Kerstin Thorvalls problem med nerverna har ibland varit något av en riksangelägenhet. Jag har inte läst någon av hennes böcker, men de som gjort det talar om att det nästan blir för mycket.
En som måhända skriver i Kerstin Thorvalls efterföljd är Ann Heberlein. Hennes manodepressivitet är numera allmän kunskap hos svenska folket. Jag hör emellertid till de som ställer sig skeptiska till psykiatriska diagnoser av skilda slag. Vem är förresten inte lite rastlös ibland och känner ett behov att få något gjort när det är ojämnt med arbete?
Därför undrar jag om inte lösningen på Ann Heberleins problem, eller i alla fall en del av dem, skulle vara om hon fick syssla med med lite mer utomakademisk verksamhet. Hennes liberala idéer om individuellt ansvar och skuld behöver bättre uppbackning och kanske skulle värderas högre i ett mera praktiskt sammanhang än vid Lunds universitet. Varför inte ersätta den här killen med Ann Heberlein?
