torsdag, februari 26, 2009

Underhuggaren Stefan Tornberg

Läste idag riksdagsledamot Stefan Tornbergs reaktion på sin partikollega Börje Hörnlunds utbrott på DN Debatt. Han företräder en helt underdånig attityd gentemot sitt parti till skillnad från Hörnlund. Kanske ligger häri skillnaden mellan en norrbottning och en västerbottning. Medan "norrbottningen" Stefan Tornberg går maktens ärenden utan att ens överväga de intressen och åsikter som finns inom hans egen valkrets, så går västerbottningen Börje Hörnlund till attack mot vad han anser har blivit en omvänt Robin Hood-system.

Jag har länge noterat hur denne centerriksdagsman med rötter kring Torne älvdal i artiklar och på annat vis agerat som en slags statskyrkopräst som talar till menigheten istället för med den. Så brukar det gå till om inte humöret slår helt bakut. På liknande sätt agerar även Norrbottensvalkretsens andra borgerliga ledamot i parlamentet, Krister Hammarbergh, om än inte på ett så servilt sätt som Tornberg.

Det kanske skulle behövas fullt lag på allianssidan, med ledamöter även från folkpartiet och kristdemokraterna. Folkpartiets kandidat till nästa års val kommer att bli Jens Sundström, rätt ung men redan veteran i politiken. Dessutom ingående i den politiska adeln som son till före detta oppositionspolitikern i Luleå kommun, Ylva Strutz. Det finns lite som talar för att denne broiler skulle kunna ge röst åt den representation i riksdagen från Norrbotten som förefaller mer eller mindre, stendöd, undantaget kanske Siv Holma eller Peter Eriksson.

tisdag, februari 24, 2009

Kommer Victoria alls att tillträda?

Idag var det en glädjens dag för landets alla rojalister. För en moderat republikan som mig själv kanske ändå också uppåt när uppståndelsen lagt sig kring Victoria och Daniels förlovning. Ty det står klart att det är en helt annan sorts regent som kommer att tillträda sig, om Victoria alls kommer att bli drottning, än Carl XVI Gustaf.

För det var ju så att tanken med den nya regeringsformen var att göra kungen till en såpass obetydlig figur att det skulle bli löjligt att ha honom kvar. Nu blev det inte så efter som vår nuvarande statschefs företrädare dog dagen innan valet och den nya riksdagens öppnande, varför kungen kunde tillträda enligt den gamla regeringsformens bestämmelser. Därför fick den svenska monarkin respit ännu en regenttid.

Frågan är nu om Victoria kan bli drottning enligt den nya avmystifierade procedur där hon kommer att vara renons på makt från första början. Och kan förresten ett ämbete ärvas när det som det verkar inte längre kommer att rättfärdigas i vidskepelse? Tidigare har jag föreslagit kungen att avgå och som landets populäraste person låta sig utses till riksföreståndare.

Ska monarkin överleva ännu en tid i Sverige måste det nog till grepp av dylikt slag. Victoria är sannolikt också en populär person och kan kanske väljas till drottning när pappa med ålderns rätt vill gå pension. Dessutom hade vi ju ungefär de första femhundra åren av den svenska monarkins historia faktiskt valkungadöme.

söndag, februari 22, 2009

Fem matroser i VM-flottan

Från officiellt håll förnekas det fortfarande att två lokaltidningar i Norrbotten ska fusioneras. Man har ändå sett sig tvungen att slå ihop vissa redaktionella verksamheter, dock ännu inte sporten.

Under det pågående skid-VM i Tjeckien befinner sig för närvarande inte mindre än sammanlagt fem medarbetare från den ännu inte sammanslagna tidningen på plats. Detta är givetvis två-tre för mycket. Och ifråga om de utsända från den ena tidningen så är det lätt av innehållet i det som rapporteras från tävlingsplatsen att döma att börja fråga sig om det inte roas med en hel del annat än skidåkning.

De som eventuellt inte håller med mig kanske påstår att det ägnas ännu mycket mera trycksvärta åt hockeyn. Om detta kan jag bara hålla med.

torsdag, februari 19, 2009

Förmodligen ett ointressant faktum för feminister

Idag har det rapporterats om arbetslöshetsstatistiken ur ett genusperspektiv. Och ett inte tidigare obekant mönster träder fram: när konjunkturen går ned är det främst män som drabbas och blir uppsagda.

