Fallet med det för tidigt födda spädbarnet och dråpmisstankarna fortsätter att uppröra. Så mycket står klart att det verkar ha varit ett svårt dilemma vårdpersonalen haft att hantera. Och så fort det bara tänkts tankar om dödshjälp åt sjuka så brukar debatten rasa. Det har inte minst Torbjörn Tännsjös utspel i ämnet visat på.
För egen del har jag reagerat mest på det faktum att kritiken varit så hård bara för att rättsväsendet gripit in. Varför ska läkare och vårdpersonal vara undantagen detta? Från höger med socialministern i spetsen hävdas bestämt att det inte behövs riktlinjer utan att frågor om liv och död måste avgöras genom "kollegialt" beslutsfattande. Vänstern med Ylva Johansson (S) vill ha strängare direktiv från Socialstyrelsen i dylika ärenden.
Och myndigheten själv ifråga har en generaldirektör som stod i TV igår och använde sig av gummiparagrafen "vetenskap och beprövad erfarenhet" som täckmantel för sin ståndpunkt att all vård som bedrivs i grunden är god. Det är just det vi inte kan veta och därför måste patienträttigheterna stärkas på bekostnad av läkarnas makt.
