Ja, det föll sig så att jag gick och röstade i alla fall idag. Smög in folkpartiets valsedel i kuvertet, dock utan något personkryss av skäl jag angett tidigare. Håller därför inte med P J Anders Linder om att det är ett självändamål i att kryssa kandidater. Det kan faktiskt vara så att en röstande tycker att ingen på valsedeln går att hålla för favorit och detta måste respekteras.
Problemet ligger nog snarare i ovanan vid personvalssystem i Sverige. Vi röstar på partier, inte på personer. Sedan är det ju också så att demokrati på europeisk nivå kanske är något vi inte riktigt tar på allvar, något som bland annat befordrat den här forskarens karriär, med allt vad det innebär av snack, oseriösa argument och att för allt i världen inte avslöjas som överflödig på något som helst vis. Efter röstningen försökte jag ett par timmar efteråt känna efter hur valhandlingen var i jämförelse med att säga sitt i ett riksdagsval, endast för att komma till slutsatsen att det ska mycket till om jag går och röstar igen i Europarlamentsvalet. Hoppas unionen börjar fundera över andra beslutsformer ganska snart.
