Om vad som skrivs idag av SvD:s ledarredaktion angående Grundlagsutredningens arbete har jag ingenting att invända. Lite konstigt är det dock att inget sägs om valsystemet fastän det ingick i uppdraget för utredarna "en utvärdering och översyn av hela valsystemet". Det torde nämligen vara bra mycket mer intressant vad det blivit av denna än om gränsen i personvalet sänks några procentenheter.
Denna ordning med proportionell representation i de politiska församlingarna brukar främst kritiseras för att ta udden av ansvarsutkrävandet. Faktum är därtill av Sverige tillämpar ett av de mest proportionellt uformade valsystemen i hela världen. Det infördes för övrigt i början av 1900-talet i syfte att rädda dåvarande högern från undergång.
Det verkligt trista är att grundlagsutredarna inte verkar komma med något förslag om författningsdomstol. En sådan borde vara lika nödvändig i svensk politik som domaren i en fotbollsmatch. Även folkföreträdare måste ibland styras upp enligt regelboken, dvs. Grundlagen.
Hur kommer det sig egentligen att det är så svårt att tillämpa rättsregler på svenskt politiskt beslutsfattande? Har det att göra med den skräck inför naturrättsfilosofi som odlats från Geijers och Hägerströms dagar inte minst i Uppsala där jag minns från min studietid hur lärare med värdenihilistiska utgångspunkter hyllades som de främsta vetenskapsmännen.
Som det ser ut lär den svenska kompromisskultur som tar sig uttryck i blocköverskridande uppgörelser även i grundlagsfrågor medverka till en rätt tam översyn av regeringsformen. Detta sagt under förutsättning att kommittén inte kommer med några nyheter utöver det redan utläckta innan den 31 december då uppdraget ska vara slutfört.
