När Bo Södersten fick en efterträdare som riksakademikerpatriarken omkring så där 1994, skedde det ungefär samtidigt som det svenska debattklimatet gick från att ha varit ansvarsorienterat till att bli offer- och gärningsmannaorienterat. Den här perioden sträckte sig ungefär tio år framåt i tiden. Av en händelse från genombrottet för Internet till bloggarnas intåg i landet.
Bo Rothstein, statsvetarprofessor, ondgör sig på Brännpunkt över de forskare som protesterar mot Forum för levande historias satsning på upplysning om kommunismens brott. Skälet är att dessa är inkonsekventa eftersom de inte hängt på hans polemik mot politiserad forskning.
Frågan är då om Rothstein själv utifrån sin upphöjda position som innehavare av "August Röhss professur i statsvetenskap" har någon som helst skuld i det hela. Det är lätt att inte tro att så är fallet. Jag är dock av en annan uppfattning efter att ha läst de böcker som förde honom fram till professuren. Till exempel Vad bör staten göra?, som på bästa Astrid Lindgren-vis framställer den svenska välfärdsmodellen som den bästa att leva i. Han som sa det var det.
