Idag är det fyra veckor exakt sedan jag åkte Vasaloppet. Det är alltid roligt att röra på sig även det i år var rätt mycket strul innan jag kom till start. Medalj blev det ändå endast med omkring trettio sekunders marginal.
Efter loppet passade jag på att inventera omgivningen i målområdet och kunde då notera att en del av "efterssläntrarna" hade riktigt god åkteknik. Jag fick också vara med om prisutdelningen till de allra främsta åkarna.
Annars är ju det viktigaste med den här tävlingen den egenupplevda uppfattningen av ens prestation, något som ibland har en tendens att komma bort i tävlingshetsens största allmänhet. En annan aspekt i sammanhanget är vilken betydelse Vasaloppet har för bygden i Dalarna. Något dylikt finns inte på många andra håll i landet, kanske en källa till stolthet som andra glesbygdsorter skulle vara betjänta av, eller i varje fall kunna fungera som ett lyft för ett Inlandssverige som sakta håller på att förblöda.
I den region där jag bor har Jante en stark ställning, en företeelse jag inte kunnat notera bland dalmasarna på samma sätt. Det sjuder av liv i varje stuga, särskilt mycket ödegårdar kunde jag inte se bland landskapet på väg till loppet genom Hälsingland fram till starten. Jag vill med detta inte säga att varje region behöver sitt eget Vasaloppet, händelseförloppet är förmodligen dubbelriktat, orsak och verkan inte klarlagd. Men något som bygden har att vara stolt över, ett varumärke av vad slag det vara månde, är förmodligen en förutsättning för glesbygdens överlevnad.
