Maud Olofsson hyllades väl inte som en hjälte precis vid partiets kommundagar i Visby. Andra tongångar var det minsann när Olof Johansson kom till stämman 1994 efter att ha avgått i protest mot Öresundsbron.
Någon större opposition mot kärnkraftsbeslutet var det dock inte fråga om. Partiet som helhet verkar ha övergett sitt tidigare motstånd i frågan. Det finns emellertid ett annat sätt att se på partiledningens nya hållning.
Maud talade i Visby snarare till partikamraterna än med dem. Tidigare har hon dunkat in budskapet att centern är ett liberalt parti. Må så vara. Men många av partiets väljare ute i landet har röstat på ett antimodernt budskap, inte ett liberalt.
Rätt ofta känns det därför ganska konstigt att läsa storstadsliberalers åsikter om vad de vill att centern ska vara istället för vad de egentligen är. Jag är inte så säker på att Maud Olofsson var så framgångsrik i sin kommenderande roll i kärnkraftsfrågan.
