Några representanter för sverigedemokraterna befinner sig för närvarande på turné i övre Norrland. I Umeå blev stämningen bland de så kallade motdemonstranterna hätsk. I Skellefteå, Piteå och Luleå gick det lugnare till. Förr i tiden var det politiska engagemanget i industristäder större, men så är vänstern idag allt mindre en inriktning för det arbetande folket.
Det är inte ens fel att två träter brukar det heta. Istället för att bemöta sd:s nattståndna idéer och ge dem delvis rätt så förs nu debatten på gatan mellan två ytterlighetsfraktioner. I det tomrum som sossarna lämnat öppet frodas diverse schatteringar ihopsatta av politiskt avslutade ideologier som knappast för samtalet framåt.
Värst är ändå den räddhågsna lokalpressen som inte vågar ta i frågan på allvar. Att kalla sd för rasister är bara kontraproduktivt och ökar förmodligen bara risken för att partiet tar ett mandat i valkretsen i nästa val. Störst skuld i sammanhanget har ändå alla avlönade lokalpolitiker som tiger som muren till och med när deras jobb hotas.
