Kulturskribenten Carl Rudbeck brukar felaktigt tillskrivas uttrycket "Rambo istället för Rimbaud". Vad Rudbeck snarare var ute efter var att de konstformer som verkligen är beständiga nog lär överleva attackerna från Rambo. I framtiden lär det därför inte bli ett val mellan de båda utan hellre då en symbios av dem.
Igår såg jag Bruno K Öijer på TV, denne egensinnige estradpoet som är aktuell med en ny diktsamling. Även om jag inte delar hans politiska uppfattning så kan jag konstatera att han inte behöver oroa sig för att försvinna mellan alla valmöjligheterna och kommersiellt förankrat kulturutbud.
Bruno K slängde bort ett stipendium på några tusen på tunnelbanan i början av sin karriär. Säg den kulturutövare som lever på statssubventioner som skulle göra något liknande idag! Att det går att vara vänster och skapa sig ett namn som kulturentreprenör känner alla till, men hur många av dessa är det egentligen som lever som de lär?