Skälet är förstås att männen är överrepresenterade i den konkurrensutsatta sektorn. I goda tider pratar inte minst feminister om lönenivån i den kontra kvinnolöner oftast intjänta i den offentliga sektorn. Än har ingen Schyman, Stark eller Lundby-Wedin konfronterats med detta faktum. Skulle någon av dem avtvingas en åsikt i ämnet misstänker att det kommer att komma ett högst intetsägande svar.

Detta om något borde vara ett intressant debattämne som torde smula sönder feminismens retorik om kvinnan som offer och i underläge, för vilka är det nu som får se ett kraftigt tapp i sin löneutveckling?

Den empiriskt upplagda lönestatistik som används i syfte att belägga eftersläpande löner för kvinnor är för övrigt missvisande eftersom den inte tar hänsyn till de som inte ens går på a-kassa. Jag har inte sett någon statistik för könsfördelningen i gruppen sjukskrivna eller med sjukersättning, men jag misstänker att en gammal sanning lär komma till användning för att beskriva förhållandet dessa siffror uttrycker: många män i toppen men i botten också.

onsdag, februari 18, 2009

När Maud skällde på Arbetsförmedlingen

Att det kan låta annorlunda i regeringsställning än i opposition är känt. Frågan är dock om inte vår näringsminister behärskar denna praktik till fulländning. Innan Maud Olofsson klev in som chef på näringsdepartementet hade hon bland annat slagit ned på Arbetsförmedlingens verksamhet med motiveringen att varje anställd bara förmedlar ett jobb per år.

Slagkraftigt och sant. Men i dessa varseltider, vad har hon att komma med? Jo, bland annat mer "resurser" till AMS. FoU och nystartsföretagande får också en del av kakan, men om detta kloka förslag från två Linköpingsforskare har jag intet hört från regeringens sida. Snälla redaktionen på Ny Teknik, skicka ett ex av tidningen till näringsministern.

tisdag, februari 17, 2009

Falska idealister driver på i piratmålet

Målet mot The Pirate Bay har dragit igång. Inte för att jag känner till så mycket om de åtalades bakgrund, men det hela doftar lång väg av till idealism utklädd medelklassysselsättning, kanske därtill kryddat med en hel del omognad.

Klart att de fyra grabbarna också tjänat pengar på verksamheten. Frågan är om de alls är så särskilt intresserade av film och musik, vars rätt att fritt ta del av de försvarar. Det tål att fundera över om det alls finns ett genuint intresse för dessa kulturformer, när det finns debattörer som fascineras av det faktum att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att vara så att vem som helst kan ha all musik som någonsin gjorts hemma. Frågan som infinner sig mot denna bakgrund är när man ska ha tid att lyssna på all musik och film, och framför allt välja i samlingen?

Någonstans i detta där upphovsrätten står i centrum kommer kreativiteten bort. För vad är det för originellt med att till slut bara ha fullständig tillgång och sätta ihop nytt av detta hemma framför skärmen? Ligger inte mycket av kreativitetens kärna i mötet med andra genom någon sorts marknad och de regler och konventioner som gäller på denna? Minns förresten att även sjörövarna var ett slags entreprenörer.

måndag, februari 16, 2009

Ersätt honom med Ann Heberlein

Kerstin Thorvalls problem med nerverna har ibland varit något av en riksangelägenhet. Jag har inte läst någon av hennes böcker, men de som gjort det talar om att det nästan blir för mycket.

En som måhända skriver i Kerstin Thorvalls efterföljd är Ann Heberlein. Hennes manodepressivitet är numera allmän kunskap hos svenska folket. Jag hör emellertid till de som ställer sig skeptiska till psykiatriska diagnoser av skilda slag. Vem är förresten inte lite rastlös ibland och känner ett behov att få något gjort när det är ojämnt med arbete?

Därför undrar jag om inte lösningen på Ann Heberleins problem, eller i alla fall en del av dem, skulle vara om hon fick syssla med med lite mer utomakademisk verksamhet. Hennes liberala idéer om individuellt ansvar och skuld behöver bättre uppbackning och kanske skulle värderas högre i ett mera praktiskt sammanhang än vid Lunds universitet. Varför inte ersätta den här killen med Ann Heberlein?

fredag, februari 13, 2009

Kristi brud och de kvinnliga akademikerna

Igår var det debatt i TV om Knutby-fallet som fortfarande engagerar och upprör. Anledningen till att det togs upp igen var emellertid inte att det kommit fram något nytt i ärendet, utan att två kvinnliga akademiker bedrivit något som visst ska kallas forskning kring det hela.

