Mobbning är ett rätt töjbart uttryck. I värsta fall kan det användas av offret för att själv bli förövare. Skälet till detta tror jag är att mobba som handling inte faller under brottsbalken. Om mobbning blir olaglig tror jag uttryckets diffusa karaktär kommer att avta. Samtidigt är det ju så att vi i Sverige redan har mobbning inskriven i lagen som icke godtagbar verksamhet. Jag tänker då närmast på lagen om hets mot folkgrupp. I andra fall kan det vara svårt att identifiera gärningsmannen eller gärningsmännen i dylika ärenden just på grund av dålig precisering av begreppets innebörd.
Igår drog Norrbottens-Kurirens insändarredaktör upp riktlinjerna för vad som ska engagera länsbefolkningen under hösten. För detta ändamål valdes ett inlägg av läkaren Anders Mansten ut. Denne lokale bråkmakare har åtminstone själv utmålat sig som mobbad, ja till och med gjort politisk karriär av detta. Som yrkesman är han om man ska gå efter doktorsguiden inte så värst uppskattad. Någon ekonomisk nöd verkar det heller inte gå på honom av inkomstuppgifter att döma.
Helt klart är det så att Mansten har en konflikt med Norrbottens läns landsting som Kuriren med hjälp av honom vill sätta åt. Men Mansten har på andra ställen där han varit också hamnat i konflikter. Det är nog inte obefogat att tala om honom som en som lätt hamnar i bråk. I valet 2006 blev han trots vissas förhoppningar inte någon krysskung. Inte heller verkar turerna kring hans mellanhavanden med landstinget röna någon större uppmärksamhet utomläns.
Tillbaka till mobbningen. Handlar det om en offentlig myndighet som ger sig på enskilda eller grupper så det givetvis fråga om mobbning. Men hur är det när massmedier, av en del betitlade som fria, ger sig på enskilda? Om exempelvis en tidning med mindre kompetent personal använder sig av personer i privilegierad samhällsställning i syfte att definiera ut åsikter som gör att deras egen roll som regissörer av det offentliga samtalet hotas, är inte det också mobbning?
Som utbildad statsvetare reagerar jag ofta på personfixeringen inom den massmediala bevakningen av politiken såväl på riks- som lokal nivå. Att hänga upp sig på att landstingsrådet i Norrbotten på något sätt skulle vara orsaken till myndighetens problem är som att en läkare skulle behandla symptomen istället för orsakerna till sjukdomen. Tyvärr går det kanske inte att kräva mer av företrädarna för den lokala kråkvinkeljournalistiken. Under senare tid har jag dessvärre tyckt mig märka en förgrovning av språket i pressen häruppe. Igår ville till exempel NSD:s ledarskribent "hänga regeringen i deras eget rep" och idag hade Kuriren som förstasidespuff att Telia "kapar personal".
Inget nytt kanske för de som i likhet med mig själv varit hemifrån och fått höra andra förvånas över den tvärsäkerhet i diverse ting som kännetecknar "norrbottningen". Sist av allt vill jag som den konsult jag är ändå ge ett råd: ge Mansten en blogg istället så kanske han kan utvecklas istället för att odla offerrollen å egna och andras vägnar i all oändlighet.
