För exakt ett år sedan gavs jag möjlighet att kritisera ett forskningsprojekt där jag självt något ofrivillig ingick. Det visade sig vara ett stort misstag att göra detta eftersom tidningen som publicerade det hela i tre steg valde att spela ut mig mot den forskning som bedrivits.
Det började med att en journalist med näringslivet som specialområde ringde upp mig och frågade om han fick publicera det jag redan skrivit i ett inlägg skickat till tidningens insändarredaktion. Vad som sedan skedde var att min kritik förvrängdes i en artikel som forskaren fick bemöta med argumentet att hon enligt egen utsago haft hög svarsfrekvens på sina intervjufrågor. Som slutkläm fick kvinnan ifråga köra över mig i en artikel inne i tidningen som vore hon en anställd där i namn av ett genmäle. Ingen möjlighet gavs mig att bemöta vad som hävdades i detta svar, vilket givetvis var syftet med detta ovanliga tilltag.
Vad som skedde var alltså:
1) Att min inledande kritik refuserades för att sedan,
2) förvrängas till ett lovligt byte för beskyllningar av akademiskt rövarsnack, samt slutligen
3) att min heder togs ifrån mig in det avslutande genmäle som föga troligt var författade av forskaren själv.
På olika sätt har jag försökt få upprättelse för detta, bland annat genom att peka på den politiska verksamhet forskaren varit inblandad i. Dessvärre har Norrbottens-Kuriren mer varit intresserad av den mystiska status forskaren innehar genom att hon också är läkare. Sådant som att någon ställer frågor om man får ont i halsen när man pratar, eller om man saltar maten före man äter den, eller varför överhuvudtaget en äldre kvinna söker upp yngre människor och inte jämnåriga som intervjuobjekt är inte någonting som intresserar dessa grävande reportrar.
Vad som spelat in i den här historien är förstås att jag uttalat mig om hur tidningen sköter sitt journalistiska uppdrag här på bloggen, men också hur det kan gå om någon sköter detta bättre en de som är satta eller i alla fall tror sig satta att hålla koll på vad som sker i de den närmaste omgivningen.
Det ska tilläggas att Norrbottens-Kuriren har väl aldrig varit känd som någon tidning som stått för de där lite djupare tankarna. En släkting till mig (som för övrigt fyller år idag) brukar säga att den utmärker sig som den mest rabiata i P 1:s tidningskrönika. Ideologiskt är den konservativ, vilket ställer till problem eftersom konservatismen är mera att likna vid en attityd än en ideologi. Jag kan därför inte annat än rekommendera de som önskar uttala sig via detta organ att göra det på andra sätt än mig eftersom kompetensen saknas (eller göms undan) och profileringen av innehållet är otydlig. I alla fall motiverar dylikt inte något presstöd.
