse av klass. Den lokala pressen har varit lyrisk, inte minst nylaestadianske kritikern Leif Janzon. Även på riksplanet har tillställningen gett eko även om ovationerna där var lite svalare. Att det alls skulle ha framträtt i de här sammanhangen rätt vanliga operadivorna verkar inte föresvävat några av recensenterna på plats. Men så talas det ju allt oftare musikjournalistikens död. Alltfler är idag ointresserade att läsa vad som uppfattas som personligt tyckande och intellektuell uppvisning.

Om Matteifestivalen satte Luleå på kartan så gjorde då definitivt inte helgens demonstration angående Israels förehavanden i Gaza det. Det har nu utbrutit ett råkurr mellan oppositionen i kommunen och de kommunalråd som deltog i demonstrationen på grund av vad som skanderades i tåget. Moderaten Mattias Karlsson (som för övrigt verkade vara på väg till krogen i helgen tillsammans med "socialdemokraten" och före detta departementssakkunnige Jonas Lundström) hävdade i Nordnytt att kommunregeringens tilltag lär göra att israeliska ambassaden hör av sig med krav på en förklaring. Vilket besvarades av kommunalrådet Petersen med skjuta på budbäraren som vågat yppa sig i ärendet. Precis som om denne skämdes över sin handling. I vilket fall, knappast någon utomstående kommer att bry sig om det skedda. Det är rätt ointressant inom storpolitiken vad man företar sig inom Luleå kommun.

söndag, januari 11, 2009

Rebellstaten Gaza

Carl Bildt fick något att sätta tänderna i inte långt efter att julmaten slunkit ned. Även om jag inte tror att han gläds åt det som sker så är ju är ju konflikter hans livsluft. Frågan är om han hade gjort några avtryck i historien överhuvudtaget om vi ponerat att konflikter inte existerat.

Bra analyser gör han i alla fall. I något nyhetsprogram försökte de ha det till att han ensidigt anklagade Israel för att ha brutit mot proportionalitetsprincipen, när det han egentligen sa var att båda sidor bröt mot denna.

I Sverige dominerar nämligen i vanlig ordning israelkritiska uttalanden. På sina håll har det faktiskt låtit riktigt illa, nästan så man undrar hur i all världen vårt land kunde hamna i topp i det demokratiindex som The Economist sammanställde.

Hamas som utövar någonting som ska föreställa styre i Gaza uppträder inte statsmannamässigt. Däremot förväntas alltid Israel göra det i den här konflikten. Ska det någonsin bli ett slut på denna måste Hamas lämna rebellrollen som israelerna gjort för länge sedan.

onsdag, januari 07, 2009

En ulv i fårakläder

Expressens debattsida har idag ett inlägg av statsvetaren Peter Santesson-Wilson. Vad innehållet i detta går ut på utöver att klaga på politiken och visa upp sig själv som tyckare blir jag inte riktigt klok på. Annat kan jag inte tolka det som när skribenten ifråga sätter den pragmatiske entreprenören över den framtidsorienterade politikern trots att det omvända är det mera gängse, dvs. entreprenörer i rollen som strategen och politikern som taktiker.

Om det vore möjligt att anordna en omröstning skulle jag nominera den här killen till tävlingen riksnarcissisten. På sin blogg välkomnar han kritiska kommentarer men den som letar efter dylika får söka länge. En gästbok på sidan där trevligt folk sägs hänga hade kort livslängd.

Utifrån den enda kontakt jag haft med Santesson-W kan jag bara säga att han inte alls är någon trevlig person. På grund av de felaktiga frågor jag ställde till honom i ett sammanhang visade han sig vara en ytterst känslig person som mest verkade upptagen med hur han skulle "hantera mig" som det hette. Upptagen till himlen genom sina kollegor medelst en akademisk titel var beröringsskräcken total inför en som stod längre ned på den åsiktsaristokratiska skalan.

Det har sagts att 90-talet var statsvetarnas årtionde och att det påföljande decenniet blivit psykologernas. År 2008 var annars året då den siste statsvetaren definierade ut sig som företrädare för det offentliga samtalets riktningsgivare. Därför känns det lite underligt att Expressen alls publicerar ett sådant här inlägg nu. Likaså att en av amöbaliberalerna på Svenskan tycks ha funnit något meningsfullt i budskapet. Men som jag säger ibland: "the 90's is back"

tisdag, januari 06, 2009

Betungande bankjobb?

