Igår slog nyheten om ytterligare bantningar av försvaret ned som en så kallad bomb. Reaktionerna har dock blivit häftigast från de orter som kommer att påverkas av eventuella beslut om nedläggningar.
Ifråga om försvaret kan man gott kosta på sig att vara nationalist, men kom då ihåg att Sverige i allt större utsträckning deltar i fredsoperationer utomlands inom ramen för EU eller under NATO:s överinseende. Det är inte längre Sveriges gränser som ska skyddas, utan EU:s i första hand. Och då har vi ingen fiende nära in på oss som en del påstår.
Finland har inte rustat ned efter det kalla kriget. Det kan bli så att vårt östra grannland går med i NATO före Sverige, och därmed blir finnarna i likhet med norrmännen gränsvakter mot den rysskräck som fortfarande hålls vid liv. Ett troligare scenario är ändå på sikt att såväl NATO som Finland drar ned på försvarsresurserna i en del av världen där krigande hör till historien.
I vilket fall finns inga regionalpolitiska att ta hänsyn till i den här frågan. Jag har tidigare varit inne på att de regionala högskolorna på sätt och vis ersatt nedlagda regementen. Detta är något som lokala och regionala företrädare talar tyst om när de ropar i högan sky över hur deras orter kommer att drabbas.
