DN har uppmärksammat att en tredjedel av Sveriges demenssjuka "behandlas" med anti-psykotiska mediciner. Den som följt med debatten har kunnat notera att denna vård inte varit till för de drabbade, utan i första hand för personalen. Medicineringen kan därför snarare ses som disciplinåtgärder på olydiga eller som det också heter oroliga patienter.
Inom psykiatrin har detta fenomen länge varit känt, mera känt under namn som kemisk lobotomi i form av övermedicinering. Det är sant att psykosmedicinerna har viss effekt på symptom som går att koppla till demensjukdomar och psykiska sjukdomar. Ändå används de i syfte att skapa dräglig arbetsmiljö för de anställda, med vilket menas att de sjuka helt enkelt drogas ned.
Medicinerna har när de ges i alltför höga doser svåra biverkningar som i värsta fall kan leda till döden. Om det redan fanns många äldre som är rädda för att bli gamla och livet på institution så var det här bensin på brasan. De som inte har anhöriga, vare sig de vårdas inom psykiatrin eller äldrevården, kan nog inte hoppas på mer än att det även i fortsättningen ges utrymme för artiklar och reportage som uppmärksammar samhällets utsatta.
