Det rör på sig i regionfrågan. Förra veckan kom så Ansvarskommitténs slutbetänkande även om dess rekommendationer varit kända en tid. Svenska Dagbladet gav dagen före lanseringen av utredningen utrymme åt minst sagt lillgamle folkpartibroilern och doktorn i ämnet Tobias Krantz att vädra sina åsikter om kommitténs förslag, som ville förpassa det hela till papperskorgen.
Som den nationalstatskramare Krantz är ser han inga demokrativinster med större regioner. Ej heller skulle de bli effektivare. Detta på grund av ett för tamt förslag som inte ger regionerna några tunga ansvarsområden vid sidan av vården. För det leder "till risk för vidgade regionala klyftor i landet". Skillnader i regionalt skatteunderlag skulle slå igenom på kvaliteten inom exempelvis den högre utbildningen och infrastrukturen.
Jaha, var ska man börja då? Är det så fel då att koncentrera ett mjukt område som hälso- och sjukvården till större regioner? Inte minst i Norrland är ju dessutom sjukvårdspartier starka som regionala krafter. Och den regionala utvecklingen kan väl knappast betecknas som ett betydelselöst ansvarsområde längre med tanke på vilka enorma summor som disponeras genom EU:s strukturfonder?
Nej, sådana här kalvaktiga utbrott för diskussionen ingenstans. Det är nu bara att hoppas att Mats Odell tar tag i denna långutredda fråga tämligen snart och sätter igång med en välbehövlig regionreform. Han skulle kunna ta stöd av sin statsminister som säger sig ha Tony Blair som förebild och som inledde sin premiärministertid med en långtgående decentraliseringsreform.
