I Det Nya Riket skrev Strindberg om den förkärlek svenskarna har för den offentliga lögnen. Det vill säga när alla utåt står upp för en åsikt men mellan skål och vägg tycker eller vet något helt annat. Bloggarna anses med rätta stå för en uppluckring av denna märkliga princip genom att ge uttryck för uppfattningar som går ut på att säga saker alla egentligen vet.
I fallet med den process som syftar till ett samgående mellan Norrbottens två större morgontidningar pågår för närvarande ett ihärdigt blånekande på alla påståenden som går ut på att NSD och Norrbottens-Kuriren ska bli en tidning i framtiden. Trots alltfler gemensamma funktioner.
Den ende som offentligt och som med hög trovärdighet gått ut med sanningen om denna affär är journalisten Lars Pekka. Det finns ingen anledning att tro att han har fel även om han av lokalmedierna reducerats till en udda figur som numera ägnar sig åt att skriva insändare.
Utvecklingen mot ökad koncentration av papperstidningsmarknaden i landet har några år på nacken nu. Jag skulle tro att vi inom en inte alltför avlägsen tid har en stor morgontidning i regionen med namnet Norrbottens-Posten eller något liknande. Tidningens själ och ideologiska utgångspunkt ledarsidan är då förmodligen uppdelad i en borgerlig och en socialistisk avdelning. Ungefär som Tidningen Ångermanland idag.
