Ibland tar sig ambitionerna på små orter att placera sig på världskartan - kosta vad det kosta vill - rätt egendomliga uttryck. Som till exempel för en månad sedan då jag läste en artikel i lokaltidningen som satsade fullt ut på en helt otippad kandidat till nobelpriset i litteratur. Det hjälpte inte att redaktörskan själv på kulturavdelningen bara någon dag efter publiceringen och naturligtvis efter det att fransmannen le Clézio fått priset försökte undanskymma detta skott från höften som small högt men nästan ingen lade märke till.
Det är sant att en enda aldrig så obetydlig person idag kan utföra ting som påverkar resten av världen. I realiteten inträffar det dock sällan. Det är dessutom frapperande att det är inom vänstern där globaliseringshatet frodas som mest som detta arbetssätt utnyttjas mest frekvent. Ibland med åsyftat resultat, ibland inte. En lokal tidning i en mycket perifer del i ett perifert land som bara en gång om året står i centrum för omvärldens intresse kan knappast kora en nobelpristagare i förväg på ett sätt som skulle märkas i ett större sammanhang. Om det skulle lyckas skulle det ändå inte väcka mer uppmärksamhet än en hälsingegård i Sarek.
