Så har hon då äntligen kommit ut på allvar, folkhälsoministern. Sverige ska bli en moralisk stormakt på området folkhälsa. Annat kan jag inte komma fram till efter att ha läst Maria Larssons debattartikel i lokaltidningen.
Som så ofta förr när det handlar om kristdemokraterna är det omsorgen om andra som fungerar som ledstjärna för de politiska utspelen. Spjutspetsen i argumentationen är en tvivelaktig rapport från Folkhälsoinstitutet som säger att hundratusentals svenska barn lever med missbrukande föräldrar. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att "utvärdera" insatser till landets kommuner. Speciella länssamordnare finansieras för att på detta sätt lägga livet tillrätta som "viktiga motorer i regionen".
Det är alltså inte lite som ministern tänkt ut med stöd av Statens Folkhälsinstitut, denna arbetsplats förlagd i Jämtland som en konsekvens av att Östersund avvecklades som garnisonsstad. Maria Larsson med bakgrund i småländska bibelbältet från orten Gnosjö som ofta hyllas förebild för civilsamhället där man tar hand om varandra istället för att staten ska göra't: hur har du kommit till dina slutsatser? Överger alla folkvalda sina ideal när de hamnar i maktställning eller är det så här ditt parti verkligen tycker?
Det här exemplet sätter fingret på ett annat problem, nämligen hur det kan bli med en regeringskoalition. I regel anses dessa dyrare att driva än en med bara ett parti eftersom varje parti har en tendens att "öppna eget". Konsekvensen av detta är också den typ av utspel som här beskrivs. Hade Göran Persson suttit vid makten betvivlar jag att något dylikt hade kunna ske. För första gången sedan han avgick saknar jag någon som kunde satt stopp för detta kristdemokratiska moralprojekt i tid.
