tisdag, november 27, 2007

Ska kultur utveckla eller bekräfta?

Förre succéförfattaren Mikael Niemi slår ett slag för den regionala kulturella identiteten på NSD:s kultursida. Trots att det blir mer och mer svårt att hävda att det skulle finnas något specifikt "norrbottniskt", så fullföljer Niemi en tradition som mera går ut på att ta i så man nästan spricker och förneka ens mera genuina bakgrund. I artikeln talas visserligen om "hopkok" av olika bygder i Norrbotten. Men att mera konkret tala om vad det innebär att vara kalixdaling, tornedaling, malmfältsbo, pitedaling, luledaling eller same verkar inte bekomma Niemi. Det är synd eftersom bygden sannolikt betyder mer för de som bor inom regionen.

Detta leder oss över på frågan om kultur ska bekräfta eller utveckla. Regioninstitutionen framför andra, Norrbottensteatern, har mer eller mindre börjat gå mot sotdöden. Länge gick det bra med uppsättningar av dramatiker med vänsterbakgrund och anti-Stockholmsetablissemangsattityden. Vi kan det nu. Socialismen är död och kulturlivet i huvudstaden varken lika främmande eller bättre än allt annat numera. Förutsättningarna för att utvecklas på egen hand utan någon särskild regionteater är bättre än någonsin idag.

Vill Niemi och andra fortsätta och hävda att det existerar en norrbottnisk identitet så inte mig emot. Trots allt är det ju en födkrok att ägna sig åt dylikt. Mycket intressantare vore emellertid om fokus kunde sättas på kommunernas specialisering på kulturområdet. I annat fall blir identiteten hos många i nordligaste Sverige inte mycket mer än redan ingrodda föreställningar om hur folk är där.

lördag, november 24, 2007

Danskt och franskt

I Danmark har det nyligen hållits val till folketinget, och snart är det dags för folkomröstning om euron som man förhandlade bort i samband Maastrichtavtalet som underkändes av väljarna. Det danska, och för all del även det brittiska, förhållningssättet till EU borde ha lett till efterföljd i Sverige som ju också sade nej till euron. Dock efter att först ha sagt ja i omröstningen om EU på 90-talet där euron ingick i det som det röstades om. Med andra ord, det är inte som en del tycks hävda, att den danska självständigheten är illusorisk och den svenska förhandlingsbar. Den svenska hållningen antar snarare vingelpetterns kännemärken medan Danmark ifråga om euron har intagit en mera konsekvent linje.

Efter president Sarkozys hårdare tag mot glassiga statliga pensionsavtal har det återigen rått revolutionsstämning i Frankrike. Hörde jag verkligen rätt? I pension vid femtio års ålder? Då har ju folk knappt fått läsglasögon. Sverige med sin delvis oreformerade offentliga sektor ter sig i sammanhanget nyss förnyad. Den franske premiärministern har varit i Sverige för att lära av vad vi åstadkommit här. Sådant är positivt att höra, inte minst mot bakgrund av att Sverige genom århundradena gått i franska fotspår vad beträffar politisk utveckling. Nu går våra idéer på export.

onsdag, november 21, 2007

Kärnkraftsutbyggnad åter aktuell

I takt med att isar och glaciärer verkar smälta hastigt har åter kärnkraftens roll som energikälla aktualiserats. Redan idag är det ju så att den tillsammans med vattenkraften står för nästan all elproduktion i landet. Den skulle således kunna ha större betydelse på energiområdet som ersättning för koldioxiddrivande olja, kol och gas såväl internationellt som nationellt.

Det parti som för närvarande lägger hinder ivägen för en ny energiuppgörelse inom regeringen är centern, som visserligen sagt ja till kraftkällan men nej till mera utbyggnad. Jag skrev 1995 en uppsats om kärnkraften som lösning på ett numera pragmatiskt problem, växthuseffekten som den hade börjat kallas då, långt bortom högstämda tal och ideologier. På seminariet satt två pitepiltar och ömsom skällde, ömsom knackade i varandra. I sin gemensamma ilska över att få träffa på någon inom pendelavstånd från brolyset som inte tyckte som de gjorde hemma, lade den ena moraliska aspekter på mitt resonemang, medan den andra inte kunde acceptera någon som stack ut.

