Det är rätt trångt i den politiska mitten för närvarande. Det har det varit sedan triangulering började tillämpas i Sverige av moderaterna för några år sedan. Efter Mona Sahlins tillträde som partiledare har socialdemokraterna också försökt göra inbrytningar i mittfältet, med mindre framgångar. Skälet till dessa misslyckanden är att moderaterna verkligen lyckats etablera sig där, bland annat genom att ta över traditionella socialdemokratiska kärnfrågor.
Som jag noterade häromdagen så kan en viss darrighet iakttas hos det parti som bestämmer på näringsdepartementet. Regelkrånglet ska minska men än så länge händer det lite på området. Det har tror jag sossarna har tagit fasta på när de lanserar en egen politik för att öka företagandet. Visserligen mindre inriktad på skattelättnader än regeringen tänkt sig, men samtidigt smidigare för de som vill ta steget från löntagare till att starta eget. Alla föds inte till företagare men alla kan bli det tycks strategin bakom s-förslagen vara.
Det talas mycket om hur krångligt det är att vara entreprenör i Sverige idag. Samtidigt är det ju också så att yrkeskategorin företagare kan vara ganska kverulant; inte sällan riktas gnället mot skatter och regler, men mindre mot de fördelar systemet ger dem. Men det är klart, mycket kan ändras till det bättre om entreprenörskapet kringgärdades av mindre byråkrati. Dessutom skulle det skapa konkurrens på mera lika villkor.
En brist i regeringspolitiken är således inte bara att det går trögt att utföra de omsnackade visionerna, utan också att den är alltför inriktad på de som redan är företagare. En konsekvens av detta kan bli att socialdemokraterna lyckas med en inbrytning i mitten genom att appelera till de som vill förverkliga sina idéer istället för att göra som föregående generationen gjort.
