Idag kan jag nog notera att Norrländska Socialdemokratens tidningschef inte ville utveckla de argument han framförde i sin tidning gällande den del av presstödet som kallas distributionsstöd som svar på en fråga från mig och som jag ville replikera. Jag måste erkänna att jag hoppats på en fruktbar debatt om vari det miljömässiga ligger i att frakta runt tidningar i en region som motsvarar en yta närmare av Sverige från en ocentralt placerad ort samtidigt som bredbandsutbyggnaden når allt fler.
Jag hade också hoppats på ett mera principellt ställningstagande från Lennart Håkanssons sida ifråga om distributionsstödet, som, även om det inte rör sig om speciellt mycket pengar, ändå är tvivelaktigt i konkurrenssynpunkt. Nu kan jag endast konstatera att killen agerar enligt taktiken "går det så går det" och återigen att i Norrbotten får den höras mest som gapar högst i skogen.
Internet med sammanhängande utveckling av fiberteknik och telenät är sannolikt den största innovationen på informationsområdet sedan Gutenbergs tryckpress. Att då hålla fast vid papperstidningen som bärare av den "borgerliga offentlighet" som Jürgen Habermas såg som det idealiska forumet för kritisk diskussion, kan inte ses som annat än dödfött. Habermas varnade för en utveckling i det "senkapitalistiska samhället" där feodalsamhällets "representativa" offentlighet återuppstår, dvs. när makten talar till undersåtarna och bara förväntar sig applåder från dessa. Lennart Håkanssons svar till mig är exempel på representativ offentlighet.
I helgen har det varit öppet hus i de lokaler där de tidningar huserar som "inte alls" ska fusioneras. Ändå går utvecklingen på andra håll i landet just i den riktningen. Läsare av NK och NSD har kunnat notera att avisorna blivit alltmer "annonstunga". Samtidigt varnade Jonas Leijonhufvud igår i DN för att inte heller annonserna kan rädda papperstidningarna.
Den andre chefen i mediehuset på Robertsviksgatan verkar inte riktigt tro på vad han håller på med. Annat kan jag inte få det till av hans självgoda försvar för sin verksamhet i de krönikor han skriver. Norrbottens-Kuriren saknar för närvarande ledning, strategi och ideologi.
Att det är stora förändringar på gång på mediemarknaden i Norrbotten tror jag de flesta är medvetna om. Därför tjänar det inget till att låtsas som om inget hänt. Ingen är nämligen så blind som den som inte vill se.