Framtiden visade emellertid att jag fick rätt. Idag är vi långt från 70-talets vanföreställningar om att en härdsmälta kan gå genom hela jorden och medvetet infantiliserad information. Att använda sig av kärnkraft är idag inte farligare än att flyga. Det måste dock ställas hårda krav på säkerheten. Vilka länder som helst kan förmodligen inte ägna sig åt energiproduktion medels kärnklyvning. Avfallsfrågan är förvisso inte löst, men heller inte ett omöjligt projekt. De böcker i ämnet statsvetenskap om en av de största politiska frågorna någonsin i Sverige framstår idag som trötta parentetiska konstateranden undantaget möjligen Jörgen Westerståhl och Folke Johanssons framsynta inlägg i debatten. Dessa ska ha heder för detta, eftersom kärnkraftsfrågan förmodligen aldrig var riktigt politisk.

lördag, november 17, 2007

Det sjunkande skeppet

Från slutet av 80-talet finns en bild av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson i sällskap med Östtysklands näst siste president Erich Honecker. Framför soldatleden visade Honecker upp ett fullständigt obesvärat sätt, skrattande, medan Carlsson ser ut som om han bär hela världens bekymmer på sina axlar. Om det var situationen den svenske statsministern befann sig i, eller om det var problemen på hemmaplan i form av det interna bråket i hans eget parti benämnt Rosornas krig, som ska till som förklaring till Ingvar Carlssons min, förblir en gåta. Däremot var den svenske socialisten på besök i DDR medveten om vad som pågick. Det var inte Honecker.

I en fullständigt sanslöst självupptagen och navelskådande spalt i sin tidning, hävdar Norrbottens-Kurirens redaktionschef idag att priserna regnar över hans medarbetare. Först och främst är det kulturredaktören, som knappt uttryckt en åsikt utöver att förra kulturministern tillhör extremhögern, som hyllas. Hon har fått ett pris av något som heter Norrbottensakademien, en institution instiftad av misslyckade bankdirektören Björn Wahlström. Sedan räknas några andra pristagare upp utan att utmärkelserna definieras särskilt noga eller närmare. Inte heller någonting om var en del av de belönade journalisterna håller till nuförtiden, ty i tidningen syns de inte.

Nåja, det här med priser och utmärkelser ska vi väl inte ta för allvarligt. Dock däremot att stalinismen är på frammarsch i Norrbotten. Faktiskt går det att tala om en nystalinism för närvarande. Innehållet är utbytt men uttrycksformerna desamma. Och precis som Honecker förstår inte redaktionsledningen på Kuriren att de håller på att gräva sin egen grav med den lilla (inte stora) guldspade två reportrar hämtade hem i något tidningen skildrade som OS-vinster minst. Föremålet för deras reportage, Obol-Bo Johansson, gäckar dock fortfarande omgivningen. Och många är de som väntar på sina pengar medan de grävande journalisterna speglar sig själva i sina guldspadar.

Under tiden fortsätter också Verklighetens center i Voullerim sin verksamhet, till skada för många som bor där, nu sist riksbekanta trädgårdsmästaren Heide Krönlein som väljer att flytta från orten på grund av trakasserier. I en region där det värsta som kan ske är att sticka ut och ifrågasätta kunde denna sekt etablera sig, mitt framför de dimmiga ögonen på de lokala medieföreträdarna. Bedriften ifråga är sannerligen värd en guldkalkon. Och hittar någon journalist från riksmedia Bo Johansson under-cover någonstans i Norrbotten, ja då är fiaskot som det heter fullbordat. Ett ljus i mörkret är emellertid att de båda tidningarna i det län som förmodligen är under avveckling är på väg att gå ihop. Om denna får beteckningen politisk liberal, ja då finns det hopp för framtiden.

onsdag, november 14, 2007

Är utbildning rentav farlig?

Svenskans ledarblogg idag skriver Per Gudmundson om problemet med att de som väljer våldet som lösning på politiska frågor inte sällan har hög utbildning. Det förhåller ju sig nämligen så att rekryteringen av attentatsmän för olika ändamål inte alls särskilt ofta sker i Koranskolor. Istället är det rätt ofta folk med universitetsbakgrund som påtar sig dylika uppgifter.

Något jag kommer att tänka på i anslutning till detta, utan att för den skull försöka dra några paralleller i övrigt, är hur svenska studenter också kan förändras i kontakten med högre utbildning. Hur många är inte det av kvinnligt kön som "kommit ut" som feminister efter examen.

Givetvis vore det fel att påstå att högre utbildning per definition sätter griller i huvudet på en del. Men ändå: har inte institutionerna ett visst ansvar för vad de producerar i slutändan? Att fundera över vore kanske om vetenskapen alla gånger är så fristående från religionen.

lördag, november 10, 2007

Debatten som inte borde ha funnits

Göran Skytte fäster idag uppmärksamheten på uppståndelsen kring de som köpt "svarta tjänster". Han är inne på att det mera handlar om ett ensidigt påhopp på den ena aktören i uppgörelserna. Den som säljer tjänster går så att säga fri från mediedrevet.

