Minister Nyamko Sabuni meddelade nyligen att förvaltningsområdet, som det heter, för det samiska språket ska utökas med Arvidsjaurs kommun. Det innebär att ytterligare en till det antal kommuner längs fjällkedjan ned till Älvdalens kommun måste ta till vara den rätt samer har att använda samiska i kontakterna med myndigheter. Liknande rättigheter finns också för de som vill använda meänkieli och finska i myndighetskontakterna.
Jag ställer mig frågande till varför regeringen på detta vis plockar ut kommuner som förvaltningsområden för minoritetsspråken, eftersom det ju låser fast dessa på speciella orter, förutsatt att enskilda i minoritetsgrupperna vill ta tillvara sina språkliga rättigheter i hela landet.
Arrangemanget skvallrar än en gång om att den lag som antogs för snart tio år sedan och som innebar att Sverige erkände fem historiska nationella minoriteter kanske inte är så lyckad. Utöver ovanstående kommunarresteringar torde det vara rätt krångligt att skaffa fram personal som vid behov måste kunna behärska det språk som efterfrågas.Till detta kommer problemet med andra minoritetsgrupper som också med tiden vill bli erkända. Arabiskan, för att ta ett exempel, talas väl av rätt många i landet nu. Och den är till skillnad från meänkieli definitivt ett språk, eftersom tornedalsfinskan av inte så få anses vara dialekt omgjord till språk så sent som på 1980-talet mest som hämnd för oförätter i det förgångna.
