onsdag, mars 31, 2010

Tillhör strejker historien?

Det fanns en tid när folkligt motstånd var en del av den politiska processen. Av flera anledningar engagerar sig hellre medborgarna individuellt än kollektivt numera, något som dock inte inneburit att rörelser slutat uppstå.

Ett vapen som använts för att kanalisera missnöje var länge strejken eller arbetsnedläggelse. Denna demonstrationsform är vid det här laget sedan länge övergiven. Handels försökte inför påsken hota med strejk men fogade sig rätt snabbt.

Att strejken inte längre används som kampmetod, missnöjesyttring eller politiskt utspel innebär inte att själva grundproblematiken är löst. För vad gör folk instället för strejkar idag. Jo, sjukskriver sig eller ser till att få gå i för tidig pension (vilket inte är någon större svårighet med den diagnosrikedom läkarna har att tillgå idag).

Substitutet för strejken är således ingen särskilt kostnadseffektiv företeelse. Det individualistiska sättet att demonstrera är förmodligen också mer nedbrytande för den enskilde på grund av den stämpel sjukskriven eller pensionär ger den på olika sätt besvikne eller missnöjde helt i onödan.

lördag, mars 27, 2010

Högerns största dilemma?

Republikanerna är på frammarsch i takt med att prinsessbröllopet nalkas. Diskussionen om monarkins vara eller inte vara har definitivt fått en injektion av vad som tima skall. Det finns ledarskribenter som måste bekänna färg, och lite märkligt är det att en del av dem har så svårt att komma med rationella argument i sammanhanget.

Liberalkonservativa brukar av tradition ha lätt för att hänvisa till Grundlagen när de vill sätta stopp för politisk klåfingrighet och socialistiskt maktmissbruk. Men när det heter att monarkin ska försvaras då sker referensen till "statsskicket". Som känt är kallas vårt för konstitutionell monarki med anledning av att det finns en grundlag som upprätthåller arvsmonarkin, successionsordningen. Debatten borde dock handla om denna överhuvudtaget kan kallas upplyst. Att jämföra ätten Bernadottes rätt till arv av statliga tjänster med hur pacifister kan ställa sig till försvaret eller anarkister till att vi har en riksdag är rätt så långsökt PJ Anders Linder. Nu hamnade du i knät på Edmund Burke.

onsdag, mars 24, 2010

Tröttsam symbolpolitik

Några borgerliga riksdagsledamöter har deklarerat att de tänker rösta emot regeringens energiproposition senare i vår. Det går att tycka att kärnkraftsfrågan borde vara utagerad vid det här laget, men uppenbarligen finns det kvar tendenser till motstånd till energikällan som förmår splittra borgerligheten. Och visst är det bra att denna folkvilja ventileras.

Mera tröttsamt är det att ständigt påminnas om den symbolpolitiska aspekten av kärnkraften. Vid folkomröstningen 1980 segrade den linje som ville ha 12 reaktorer. Så småningom, bland annat efter protester från Danmark, stängdes Barsebäck 1 och 2. Det antal reaktorer som Sverige ska ha idag är således 10 stycken.

Den mängd el som går att krama ur varje verk är dock en helt annan än i början av 1980-talet. Och om man skulle besluta sig för stoppa in helt ny teknik i dem idag och börja använda den i morgon lär det ska gå att få ur dubbelt så stor effekt ur varje anläggning i förhållande till för 30 år sedan. Så det där med 10 reaktorer ter sig därför mera som kulisser.

Nationalekonomen Marian Radetzki, en man som inte gjort sig bemärkt för underdrifter i sina beräkningar, har varit inne på att felöverväganden inom svensk energipolitik kostat 100 miljarder. Även om det inte behöver vara så mycket så handlar det sannolikt om gigantiska summor. Och då tänker jag inte bara på vad fixeringen vid reaktorantalet har ställt till med, utan också på tydligt anti-intellektuella beslut som den så kallade tankeförbudsparagrafen. Så länge det finns företrädare för regering eller opposition som uttalar sig tvärsäkert i kärnkraftsfrågan är jag rädd för att miljardrullningen på kostnadssidan inom energiområdet kommer att fortsätta.

måndag, mars 22, 2010

Indoktrineringen i Sverige

Det stöd miljöpartiet för närvarande åtnjuter från medialt håll liknar alltmer styrningen i den förefintliga statunderstödda televisionen och informationen i det gamla östblocket. Att vi nästan kommit dithän i fallet MP beror sannolikt på den mångåriga drillningen i skolorna i namn av miljökunskap. Tankarna går till Göran Palms klassiker.

