Efter Maud Olofssons auktoritära övningar ifråga om sitt partis framtida inställning till kärnkraften har centern närmat sig det dilemma som användes i 2002 års valrörelse om att landet då var på väg att klyvas såväl regionalt som socialt. Det är fullt möjligt att en partisprängning är nära förestående, något som dock mer har att göra med en längre tids utveckling än kärnkraften, som var droppen som fick bägaren att rinna över för många.
Problemet stavas Stureplanscentern som bland partiets kärnväljare i det glest bebyggda Sverige knappast ses med blida ögon. Det är lite svårt att ringa in denna fraktion av centerrörelsen, vilka som företräder den, och hur dess ideologi tar sig uttryck. Frågan är snarast om det inte handlar om ett skällsord. Under alla omständigheter är den liberal, fast kanske med mer anstrykning av ord än något egentligt handlingsprogram.
En tankesmedja har Stureplanscentern i alla fall i form av Fores. När denna drog igång hyllades den av inte minst av företrädare för de gamla moderaterna som räddningen för landet. Och visst är det intressanta aspekter som tas upp på smedjans hemsida, inte minst på näringspolitikens område.
Ändå är det något jag saknar. Det verkar råda en slags vilsenhet bland de som står bakom Fores. Ett annat problem har att göra med originaliteten ifråga om det som skrivs. Forskning som presenteras är inte ny, utan oftast redan presenterat material i andra sammanhang. Attityden hos Fores-folket har också lite drag av några som hellre vill frottera sig med de som ger status, vilket varit ett återkommande problem inte minst bland centerföreträdare.
Tankesmedjan Fores chef har av allt att döma fått en del pengar till att finansiera sin verksamhet från centerns försäljning av sitt ägande på tidningsmarknaden. Om det är väl använda slantar att nyttja dessa till denna försiktigt "grön-liberala" och lite otydliga ideologiska inrättning ställer jag mig dessvärre rätt tveksam till.