Under mellandagarna har Tour de Ski gått att avnjuta framför TV-apparaterna. Sorgligt nog slutförde endast 25 procent av de föranmälda svenska deltagarna tävlingen, ett faktum som nog har sin förklaring mer än i sjukdomar.

Kommentatorer var Jakob Hård och Niklas Jonsson, den sistnämnde med en diger meritlista som aktiv i vilken ett OS-silver från 1998 utgjorde höjdpunkten på karriären. Men Niklas är också chef på SE-bankens kontor i Luleå, varför kommentatorsysslan blir något svår att försvara med tanke på det ansvar som sammanhänger med uppdraget inte minst nu i kristider då otaliga fått se sitt sparade kapital krympa ihop rejält.

Nu är väl inte SE-banken direkt småspararnas bank. Ändå tycker jag det är märkligt att höra Jonssons ibland rätt självgoda analyser av åkarnas prestationer när man vet att han har uppsikt över en hel del pengar "till vardags". När raset på börsen inleddes konstaterade han dessutom rätt kaxigt att börsen kan gå ned så mycket som 30-40 %, "för det har den gjort förr". Idag vet vi att denna profetia var fel. Mycket fel.

söndag, januari 04, 2009

Redan känd kunskap

I bruset om rädda de svenska kronjuvelerna Volvo och Saab med skattemedel sticker det ibland ut argument påpekar det skadliga av ett sådant förfarande. Därför är det om inte annat upplysande att läsa Henrik Jordahl och Martin Ådahls inlägg i DN idag.

Vad jag ställer mig frågande till är dock om det behövs mer pedagogik i ämnet. Det torde nämligen stå klart för de flesta att statligt företagande inte är önskvärt såvitt det inte handlar om direkt samhällsnyttiga funktioner.

Sedan har vi det här med entreprenörskramarna. Som Merit Wager en gång nämnde i en krönika så är dessa sannolikt fler än entreprenörerna i vårt land. Med Fores - den tankesmedja som tagit fram den rapport som ligger bakom dagens DN-inlägg - lades ytterligare en till bland dessa. Hur vore det med en debatt om frihetsbegreppet istället?

torsdag, januari 01, 2009

Den politiske kannstöparen

Årssluten brukar ägnas åt att sammanställa listor över händelser och företeelser värda att uppmärksamma under de gångna 365 dagarna. Och visst finns det mycket som det hade gått att peka på, årets debatt, årets sämsta TV-program, årets bästa artikel, med mera, med mera, med mera. Nu nöjer jag mig med att länka till Mattias Svenssons personliga sammanfattning över bloggåret 2008 som är bland det bästa som går att uppbringa i sammanhanget. Med tiden hoppas jag i högerspalten på den här bloggen kunna lägga ut inlägg i urval som på något vis kan ersätta en genomgång över det mest angelägna som jag velat framhålla under ett år.

I Svenska Dagbladet drog PJ Anders Linder igår en lans för kulturkonservatismen, inte för att han som den kulturliberal jag förmodar han är vill försvara den, utan för att den fungerar som en motvikt till kulturradikalismen. Har han varit in på Norrbottens-Kurirens kultursida och läst den här artikeln är jag säker på att han är nöjd med sitt utspel. Det står här om det rika utbud av kultur som luleborna numera kan ta del av, ett utbud som emellertid sägs hotas av den ondskefulla nyliberalismen, förkroppsligad i en moderat kulturminister.

Det här med statssubventionerad kultur är till skillnad från kulturyttranden som så att säga bär sig själv ett intressant område. Denna har ju till skillnad från den sant fria kulturen politiska syften, något som på de flesta av landets orter översatt till praktik innebär att det ska finnas ett sådant utbud av aktiviteter att folk väljer att bosätta sig där detta överensstämmer med deras intressen. Kulturen blir på detta vis ett marknadsföringsmedel för kommunerna. Så om det var någon som trodde att kultur är ett självändamål så ägnar sig denne eller denna åt politiskt kannstöperi. Offentligt finansierad kultur kräver något i gengäld av utövarna precis som alla de som springer Stockholm Marathon eller åker Vasaloppet får betala anmälningsavgift. Kultur är aldrig gratis inte ens om den är dålig eller tråkig.