Maria Wetterstrand hyllas som den möjliga rödgröna statsministerkandidaten av mediaindoktrinörerna trots att så mycket som tio procent i valet inte förmår rubba Sahlins självklara kandidatur. Finns en ickedoktrinär press och television i Sverige? Säkert. Men hur blev public service så här?

söndag, mars 14, 2010

Minnesprogram utan framtidskoppling

Förra veckan visades i en av Public Service-kanalerna ett program om vattenrallarsamhället Messaure. En gång var jag på väg dit för att fiska, men någonting satte stopp för utflykten som hade att göra med fångstmöjligheterna. Så här i efterhand kan jag tycka det var konstigt av vår lärare att alls planera en resa dit. För vad kan man få för fisk på ett ställe där laxen inte kan passera ett antal kraftstationer? I alla fall ville nu programmakarna skildra livet som det var när Lule älv byggdes ut. De som fortfarande var kvar i livet efter den intensiva verksamheten där fick berätta om hur livet gestaltade sig.

Vad som helt saknades var en sammanfattning eller ihopknytning av säcken efter det sagda. Är det något ganska typiskt på avsides, knappast alls befolkade orter, att arbetskraft pytsas in för att delta i produktion för att sedan hämtas hem när det hela är över? Eller är de jobb som erbjuds arbetskraften på orten bara ett avbrott i bidragsperioden? Lite som blivit fallet i östra Tyskland i det sistnämnda fallet.

Snart är minnet av Messaure bortglömt eftersom det inte gjorde något avtryck i historieskildrarnas version av rallarsamhället. Lite som det brukar bli när Norrland behandlas i det berättande formatet på olika sätt.

måndag, mars 08, 2010

Vad är problemet Rothstein?

90-talsdebattören Bo Rothstein utsåg för en vecka sedan Carl Bildt till kandidat till posten som lämplig hanterare av SD på grund av dennes förmåga att förlöjliga och ironisera över motståndaren.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad det skulle komma ut för positivt ur detta, något även andra reflekterat över. Möjligen rör problemet kanske mer arbetssituationen vid det nordskånska lärosäte Rothstein är verksam vid. Annat underhållande i liknande väg från denna professor har framförts i form av förslag att ersätta demokratiska val med lotterier.

Det är lite av en gåta hur någon som gjorts bort så fullständigt av Mattias Svensson och hans kommentatorer kan fortsätta att verka i offentligheten. Lika märkligt är det för övrigt också att inte fler reagerat på någon som i åratal använts sig av ett angreppssätt som kan kallas patriarkalt. För vari består egentligen det hedervärda i att mestadels ge sig på yngre och kvinnor?

torsdag, mars 04, 2010

Centerns grandiosa vindkraftsplaner

I tisdags drog Maud Olofsson upp riktlinjerna för hur hennes parti avser använda det utrymme för utbyggnad av förnybar el som centern fick i samband med Alliansregeringens energiuppgörelse. Och idag kom det första konkreta beslutet på vad man avser göra.

Som även tidigare noterats här på bloggen kommer en enorm vindkraftspark att uppföras i Markbygden i Piteå kommun. I en region där medel- eller småskalighet sällan applåderas är stämningen förstås lyrisk. Men borde centern också vara det?

När centern på 70-talets bars fram till positionen som det ledande borgerliga partiet var det med hjälp av den rörelse i samhället som kallades gröna vågen. Småskalighet ställdes mot storsamhället, ett ideologiskt ställningstagande som kom till pass i partiets kärnkraftskritik i samband med valet 1976 som ledde till regeringsmakten.

Dessa decentraliseringsidéer var totalt frånvarande idag när miljöministern gav grönt ljus åt piteprojektet. På något sätt är det som om hans parti med detta glömt bort hur småsamhället ska överleva utan att hänvisas till politikens grandiosa planer. Vore det inte en rimligare lösning att placera 1-2 mindre vindkraftverk i varje svensk by istället för en svulstig anläggning, vars övergripande syfte är att bräcka uttaget i Luleälven, eftersom pitebornas egen vattenådra inte får byggas ut?

måndag, mars 01, 2010

En sväng över Europa

Det finns de som menar att högern i Sverige vägleds av en konservatism som saknar djup. Efter en liten boklig utflykt utanför den skandinaviska halvön tror sig kulturkritikern Erik Wallrup ha receptet mot denna sjuka.

Wallrup har tidigare vet jag forskat i musikvetenskap, och de som angriper filosofiska problem utifrån musikaliska perspektiv brukar gör det lite från ovan. Det var under allt annat än särskilt lyckade skribenten Peter Lutherssons redaktörskap på SvD Kultur som jag först kom i kontakt med Wallrups arbetssätt.

Om kulturkonservatörerna tror sig kunna mota kulturradikalerna genom att dra till med Europa von oben tror jag de kommer att misslyckas med sitt uppdrag. För övrigt undrar jag om inte tidskriften Axess och TV är en ganska bra banérförare för ett samtal utifrån konservativa utgångspunkter. Synd bara att jag blir så stel i kroppen efter att ha tagit del av deras argument.