Riksdagen godkände igår Lissabonfördraget. Dokumentet har setts som en ompaketering av det tidigare förslag till konstitution för unionen som blev ett misslyckande genom att fransmän och holländare sade nej till den i folkomröstningar.
En del liberaler menar att vi nu sålt ut oss, något jag inte håller med om eftersom nationalism är en stark centrifugal kraft även i övernationella statsbildningar. Den nationella parlamenten, av vilka det svenska framträder särskilt, kommer med framgång att fortsätta obstruera eventuella försök att skapa ett Europas Förenta Stater.
Enligt Anthony D Smith är nationalism en företeelse vi inte kan göra oss fria från, bara mildra i den mån den har negativa konsekvenser. Lissabonfördraget innebär förvisso att unionen ska få president och utrikesminister och möjlighet att ingå internationella avtal. Men någon egentlig stat tror jag aldrig EU kommer att bli. Därtill är som sagt den nationella idén för stark.
