Timbros tidigare benämnde VD Maria Rankka och ständige MUF-ordföranden Thomas Idergard tar idag till orda på Newsmill. De hävdar att moderaternas nyorientering på välfärdsområdet bidragit till att frågan om huvudmannaskapets roll i sammanhanget kommit bort.
Ifråga om vården kommer med jämna mellanrum förslaget upp om inte vård kan bedrivas som en reparationsverksamhet. Lite som att man ringer upp läkaren på samma sätt som till en bilverkstad när bilen gått sönder. Nu är det ju dock skillnad mellan en sjuk människa och en trasig bil. Läkarens roll brukar lite generaliserat beskrivas på ett helt annat sätt, nämligen som konsten att läsa av kroppar.
Omsorg och skola behandlas även av debattörerna som de tillsammans med vården vill ha till att ha uppnått en högre grad av uppskattning av brukarna genom ökad valfrihet. Tolkningen av den statistik som används är emellertid mera ideologisk än utgående från empiri och säger vad jag kan se inget om attitydförändringar efter reformernas genomförande. Det här är inget annat än tal för den enda vägens politik, sågad av väljarna i 2002 års val då moderaterna var nära att kastas tillbaka till Yngve Holmbergs tid. Resonemanget Rankka/Idergard för är rätt vilset och det är lätt att förstå att de politiska partierna fjärmar sig från försvaret av idéer som måhända accepterats av folkflertalet men ändå knappast går att uttala sig tvärsäkert om.
