Inför valet 2006 profilerade sig centern hårt som småföretagarnas parti och kanske också som det mest liberala partiet. Partiledarens tal om ivriga bävrar var något som fler tog till sig än motade bort. Mycket på grund av detta blev centern det parti som fick förestå näringsdepartementet efter valsegern för alliansen.
Efter det att regeringsuppdraget vidtog har det gått tyngre för centern. Det har talats om mera snack än verkstad från Maud Olofssons sida och några tidigare åtgärder i syfte att underlätta näringsverksamhet kapades från företagarhåll.
Det är något över Maud Olofsson som påminner om en av hennes företrädare, nämligen Torbjörn Fälldin. Också denne gick ut alldeles för hårt i en enda fråga före valet, vilket tog på honom såväl politiskt som psykiskt och fysiskt under de år han hade regeringsansvar. Fälldin blev i regeringsställning svagare än vad han egentligen var på grund av upphängningen på kärnkraften.
Nu på tisdag ska det komma enklare regler för företag, men såvitt jag kan se rör det inte om att lägga fram konkreta förslag. Istället handlar det om att ett "regelråd" ska granska förslag som myndigheter, departement och enskilda bidragit med. Det hela har något "fälldinskt" över sig, dvs. att vinna tid. Dessutom är regelrådet en konstitutionellt knepig konstruktion som Göran Pettersson (m) skriver på sin blogg.
Kan inte Maud Olofsson visa handlingskraft i småföretagarfrågorna ganska snart misstänker jag att hennes tid som politiker håller på att rinna ut. Hon kan visserligen få sitta kvar som minister och partiledare mandatperioden ut, men sedan är det slut om inget börjar hända snarast.
Det finns många exempel på statsråd som inte fått gjort så mycket i maktställning, men Maud Olofssons öde kan bli att hon på ett amatörmässigt sätt profilerade sig som småföretagarnas vän utan att kunna vara det. Jag befarar att hon inte kommer att klara av uppgiften på egen hand, utan måste få hjälp från finans- och/eller justitiedepartementet.