Det här är lite märkligt, men så blir det när debatten nödvändigtvis måste målas i bjärta färger. The good guy against the evil. Ingenting om den som utför svartjobben, han eller hon är bara ett anonymt offer. Som Skytte mycket riktigt påpekar betalar denne ingen skatt medan köparen konsumerar av redan skattade pengar. Måltavlan borde vara svartjobbaren således.

Lagen om hushållsnära tjänster kan möjligen vrida fokus bort från denna diskussion. Nya jobb skapas åt de som förmodligen ändå inte blir särskilt rika men i alla fall övergår till att bli vitjobbare. Tänk om arbetarrörelsen i tid insett att serviceyrken kan vara en progressiv kraft att räkna med. Då hade den här debatten aldrig uppstått.

torsdag, november 08, 2007

Sociala företag

Var på en konferens om sociala företag. Att sådana kan bespara samhället såväl stora ekonomiska resurser som stort mänskligt lidande står helt klart.

Det finns några sådana i mitt närområde. Så gott som alla som kommit i kontakt med dem verkar har något positivt att säga. Ofta handlar det om personer som befunnit sig på absoluta botten på ett eller annat sätt.

Dessa får chansen att arbeta sig upp i företagskooperativets form på frivillig väg, vilket innebär att den egna växtkraften tilldelas en speciell roll. Tvångsvård i olika skepnader lyser med sin frånvaro, vilket kan förklara att jag inte såg några representanter för psykiatrin där. Däremot företrädare för RSMH och Schizofreniförbundet.

Det var också paneldebatt mellan företrädare för myndigheter, politik och organisationer. Inte för att det kom så mycket ut av denna, men intresset var det inget fel på. Som utomstående iakttagare måste jag ändå notera vilket glapp det är mellan idé och verklighet i de här sammanhangen. Det är med andra ord eldsjälarna som driver det hela framåt. Utan dem blir det nämligen ingenting av den sociala företagsamheten.

måndag, november 05, 2007

Planetstormar i inlandet

En författarinna bördig från Kiruna har haft viss framgång med en bok om sektlivet på hennes hemort som nu blivit film. Tillsammans med andra drottningar (det kan finnas flera) inom genren har Åsa Larsson etablerat sig som ledande inom deckarskrivandet. Att lägga märke till är dock att på den manliga sidan finns det också stjärnor inom gebitet, men de kallas av någon anledning aldrig för deckarkungar. Kanske kan det bara finnas en sådan, och då blir det svårt att välja bland Nesser, Mårtensson, Mankell med flera.

Jag ska inte uttala mig om Åsa Larssons eventuella förmåga på området mer än att deckargenren i sig är av det lättare slaget. Det är inte speciellt svårt att skriva deckare; behärskar man hantverket att skriva och kan arbeta efter ett koncept kommer det mesta av sig självt. Sedan är det ju så att de råder konkurrens på marknaden. Vem som helst kan inte blir deckardrottning.

Ändå måste jag dröja något vid det sommarprogram Åsa Larsson förestod tidigare. Tror nämligen att detta var mest anonyma och utspädda ifråga om tilltal och innehåll jag någonsin hört. Behöver väl inte tillägga att jag bara lyssnade tio minuter?

torsdag, november 01, 2007

Ett skrämmande dokument

SVT har i två avsnitt visat program om Vladimir Putins väg till makten. Länge har det varit känt om dennes förflutna som KGB-officer, desto mindre om hans förhållande till Jurij Andropov, den siste ledare som med kraft agerade som traditionell sovjetisk politiker.

Många minns nog bilderna från nyårsafton 1999 när Boris Jeltsin lämnade över makten till sin "lärpojk" Putin. Den nyckfulle men dock liberalt orienterade Jeltsin har i efterhand visat sig stå för en helt annan politik än efterträdaren.

Det förvånar då inte mig ett dugg att Ryssland nu begränsar OSSE:s observationsarbete i samband med valet till duman. Den unga och sköra ryska demokratin håller på att strypas av en ledning som mera påminner om den som förevar under tsar- eller sovjettiden.

Rätt skrämmande var att se vilken misär folket levde i endast ett kort avstånd utanför överdådet i Moskva och Sankt Petersburg. Iakttagelsen att situationen där liknade förhållandena på Dostojevskijs tid var helt korrekt.