onsdag, juni 27, 2012

Sjukskrivning en klassmarkör

En sociolog från Umeå lägger ut texten i DN om klassdebatten. Om Stefan Svallfors från Överkalix tidigare forskning vet jag inte så mycket mer än att han gjort sig ett namn som försvarare av välfärdsstaten i den form den frusit ned efter andra världskriget. Med andra ord rör det sig om någon som iklätt sig prästens roll i syfte att legitimera en politisk företeelse som av honom själv och några till givits helig status.

Svallfors karaktäriseras givetvis som vänster, men jag har svårt att se det radikala eller progressiva i att motsätta sig utvecklandet av välfärdstjänster på ett sätt som borde höra till en upplyst verksamhet. Också reagerar jag över att denne professor har "inte en sjukdag" sedan han sökte sig till universitetet i Norrland. Det är en sak att vara sjuk och ha ett jobb som inbegriper tungt kroppsarbete, en annan att ha ett jobb där ingen frågar efter en när man är borta. Med vissa "jobb" finns det helt enkelt ingen koppling till att vara sjuk.

Kanske är sjukskrivningar en utomordentlig klassmarkör, fast inte i den negativa mening som en del debattörer vill framhålla. Frågan som måste ställas är varför inte alla sjuka kan jobba.

fredag, juni 22, 2012

Tjänsten före kompetensen

Pär Ström har slutat blogga. Den enligt min mening bästa bloggen i det här landet har därmed upphört att dateras upp. Som jag tolkat Pär lägger han ned Genusnytt inte för att han har slut på idéer, utan för att han tror sig ha övervunnit de värsta avarterna av feminism och att vi nu kan gå in i ett annat rike, jämställdismens. Bloggen finns kvar för den som vill läsa och toppas av ett program för jämställdismen i punktform. Man får förmoda att den kommer att läsas av många under lång tid framöver.

Häromdagen kom igen statistik som visar på löneskillnader mellan män och kvinnor. Och i vanlig ordning är skillnaderna nästan försumbara när statistiken viktas branschvis. Jag har för länge sedan slutat att ta in dessa av den anledningen att de inte tar hänsyn till de som befinner sig helt utanför och är hänvisade till olika former av bidrags- och barmhärtighetslösningar. Och där är männen i klar majoritet. Summa summarum: om inkomster över hela fältet räknas in är jag inte så säker på att män "tjänar mer" än kvinnor.

Direktörs- och professorsfeministerna är mer intresserade av ojämställdheten inom näringsliv och akademi, som om det vore ett mål i sig att ansvarsfulla uppdrag blott och bart vore en fråga om att komma i åtnjutande av en speciell tjänst. Men att få en betydelsefull position är inte samma sak som att ha ett jobb bara med mer lön och ansvar. Det märkliga i sammanhanget är att det var först när löner, ersättningar och utdelandet av akademiska titlar började rusa som feministerna började höra av sig med sina krav på halv makt och hel lön. Har detta ett samband med att det från det hållet sällan hörs några knorranden om kvalitetsförfallet på högskolorna och bonusraseriet i näringslivet?

fredag, juni 01, 2012

Där är Niklas Jonsson!

I helgen sprang jag Luleå Stadsmara. Jag lyckades inte ta mig under 1.30 men låg endast 8 sekunder över målet. Tävlingen är numera en klassiker med över trettio år på nacken.

En som också deltog, fast på milen, var före detta skidstjärnan Niklas Jonsson. Tidigare här på bloggen har jag frågat mig var han hållit hus under problemen på finansmarknaden. Jonsson har bland jobbat med försäljning av finansiella produkter och spått alldeles galet hur djup och allvarlig krisen var/är.

Nu har alltså livstecknen visat sig från denne bankman. Han springer fort också, ligger på någonstans kring 35 minuter på 10 km, vilket inte är dåligt för en 40-plussare. Men så är han väl också i besittning av en grundkondition som få av oss andra motionslöpare. I senvintras var Niklas Jonsson även med i långloppet på skidor Dundret Challenge.

Idrotten är bra att återvända till när det går knackigt på andra håll. Men vill Niklas Jonsson och Per Elofsson vinna folkets sympati för sina insatser bör de nog söka sig till ett annat gebit än inom den spekulativa föga produktiva finansvärlden. Ett öde i stil med det den penningtörstige Gunde Svan ställt till för sig själv är väl ändå inte att föredra?