måndag, juni 27, 2016

Vad gott kan komma ut av Brexit

Det råder för närvarande någon form av globalt undantagstillstånd efter att britterna i folkomröstning fattat beslut om nej till att fortsätta vara medlemmar i EU. I alla fall bland de "liberaler" som sett Europaprojektet som den ultimata lösningen på de avarter nationalism kan medföra.

Jag  har gått från att vara EU-vänlig till EU-skeptiker eftersom jag alltmer kommit att se på det hela som en klubb exklusiv för politiker, inget för folket. Men jag röstade faktiskt nej 1994 eftersom jag inte tyckte tillräckligt många av mina frågor inför omröstningen gick att besvara då.

Det jag kan se som positivt med britternas utträde (fler länder lär följa efter) är att det kan leda till ett omtag för politiska processer där vanliga medborgare är inbjudna. Mindre av gladiatorkamp, mera av folkrörelse och medborgarinflytande.

Inför folkomröstningen 1994 var debatten starkt färgad av den svenska finanskrisen. Beslut som fattas under press blir sällan bra på sikt. Sannolikt gick Sverige med eftersom "alla andra" gjorde det också, eller åtminstone tyckte en majoritet av väljarna det.

Förre S-statsministern Ingvar Carlsson uttryckte nära inpå omröstningen stöd för EFTA-samarbetet där bland annat Storbritannien ingick. Kanske är det läge för att skaka liv i detta nu. Jag ser inget negativt i att också Sverige lämnar om flera andra f d EFTA-länder också gör det. Låt mandarinerna i EU fortsätta sin verksamhet i en byråkrati som antar bysantinska proportioner men blanda inte in Sverige.

måndag, juni 06, 2016

Vad Miljöpartiets "kris" egentligen handlar om

För tillfället verkar ordningen återställd i Miljöpartiet, om det var vad som eftersträvades. Ett av rören fick gå som vice statsminister och miljöminister efter att bostadsministern tidigare fått lämna sitt uppdrag. Frågan är om de som drog igång drevet nöjer sig med detta.

Åsa Romson fick nämligen den mäktigaste av lobbygrupp (på den internationellt-globala nivån) emot sig när hon först jämförde kapsejsade båtar på Medelhavet med flyktingar med nationalsocialismens illdåd. När hon sedan råkade säga (även förmodligen detta av obetänksamhet) att Auschwitz ligger i Tyskland, så var hennes öde beseglat. Tillsammans med Mehmet Kaplans jämförelse mellan Israels behandling av palestinier och hur tyskarna behandlade judar på 1930- och 40-talet, syntes den miljöpartistiska ideologin färdig för tippen.

En hel del representanter för politisk islam tycks ha fått fotfäste i partiet, vilket inte alls uppskattas på en del håll. De politiker i partiet som gjort påstådda snedtramp på området andra världskrigshistoria eller satsat på fel häst i Palestinakonflikten hudflängs i debatten. Senast läste jag om någon historiefadäs nye bostadsministern Peter Eriksson påstås ha gjort sig skyldig till.

Förintelseideologin skär genom alla riksdagspartier, utom kanske just Miljöpartiet. Det är tråkigt att det inte finns mer utrymme för öppen debatt i ett ämne som mera verkar tillverkat för underhållningsindustrins syfte än de som vill veta mer om historia.