Målet mot The Pirate Bay har dragit igång. Inte för att jag känner till så mycket om de åtalades bakgrund, men det hela doftar lång väg av till idealism utklädd medelklassysselsättning, kanske därtill kryddat med en hel del omognad.
Klart att de fyra grabbarna också tjänat pengar på verksamheten. Frågan är om de alls är så särskilt intresserade av film och musik, vars rätt att fritt ta del av de försvarar. Det tål att fundera över om det alls finns ett genuint intresse för dessa kulturformer, när det finns debattörer som fascineras av det faktum att det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att vara så att vem som helst kan ha all musik som någonsin gjorts hemma. Frågan som infinner sig mot denna bakgrund är när man ska ha tid att lyssna på all musik och film, och framför allt välja i samlingen?
Någonstans i detta där upphovsrätten står i centrum kommer kreativiteten bort. För vad är det för originellt med att till slut bara ha fullständig tillgång och sätta ihop nytt av detta hemma framför skärmen? Ligger inte mycket av kreativitetens kärna i mötet med andra genom någon sorts marknad och de regler och konventioner som gäller på denna? Minns förresten att även sjörövarna var ett slags entreprenörer.
