Norrbottens läns landsting söker en "processledare/marknadsförare". Syftet med tjänsten är att finna någon som kan marknadsföra regionens attraktiva sidor. I ingressen till platsannonsen konstateras dock att: Norrbotten har medvind. Det är högkonjunktur och befolkningsökning. Här finns framtidstro och kanske mest av allt: en tro på att allt som en gång syntes omöjligt nu är möjligt.
Mot denna bakgrund förefaller det något märkligt att leta efter någon som kan framhäva regionens fördelar. Om ekonomin i Norrbotten går som tåget, vad ska vi då med mera snackartjänster till? Dessutom är bilden något skev. Sant är att vissa sektorer inom länets näringsliv upplever en dundrande högkonjunktur. Men det är inom så kallat traditionella områden, dvs. basindustrierna. Detta driver på andra näringsgrenar. Och vad beträffar folkökningen så är den rätt ringa och kan skrivas på flyktingmottagandets konto. Fortfarande söker sig rätt få till vårt län.
Vad som är problemet i Norrbotten och resten av vårt land är väl knappast näringslivet utan det utanförskap som råder på arbetsmarknaden. De som är mellan 16 och 64 år och inte har någon sysselsättning och de som söker jobb och studerar ligger för närvarande strax under tjugo procent på riksnivån. För Norrbotten uppgår denna siffra enligt inofficiella siffror till omkring trettio procent. Det är inget problem för den som är frisk och har rätt kompetens att klara sig idag. Inte heller för alla de som av olika anledningar inte passar in inom den privata sektorn men ändå kan leva gott på grund av högkonjunkturen (läs administrativ personal inom kommuner, landsting och staten).
Frågan är alltså hur vi får tillbaka en stat eller gemensam sektor som utmärker sig i form av kompetens istället för allmänt sysselsatta med hjälp av skattemedel. Kanske bör näringslivet släppa ifrån sig förmågor åt det hållet men då krävs andra lönenivåer. Vad sägs sägs om att introducera andra mått på status än pengar? Även om väl knappast landstingen av idag kan sägas vara representativa för hur skattemedel bäst hanteras så pekar tjänsteinrättningar av det slag jag här tagit upp på att megalomani råder på den regionala politiska nivån.
