I landets nordligaste del fullföljs traditionen att bringa ljuset till resten av världen då årstiden är som mörkast. Inget är för litet för att bli stort och i dagarna manifesterar sig detta i "Nordens största forum för mänskliga rättigheter" i staden där jag bor.
En närmast ändlös räcka seminarier och bland annat Franklin D Roosevelts sonson som föredragshållare ska sätta Luleå på kartan som "Sveriges MR-region". Som så många gånger förr när det gäller stora projekt i Norrbotten finns det dock anledning att vara skeptisk.
Det här med mänskliga rättigheter som de formulerades i FN:s deklaration för sextio år sedan känns lite väl avlägsna särskilt när de ska föras fram från en ort i en region som väl mera gjort sig känd som rätt belastad av politiska experiment av diverse slag. Den argumenterat för att människan föds med vissa rättigheter har väl heller aldrig blivit särskilt framgångsrik i Sverige i allmänhet och Norrbotten i synnerhet.
Dessutom har FN:s rättighetsdeklaration ofta misstolkats till att betyda rätt till lite av varje i brist på dåligt intresse för tillämpningen av den i medlemsländerna. Den har blivit något av den svages vapen i kampen mot överheten, kanske rentav kontraproduktiv ja i alla fall med alldeles för mycket drag av gymnasialitet över sig.
