Artisten Robyn är något av en guldkalv för svensk musikindustri. Som barn till två etablerade skådespelare hade hon med sig hemifrån kunskapen hur man gör sig ett namn. Under flera år har Robyn haft stora framgångar som artist och det är defintivt inte fel att tala om henne som en av den svenska musikexportens allra största framgångar.
Ändå kan det vara värt att påminna om begreppet "The long tail" i sammanhanget som myntades av Chris Anderson, chefredaktör för tidskriften Wired. Enligt denna som ska likna en efterfrågekurva så trängs ett fåtal aktörer till vänster i diagrammet medan till höger kurvan snabbt planar ut. Därför menar Anderson kan värdet på småsäljande produkter vara lika stort som värdet på storsäljarnas, varför det i den elektroniska tidsåldern med låga lagerhållningskostnader kan löna sig att satsa på produkter i en smal nisch.
Resonemanget angår i allra högsta grad musikbranschen och då i synnerhet de artister som kanske bär upp nationalstoltheten mer eller mindre på bekostnad av mera smal utgivning. I alla fall är det lätt att tycka att megastjärnornas tid borde vara förbi när det ändå finns så många duktiga artister som inte tar så stort utrymme i offentligheten.