Mot dessa ställdes Åsa Waldau, även kallad Kristi brud. Waldau hade inte mycket till övers för Eva Lundgren och Rigmor Robért som placerades långt från varandra i studion (vad tyckte de om varandra förresten?) även om hon inte kunde läggas till last de uttalanden som programledaren Janne Josefsson försökte pådyvla henne.

Om sociologiprofessorn och läkaren som menade sig stå för någon högre form av sanning i Knutby-affären har det också sagts en del . Eva Lundgren var ju exempelvis rätt illa ute när Uppsala universitet utredde hennes forskningsmetoder. En granskning som dessvärre inte ledde till någonting på grund av den harige statsvetarprofessorn Jörgen Hermanssons oförmåga att ha en bestämd åsikt i en delikat fråga. Rigmor Robérts självständighet har därtill ifrågasatts av ledande företrädare inom pingströrelsen.

Säga vad man vill om Åsa Waldaus religiositet, men hon håller i varje fall till på den plan hon spelar, dvs. sin tro. Det gör inte Lundgren/Robert vars synpunkter i ämnet mera är ett hopkok av vetenskap, maktutövning och faktiskt en hel del vidskepelse.

Var det förresten någon som funderade kring den fängslade pastorns norska bakgrund när han eller hon lyssnade på Eva Lundgren? Det gjorde då i alla fall jag.

torsdag, februari 12, 2009

Kulturutredning klar 1

Med den i dag framlagda kulturutredningen kommer av allt att döma den officiella inriktning av kulturpolitiken som lanserades i mitten av 70-talet att ändras, den någon debattör menade tog formen av en helig skrift för kulturarbetarna.

I övrigt är det väl mest en förvaltningsutredning. Att entreprenörskapet betonas är mest en kodifiering av rådande förhållanden, var ju just detta Niklas Rådström redogjorde så bra för tidigare i en DN-artikel. Vidare kommentarer i ämnet lär följa...

söndag, februari 08, 2009

Centern och storstadsliberalerna

Maud Olofsson hyllades väl inte som en hjälte precis vid partiets kommundagar i Visby. Andra tongångar var det minsann när Olof Johansson kom till stämman 1994 efter att ha avgått i protest mot Öresundsbron.

Någon större opposition mot kärnkraftsbeslutet var det dock inte fråga om. Partiet som helhet verkar ha övergett sitt tidigare motstånd i frågan. Det finns emellertid ett annat sätt att se på partiledningens nya hållning.

Maud talade i Visby snarare till partikamraterna än med dem. Tidigare har hon dunkat in budskapet att centern är ett liberalt parti. Må så vara. Men många av partiets väljare ute i landet har röstat på ett antimodernt budskap, inte ett liberalt.

Rätt ofta känns det därför ganska konstigt att läsa storstadsliberalers åsikter om vad de vill att centern ska vara istället för vad de egentligen är. Jag är inte så säker på att Maud Olofsson var så framgångsrik i sin kommenderande roll i kärnkraftsfrågan.

lördag, februari 07, 2009

Har du sagt A får du säga B Lena Olofsson

Sedan en tid är det möjligt att kommentera artiklar i lokaltidningarna på orten där jag bor. Dock inte fortfarande de på kultursidan i den där blaskan som bytte format i veckan.

Lena Olofsson, stf ansvarig utgivare på den andra ortstidningen, skriver idag om denna möjlighet att ha synpunkter på ämnet i artiklar och tidningens policy för granskning av dessa.

Efter att ha läst rätt mycket artikelkommentarer kan jag bara konstatera att det framträder en klar tendens hos dessa tidningars sätt att refusera inlägg. När debatten blir för jobbig att ta blåser helt enkelt webmaster av denna. Vidare åsikter tas för icket önskvärda.

Om det rör sig om bra skribenter menar jag behövs ingen granskningsfunktion. Som det nu är skriver dessa skribenter så amatörmässigt att de tappar greppet om debattråden, med påföljden att många ämnen slutar i ingenting och frågorna inte kommer framåt.

Ytterst beror detta på att journalisterna i Norrbotten är rädda om jobbet och inte har en öppen attityd till de som läser deras artiklar. Med andra ord: ska man ha en kommentatorsfunktion är det fullt ut som gäller och inte sätta stopp när behärskningen tryter. Har du sagt A Lena Olofsson får du säga B.

torsdag, februari 05, 2009

Kompromiss om kärnkraften

Idag när det blev klart att regeringen avser överge ytterligare ett hinder för att utveckla kärnkraften var det inte lika äkta glädje hos Maud Olofsson som förra veckan då hennes parti fick igenom sitt krav på ett mer federalt organiserat Sverige. Det ligger nära till hands att dagens uppgörelse var priset centern fick betala för vinsten i regionfrågan.

Nu ska det trots allt satsas mycket på förnybar energi i alla fall plus också effektivare energianvändning och minskning av utsläpp av klimatgaser på sikt. Största nyinvesteringarna ska ske på vindkraftens område, vilket knappast kom som någon överraskning eftersom den tidigare skeptiska inställningen i vårt land till denna form av elproduktion för varje dag som går ändras i allt positivare riktning.

Frånsett vad oppositionen tycker, var det här egentligen en speciellt kontroversiell uppgörelse?

onsdag, februari 04, 2009

Gammal skåpmat

Arbetsförmedlingen tar nya grepp för att hjälpa sina vårdtagare. Nu heter det, med ett språkbruk hämtat från lagidrotten, att arbetslösa ska "coachas" fram till jobb. Coachen ska ha upp till 20 spelare, jag menar arbetssökande. Denne eller denna ska "upphandlas" och få 9000 kr för tre månaders jobb per arbetssökande. En bonus utgår om en adept får jobb "motsvarande sitt arbetsutbud".

Visst är det bra att det prövas nya vägar men nog har vi hört det här förr. Och det här med att "få jobb" brukar vara ett ganska tänjbart begrepp på denna myndighet. Nej, säg som är: det arbetsförmedlingen kan åstadkomma är i stort sätt inget annat än i bästa fall konstgjord andning. Själv betackar jag mig helst för deras tjänster eftersom själv är bäste dräng förutsatt att man är frisk och kan jobba.

måndag, februari 02, 2009

Chefens freudianska felsägning

Idag var det premiär för Norrbottens-Kuriren i nytt format, något vi tidningsbud märkte av på så vis att det numera rent fysiskt är svårt att skilja den från NSD. Innehållsmässigt skiljer sig dock tidningarna än så länge åt.

Lennart Håkansson, NSD:s förre chef som inte ville diskutera borgerlig offentlighet med mig, gjorde i samband med sin avgång sig skyldig till en freudiansk felsägning när han hävdade att fusionen mellan konkurrentblaskan och hans egen tidning är viktig för framtiden. Eller har jag missat något? Finns det personer i ledande ställning som vågar gå emot den offentliga lögn som säger att det även framgent ska finnas två stora dagstidningar i Norrbotten?

Mitt tips sedan länge att det kommer att finnas en stor tidning med två ledarsidor i regionen i framtiden i pappersformat. Ett annat miljövänligare alternativ vore tre-fyra mindre tidningar till vid sidan om denna. Den grundläggande frågeställningen är förstås ändå om papperstidningen har någon framtid överhuvudtaget liksom tidningsbudsyrket.

söndag, februari 01, 2009

Minoriteter i kommunal arrest

Minister Nyamko Sabuni meddelade nyligen att förvaltningsområdet, som det heter, för det samiska språket ska utökas med Arvidsjaurs kommun. Det innebär att ytterligare en till det antal kommuner längs fjällkedjan ned till Älvdalens kommun måste ta till vara den rätt samer har att använda samiska i kontakterna med myndigheter. Liknande rättigheter finns också för de som vill använda meänkieli och finska i myndighetskontakterna.

Jag ställer mig frågande till varför regeringen på detta vis plockar ut kommuner som förvaltningsområden för minoritetsspråken, eftersom det ju låser fast dessa på speciella orter, förutsatt att enskilda i minoritetsgrupperna vill ta tillvara sina språkliga rättigheter i hela landet.

Arrangemanget skvallrar än en gång om att den lag som antogs för snart tio år sedan och som innebar att Sverige erkände fem historiska nationella minoriteter kanske inte är så lyckad. Utöver ovanstående kommunarresteringar torde det vara rätt krångligt att skaffa fram personal som vid behov måste kunna behärska det språk som efterfrågas.Till detta kommer problemet med andra minoritetsgrupper som också med tiden vill bli erkända. Arabiskan, för att ta ett exempel, talas väl av rätt många i landet nu. Och den är till skillnad från meänkieli definitivt ett språk, eftersom tornedalsfinskan av inte så få anses vara dialekt omgjord till språk så sent som på 1980-talet mest som hämnd för oförätter i det förgångna.